Nätverket bakom Northvolt: Varför teg Dagens Industri om varningssignalerna?
Medan batteriföretaget Northvolt blödde miljarder kallade Dagens Industris ledarredaktör kritikerna efterkloka. Nu när pengarna är borta, såväl pensionssparares, skattebetalarnas och investerares är frågan varför ett av Sveriges mest inflytelserika mediehus systematiskt försvarade ett bolag på uppenbart obestånd med så täta band till sitt eget nätverk.
Ledarskribenten Frida Wallnor är politisk redaktör på Dagens Industri och en av landets mest inflytelserika ledarskribenter. Sedan Vargas-bolaget Northvolt grundades 2016 har hon i en rad texter kommenterat bolaget, dess grundare och den gröna industriomställning som Northvolt kom att symbolisera. Men granskas hennes och tidningens ledartexter i kronologisk ordning framträder ett mönster som är svårt att bortförklara:
En systematisk benägenhet att hylla ledningen, externalisera problemen och avfärda kritikerna.
I ljuset av de avslöjanden som den prisbelönta ekonomijournalisten Gunnar Lindstedt gör i sin nyligen utgivna bok “Northvoltfallet” (Volante 2026) blir historien om relationen mellan DI och Northvolt fylld av besvärande frågetecken.
Hyllningarna som dröjde sig kvar
Mönstret är tydligast i hur länge de positiva tongångarna bestod. Så sent som i november 2024 – samma månad som Northvolt lämnade in sin ansökan om Chapter 11-rekonstruktion i USA och VD:n och grundaren Peter Carlsson avgick – beskrev Wallnor i DI Carlsson som den som “brutit ny mark” och “byggt upp en helt ny industri i Sverige”.
Vid det laget visste alla med insyn att bolaget befann sig i fritt fall. Förlusterna hade stigit till över tolv miljarder kronor. Produktionen fungerade inte. Kunder hade dragit sig ur. Ändå var tonfallet på DI:s ledarsida i det närmaste oförändrat.
Det är inte enstaka gånger detta upprepas. Wallnor har vid flera tillfällen försvarat Peter Carlsson mot vad hon betraktade som orättvis kritik och varnat för att det hårda mediafokuset på hans person riskerade att avskräcka framtida entreprenörer med höga ambitioner. Budskapet var konsekvent:
Carlsson var en djärv visionär som Sverige borde vara tacksamt för, inte ett lämpligt mål för kritik.
“Lätt att vara efterklok”
När konkursen väl inte längre gick att förneka bytte Wallnor strategi – men inte grundinställning. I en ledartext från februari 2025, med den talande rubriken “Lätt att vara efterklok om Northvolt“, tonade hon ner allvaret och förminskar de som tidigt varnade för bolagets problem.
Texten beskriver den kritik som nu haglar mot Northvolt som i grunden retrospektiv och enkel. Att vara efterklok är, underförstått, inte något att skryta med.
Problemet med det argumentet är att kritikerna inte var efterkloka. Ekonomiprofessorn Magnus Henrekson och docent Christian Sandström varnade offentligt för Northvolts affärsmodell och finansieringsupplägg i god tid innan kraschen – och fick rätt på i princip varje punkt. Ingen av dem nämns i Wallnors text.
De visselblåsare som höjde rösten när det fortfarande spelade roll osynliggörs, medan Wallnor presenterar kollapsen som i stort sett oförutsägbar.
Nätverket i bakgrunden
Wallnors agerande kan knappast förstås utan att beakta det täta nätverk hon opererar inom. Hennes föregångare som ledarredaktör på DI, PM Nilsson, är i dag vd för tankesmedjan Timbro efter ett kortare mellanspel som statssekreterare åt statsministern och Wallnors partner i en gemensam podd. Timbro finansieras av stiftelsen Fritt Näringsliv, vars ordförande är PR-strategen Anders Kempe. Kempe grundade och driver kommunikationsbyrån Bellbird, som är Vargas Holdings, Northvolts huvudägares officiella presskontakt.
Kempe är därtill privat aktieägare i Northvolt och i systerbolaget Stegra, och köpte in sig i Northvolt till förmånliga villkor redan vid bolagets start 2017 och kom att ta plats i bolagets rådgivande expertråd.
Det är ett ekosystem där Di:s ledarsida, Timbro och Vargas-sfären är tätt sammanvävda – inte nödvändigtvis genom direkta instruktioner, men genom delade intressen, gemensamma umgängeskretsar och en delad berättelse om den gröna industriomställningen som en självklar framgångssaga.
Journalistiken som gick sin egen väg
Det måste dock poängteras att DI som helhet inte talade med en röst. Journalisten Jens Kärrman på samma tidning gav en mer nyanserad bild av bolaget och beskrev hur Northvolts ledning gav luddiga svar och gick från öppenhet till slutenhet. Det är en viktig distinktion: det handlar om ledarredaktionens linje, inte om hela redaktionens rapportering.
Men ledarredaktionen sätter tonen. Och i Wallnors fall är tonen under åtta år anmärkningsvärt enhetlig: Northvolt var ett föredöme, Carlsson en hjälte, kritikerna felbedömde situationen – och när allt rasade var det framför allt lätt att vara efterklok.
Det är ett mönster som förtjänar att diskuteras öppet, inte minst mot bakgrund av att Northvolts konkurs är den största i svensk historia och att miljarder i pensionsmedel och skattepengar gick förlorade.
När mediernas vakthundsroll sviktar av ideologisk övertygelse, nätverkslojalitet eller grupptänk är det de som försökte larma i tid som i efterhand framstår som de verkliga journalisterna.
De som av Northvolts systerföretag Stegras VD, Henrik Henriksson, häcklades, förminskades och klandergjordes för att vara folkhögskoleprofessorer.
Johan Westerholm
