Fakta och retorik kolliderar i Jamal El-Hajs försvarstal
Jamal El-Haj kräver svar och upprättelse efter den nederländska domen mot Amin Abu Rashed. Men en närmare granskning av hans debattartikel visar att två centrala påståenden inte överensstämmer med den offentliga dokumentationen – vare sig när det gäller El Hajs påståenden om domens innehåll eller hans egen relation till Abu Rashed.
I en debattartikel i Aftonbladet den 3 juni 2026 riktar Jamal El-Haj – riksdagsledamot (oberoende) för Malmö, sedan 2024 politisk vilde och tidigare socialdemokrat – en rad frågor till statsminister Ulf Kristersson, Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Mikael Damberg. Kommer de att be honom om ursäkt?
Frågorna är i grunden legitima. Ett samhälle som kräver ansvar av sina medborgare måste också kunna kräva ansvar av sina makthavare. Där har El-Haj en viktig poäng. Problemet är att hans resonemang bygger på två centrala sakuppgifter som inte överensstämmer med den offentliga dokumentationen.
Den första gäller domen mot Amin Abu Rashed. El-Haj skriver att en domstol i Rotterdam friat Abu Rashed från samtliga anklagelser och lagt ned målet. Så var inte fallet.
Amin Abu Rashid är en palestinsk-nederländsk medborgare, mest känd för sin aktivism för Hamas. År 2007 uppgav amerikanska och andra källor att Rashid var medlem av Al-Aqsa Foundation i Rotterdam. År 2009 rapporterade Palestine News Network att Rashid var generalsekreterare för Popular Forum i Nederländerna.Han har sedan tidigare fått en hedersutmärkelse av Hamasledaren Ismail Haniya.
Rashid ordförande för den Europeiska palestinska konferensen i Malmö 2023. Konferensen uppmärksammades då den även besöktes av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj.
El Hajs historiebeskrivning stämmer inte
Den 27 maj 2026 friade Rotterdams tingsrätt Abu Rashed från åtalet om finansiering av Hamas. Domstolen ansåg inte att det var bevisat bortom rimligt tvivel att de insamlade medlen specifikt gått till Hamas snarare än till mottagare i Gaza mer generellt.
Samtidigt fälldes han för brott mot sanktionslagstiftningen och för att ha fortsatt verksamheten inom den förbjudna organisationen Al-Aqsa-stiftelsen, som funnits på EU sanktionslista sedan 2003. Påföljden blev sex månaders villkorligt fängelse med ett års prövotid.
Målet lades alltså inte ned vilket El Haj påstår. Domstolen konstaterade dessutom att den inte kunde utesluta att delar av de insamlade medlen nått anhöriga till stupade Hamas-medlemmar. I domen beskrivs även Abu Rasheds långvariga kontakter med Hamas-företrädare och hans engagemang i organisationens nätverk.
Att Abu Rashed friades från den allvarligaste åtalspunkten ska naturligtvis respekteras. Men att beskriva domslutet som en fullständig frikännande dom och ett nedlagt mål ger en missvisande bild av rättens slutsatser.
Den andra uppgiften gäller El-Hajs egen relation till Abu Rashed. I debattartikeln skriver El-Haj att han ”aldrig haft någon relation” till Abu Rashed, vare sig före eller efter konferensen i Malmö i maj 2023, och att det enda som förknippar dem är ett fotografi taget i samband med arrangemanget.
Den beskrivningen stämmer illa med tidigare offentlig rapportering.
SVT Nyheter rapporterade redan i januari 2024 att El-Haj och Abu Rashed förekommer tillsammans på bilder från åtminstone två tidigare tillfällen – dels på Abu Rasheds Facebookkonto 2017, dels i samband med European Palestinians Conference 2019.
Samma höst arrangerades en workshop i Köpenhamn om palestinska flyktingars situation i Libanon. Amin Abu Rashed deltog som företrädare för Stiftelsen för Palestinakonferensen i Europa. Bland arrangörerna återfanns Arbetsgruppen i södra Sverige. Evenemanget dokumenterades av det europeiska palestinska mediecentret EPAL genom både text och fotografier. Därtill har Ledarsidorna och Bulletin tidigare publicerat uppgifter som visar att El-Haj deltog i planeringen av Malmökonferensen 2023 vid ett möte där även Abu Rashed närvarade.
Påståendet att relationen begränsats till ett enda fotografi vid ett enskilt tillfälle framstår därför som svårt att förena med den samlade dokumentationen.
Det gäller särskilt eftersom El-Haj själv tidigare uppgett för SVT att han lärde känna Abu Rashed i februari 2023. Att lära känna någon, delta i planeringen av ett gemensamt arrangemang och återfinnas i dokumentation från tidigare sammanhang är något annat än att av en slump hamna på samma bild.
Principiellt viktiga skiljelinjer i debatten
El-Haj hänvisar till rättssäkerheten och varnar för så kallad guilt by association – att människor ska dömas utifrån vilka de fotograferas tillsammans med. Det är en viktig princip i en rättsstat.
Men kritiken mot honom handlar inte främst om vem han stått bredvid på en bild. Den handlar om hans egna handlingar, hans egen medverkan i olika sammanhang och hans egna offentliga uttalanden.
Det är också viktigt att skilja mellan de omkring 20 000 personer som deltog i konferensen i Malmö och en folkvald riksdagsledamot med en offentlig roll. Att granska en enskild politikers kontakter och engagemang är inte detsamma som att kollektivt misstänkliggöra alla konferensdeltagare eller palestinier i allmänhet.
European Palestinians Conference är inte liktydigt med den palestinska diasporan som helhet. Det är en specifik organisation med en egen historia, egna företrädare och egna nätverk. Att granskning av denna organisation framställs som ett angrepp på en hel folkgrupp riskerar att förskjuta fokus från sakfrågorna.
El-Haj ställer viktiga frågor om ansvar, upprättelse och konsekvenserna av offentliga anklagelser. De frågorna förtjänar seriösa svar.
Men ansvarsutkrävande förutsätter också att den egna beskrivningen av händelseförloppet överensstämmer med tillgängliga fakta. När det gäller både domens innehåll och den egna relationen till Amin Abu Rashed finns det skäl att ifrågasätta om så är fallet.
Den som vill bli bedömd efter vad han själv sagt och gjort måste också acceptera att just det han säger och gör granskas. Det är inte guilt by association. Det är en grundläggande princip i ett öppet och demokratiskt samhälle.
Post Scriptum
Detta är att betrakta som en fortsättning av granskningen av Muslimska brödraskapet och den allt mer utbredda islamismen i Sverige.
Grunderna beskriver jag i “Islamismen i Sverige” som finns att ladda ner gratis här efter att jag köpte loss rättigheterna från min förlagspartner. Du är fortfarande välkommen att bidra eftersom det blir en förlust för mig. Men samtidigt ett viktigt bidrag från Ledarsidornas prenumeranter och mig till folkbildningen om islamism.
Skanna QR-koden eller swisha till 0701-73 22 60. Märk i så fall med ordet “gåva” då jag inte begär någon motprestation.






























































































