Gåtan Sverigedemokraterna
Gossen Ruda i den svenska inrikespolitiken, Sverigedemokraterna, upphör aldrig att fascinera. De senaste opinonsundersökningarna ger dessutom ett tydligt kvitto på att även om väljarna långsiktigt uppskattar partiets politik är dess företrädare och partikulturen så impopulära att partiet saknar reell tillväxtpotential. I varje fall fram till valet 2030.
Under Almedalsveckan har eller kommer flera opinionsundersökningar att publiceras, undersökningar som de politiska partierna samt analytiker av olika slag kommer vända och vrida på för att försöka förstå vart den svenska opinionen är på väg efter valet till EU. Helt lätt är det inte då det valet i flera fall avviker från hur väljarna beter sig, och prioriterar, i val till kommun-, regionfullmäktige och riksdag.
Men något går det att slå fast med viss säkerhet om de undersökningar med lite olika perspektiv som baseras på vetenskapliga metoder vägs samman.
Det reportage som ”Kalla Fakta” gjorde av Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning har kanske inte ändrat bilden av partiet men i varje fall cementerat hur väljarna ser på dess politik och dess företrädare.
Enkelt uttryckt är partiets politik avsevärt mycket populärare än företrädare och ledning.
Relaterat: Så blev Sverigedemokraterna en del av problemet
I en undersökning publicerad i DN av Ipsos konstateras att de blockbytare som kan avgöra val finns framför allt bland Centerns och Liberalernas sympatisörer. DN/Ipsos har mätt partiernas potential i opinionen. Dessa partier i den svenska liberala mittfåran, det som Jimmie Åkesson förknippar med ”klägg” har den största gruppen väljare som sneglar på andra alternativ både inom och utom blocket.
Respondenterna fick följande uppmaning:
Vi vill att du för varje parti anger om det är ett parti som du, om det varit val till riksdagen i dag, på allvar skulle överväga att rösta på, ett parti som du kan tänka dig att rösta på men inte om det vore val i dag, eller om det är ett parti som du över huvudtaget inte kan tänka dig att rösta på Frågan ställdes under perioden 4-16 juni, det vill säga sammanföll med valet till EU-parlamentet.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är de partier som flest väljare inte kan tänka sig att rösta på. Som väcker störst antipatier.
Sverigedemokraterna saknar tillväxtpotential
Andelen väljare som ser Sverigedemokraterna som ett reellt eller möjligt alternativ uppgår endast till 32 procent. Dubbelt så många avfärdar partiet helt. Partiets potential har legat mer eller mindre still sedan 2018 Ipsos mätningar som gjorts för Dagens Nyheter. Motsvarande siffra för Socialdemokraterna är 65 procent. Dubbelt så många ser Socialdemokrater som ett alternativ än Sverigedemokraterna.
Även om Sverigedemokraterna ser ut att ligga stabilt runt 20 procent i opinionen så är partiets tillväxtpotential lägst av alla partier.
Novus VD, Torbjörn Sjöström, sammanfattar:
SD:s väljarstöd handlar (som sagt) minst lika mycket om hur de andra agerar, och det är reell oro för problem i Sverige som gör att SD har det väljarstöd de har.
Partiledaren Jimmie Åkesson tappar dessutom i förtroende bland väljarna och halkar ner till 24 procent som anger att de har högt förtroende för honom i den Novus-undersökning som presenterades under gårdagen i TV4. Mätningen bekräftar tidigare undersökning av Novus som pekar på att sju av tio väljare ogillar partiets sätt att arbeta med kommunikation och anonyma konton, något som fick Åkesson att gå till motattack i sitt tal till nationen om ett vänsterliberalt medieklägg som agerar klandervärt mot partiet.
Relaterat: Sverigedemokraterna överger FN:s deklaration om demokratiska och politiska rättigheter
Motattacken, frammejslad av den bunker som omger Åkesson i form av partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson, den tidigare gruppledaren Henrik Vinge samt kommunikationschefen Joakim Wallerstein har inte tagits emot väl. Väljarna ser ut att ha normaliserat partiets politik men ogillar dess ledning och företrädare så pass starkt att partiet i praktiken saknar reell tillväxtpotential.
När partiekreteraren Mattias Bäckström Johansson mer liknar den leende “The Cheshire Cat” ur “Alice i Underlandet” när han menar att kommunikationsavdelningen genomgått en diplomerad värdegrundsutbildning är det ingenting som belönas av väljarna.
Eftersom tillväxtpotential saknas med nuvarande partiledning och företrädare och partiet ser ut att ha planat ut sedan 2018 så innebär det för partiet nedslående insikter. Alla är överens om att Åkesson är större än partiet men hans rockstjärnestatus, som är impopulär utanför partiet är samtidigt ett hinder för inte bara en fortsatt borgerlig regering efter valet 2026 utan även för Åkessons egna ambitioner om att kunna kröna sin politiska karriär med en ministerpost.
Relaterat: Attackerna mot Sverigedemokraterna öppnar för ny spelplan
Fast i historien om sig själv
Sammantaget är partiets politik en tillgång men dess ledning och bunker en belastning. Endast uppskattad av det ständigt inbjudna husbandet Ultima Thule och partiets ”Alte kameraden”. Gamla kämpar.
Lösningen för partiet, att till slut kunna få formell tillgång till den exekutiva makten i form av ministerposter, ligger i att rotera ut dagens bunker, inklusive partiledaren själv. Men det kommer i praktiken inte kunna ske innan 2030.
Jimmie Åkesson är smärtsamt medveten om att skulle han lämna över partiledarposten idag och lämna politiken skulle han sakna försörjning om ett par år. Hans livstidspension som riksdagsledamot kommer att kunna avropas först det år han fyller 50 år vilket han gör valåret 2030.
Även om han avgår redan 2027 och befinner sig i riksdagen som ständigt utkvittad mandatperioden ut eller som formell ”vilde” för att helt slippa riksdagsarbetet kommer hans blotta närvaro att störa en ny partilednings arbete.
När Åkesson fyller 50 år kan han gå i riksdagspension och uppbära 2/3 av riksdagsarvodet fram tills han väljer att formellt gå i pension. En miljonersättning och ekonomisk trygghet som han inte kan tacka nej till då han vet att han inte är i närheten av att få motsvarande arbete någon annanstans och att han inte heller kan bli aktuell för andra förläningstjänster såsom ambassadör, landshövding eller generaldirektör.
Han, och hans skapelse Sverigedemokraterna, är fast i sin egen historia och bunker. Och risken finns att partiet står inför dramatiska förändringar den dagen han och hans entourage lämnar. Vilket kommer ske tidigast i samband med valet 2030.