Grönland utgör för närvarande den tillträdande amerikanske presidenten Donald Trumps huvudfokus. Utöver de ekonomiska intressena, som väger tungt för den tillträdande presidenten Trump så har hans irritation över EU:s slappa attityd mot Kina tilltagit. En situation som inte behövt uppkomma om EU och Danmark långt tidigare visat att de är en strategisk partner som tar USA:s säkerhetsbehov på allvar.

– USA behöver Grönland av säkerhetsskäl.

Efter uttalandet, som kom bara veckor efter att Donald Trump (R) vunnit det amerikanska presidentvalet, har reaktioner kommit från statschefer såväl som invånare på Grönland. 

Danmarks statsminister Mette Frederiksen avfärdade idén om att USA skulle använda militära medel för att ta kontroll över världens största ö.

– USA är vår närmaste och viktigaste allierade, jag har mycket svårt att se att det kommer hända, sa hon i januari 2025.

Efter mötet med den danska oppositionen på torsdagskvällen menade statsminister Mette Frederiksen att det inte kommer att ske något mer konkret i frågan innan Trumps återkomst till Vita huset den 20 januari. Frederiksen säger också att hon tror att regeringen kommer att ha en ”bra dialog” med Trump under de kommande fyra åren.

– Vi räknar med, hoppas på och arbetar för att ha ett lika gott samarbete med den kommande presidenten som vi har haft med alla andra presidenter.

Fredriksen lät förstå att hon vill diskutera frågan om Grönland med Trump men att det inte lär ske innan han svärs in som president.

Vad som föranlett USA:s näste president Donald Trumps intresse för just Grönland har inte riktigt framgått. Och inte heller ges någon förklaring vad det är som gör att den sittande presidenten Joe Biden (D) är så passiv.

America First

Trumps intresse och engagemang för Grönland handlar uteslutande om att han sätter USA:s säkerhets- och inte minst handelspolitiska intressen först. I detta fall intressen som borde sammanfalla med EU:s. 

Kinas arktiska engagemang har ökat avsevärt under det senaste decenniet, vilket inte bara har erbjudit rikliga ekonomiska möjligheter utan också skapat nya risker och bekymmer bland de åtta arktiska staterna, icke-statliga aktörer och de som lever i regionen. 

Som permanent observatör till Arktiska rådet har Kina funnit att nyckeln till att få tillgång till arktiskt styre är genom samarbete med andra länder. Strategin som definieras i Kinas arktiska strategi är huvudsakligen baserad på samarbete, inklusive gemensamt deltagande i vetenskapliga projekt och respekt för den institutionella och rättsliga ramen. Det som dock förbättrar Kinas status i arktiskt styre är en win-win-strategi baserad på bilaterala förbindelser med arktiska stater. När det gäller Grönland gör öns strategiska läge och rikliga naturresurser den till en attraktiv partner för Kinas arktiska strategi. 

Zink, järn, uran och sällsynta jordartsmetaller är av särskilt intresse. Grönland är också intresserad av utländska investerare som kan finansiera enorma gruv- och infrastrukturprojekt för att diversifiera sin ekonomi, som för närvarande är starkt beroende av fiskeindustrin. 

Trots stort intresse från båda sidor har Kinas väg till gruvdrift på Grönland stött på hinder i form av naturintresse, tillgång till kapital och inte minst kompetent personal som är villiga att arbeta i det bitvis hårda klimatet.

Ett gruvprojekt är stoppat sedan 2021 där Kina via ombudet London Mining, eller en form av falsk flagg, försökte skapa sig kontroll över ett gruvprojekt på södra Grönland. För närvarande pågår en konflikt i området kring berget Kuannersiut. 

Även detta projekt sker bitivs via ombud, det australiensiska företaget s till nio procent av kinesiska intressen och fick nyligen sin licens indragen av Grönland. 

Kuannersiut bedöms vara en av världens största tillgångar för uran och andra jordartsmetaller. 2021 förbjöd det grönländska självstyret uranbrytning på dess territorium. Detta har inneburit att bolaget stämt det grönländska självstyret på 11,5 miljarder USD för förlorade intäkter.  

Ett rättsligt avgörande väntas under 2025 men klart är redan att Grönland inte har ekonomiska förutsättningar att betala skadeståndet utan är i desperat behov av medel för övriga helt nödvändiga strukturella investeringar för att undvika att hamna på obestånd.

Utöver de ekonomiska intressena, som väger tungt för den tillträdande presidenten Trump så har hans irritation över EU:s slappa attityd mot Kina tilltagit. Denna situation hade inte uppstått på detta sätt om EU i allmänhet och Danmark i synnerhet markerat hårdare mot Kina redan från början för att övertyga USA att EU och Danmark är en pålitlig allierad.