Staten kan inte ensam bära ansvaret för att identifiera risker. Företagare, föreningar och privatpersoner behöver kunna fatta välgrundade beslut om vilka de släpper in i sina verksamheter, sina fastigheter och sina liv. Det menar Edward Nordén som menar att när kriminaliteten breder ut sig borde vi fråga oss om det verkligen är medborgarnas insyn som är problemet – eller brottsligheten i sig.
Är det verkligen orimligt att en småföretagare ska kunna kontrollera om en potentiell hyresgäst, leverantör eller affärspartner är dömd för grova brott? Är det orimligt att en förälder ska kunna ta reda på om barnens fotbollstränare eller en barnvakt är dömd för sexualbrott mot barn?
Och hur ska företag och privatpersoner kunna skydda sig mot organiserad brottslighet om de inte får veta vem de har att göra med?
Sverige har redan en av världens mest långtgående offentligheter kring privatpersoner. Genom offentlighetsprincipen och olika databastjänster är det enkelt att få fram namn, adresser, telefonnummer, inkomster, fordonsinnehav, företagsengagemang och annan personlig information.
I många fall är det lättare att få reda på vad grannen tjänar än vem grannen egentligen är. Nu riskerar möjligheten att ta del av uppgifter om lagförda brott att begränsas eller försvinna för privatpersoner och småföretag. Det vore ett allvarligt misstag.
För företag handlar det om att minska riskerna. Möjligheten att kontrollera om en person är dömd för bedrägerier, ekonomisk brottslighet eller grova våldsbrott kan vara avgörande inför en anställning, en affärsuppgörelse eller ett hyresavtal. För privatpersoner handlar det om trygghet när man hyr ut en bostad, säljer egendom eller anförtros ansvaret för sina barn.
Möjligheten att kontrollera brottshistorik kan också minska risken att personer dömda för sexualbrott mot barn får uppdrag i verksamheter där barn vistas. Att kunna fatta informerade beslut är inte ett uttryck för misstänksamhet, utan för ansvar.
Öppen information om brottsdomar kan dessutom försvåra för organiserad brottslighet. Kriminella nätverk använder ofta företag, målvakter och bulvaner för att tvätta pengar, begå bedrägerier eller ta kontroll över verksamheter.
Rapporter visar att omkring var tredje person i den organiserade brottsligheten har eller har haft kopplingar till företag. Näringslivet har blivit en arena där kriminella nätverk försöker etablera sig och expandera. När sådana personer väl fått fotfäste är det betydligt svårare att få bort dem än att hindra dem från att komma in från början. Förebyggande kontroll är därför ofta det mest effektiva skyddet.
Det framstår dessutom som märkligt att uppgifter om människors inkomster är lättillgängliga, medan information om grova brott riskerar att döljas. För många människor är det rimligen mer relevant att veta om en person är dömd för grova våldsbrott, omfattande bedrägerier eller sexualbrott än att känna till personens månadslön.
Den som menar allvar med att bekämpa gängkriminalitet och organiserad brottslighet måste också ge företag och medborgare verktyg att skydda sig.
Staten kan inte ensam bära ansvaret för att identifiera risker. Företagare, föreningar och privatpersoner behöver kunna fatta välgrundade beslut om vilka de släpper in i sina verksamheter, sina fastigheter och sina liv.
Brottsligheten är redan ett omfattande problem för svenskt näringsliv. Enligt Brottsförebyggande rådet uppger fyra av tio företag att de utsatts för brott under det senaste året. Bedrägerier, stölder och inbrott hör till de vanligaste brotten. Svenskt Näringslivs Brottsbarometer visar samtidigt att mer än vart tredje företag har drabbats av kriminalitet.
Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför samhället skulle göra det svårare för laglydiga medborgare och företag att skydda sig.
Vad är det egentliga problemet?
Om Sverige ska ta kampen mot kriminaliteten på allvar bör fokus ligga på att begränsa brottslingarnas handlingsutrymme – inte medborgarnas möjligheter att veta vem de har att göra med.
I dag kan vem som helst få reda på vad grannen tjänar och vilka tillgångar han har. Men om samma person är dömd för grova våldsbrott eller systematiska bedrägerier riskerar den informationen att bli svårare att få tillgång till. Det är en märklig prioritering.
Ett öppet samhälle bygger inte bara på skydd för den personliga integriteten. Det bygger också på människors möjlighet att fatta informerade beslut och skydda sig mot verkliga risker.
När kriminaliteten breder ut sig borde vi fråga oss om det verkligen är medborgarnas insyn som är problemet – eller brottsligheten i sig.
Edward Nordén
Jordbrukare, debattör och partistyrelseledamot i Medborgerlig Samling
Edward Nordén
Johan Westerholm
Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt
ansvarig för det du skriver.
Artiklar som denna är inte helt riskfria att skriva. Framför allt inte när jag valt att kombinera detta med granskningen av bidragsindustrin, det blev tydligt med de budskap jag tog med mig efter att ha lämnat över källmaterialet till rättsvårdande instanser under gårdagen. Ni får gärna stödja Ledarsidorna.se SWISH: 070-612 53 93 BANK: 4732 00 […]
Den 30 september bekräftade Stegra det som bolagets tidigare ledning förnekat i över ett år: pengarna räcker inte. Efter hundra dagar med nya ägare byts vd:n ut, redovisningen och kostnadskontrollen har fått ses över och kapitalbehovet är ”betydligt högre” än i juni. Men beskedet levereras i en ny tonart. Där det tidigare var säljpitch är det nu revisionsspråk. Lögnerna har blivit ärliga.
Debatten om Borlängevalet har handlat om förkryssade valsedlar och ordet klan. Men det material, inte bara medieuppgifter, som finns tillgängligt i främst öppna arkiv och andra källor visar dock något annat. Det visar ett öppet och personligt nätverksbygge mellan Somalias försvars- och säkerhetsledning och två svensksomaliska nätverk.
När den somaliska formen av parlamentarism möter det svenska valsystemet uppstår både friktion och synergieffekter. Det var inte vänsterpartiets valberedningar eller väljare som valde sina kandidater eller ledamöter. Det var den somaliska klanlogiken, den parlamentariska traditionen och valkollegiet som utsåg vilka svenska partier som kom att bli plattformar för att kanalisera företrädarna.
Vänsterpartiets nyvalde riksdagsledamot Mohamed Abdukardir Ali visar sig komma från, eller stå nära, ett speciellt maktkluster i den somaliska politiska miljön. En miljö med goda kontakter inom den somaliska säkerhetstjänsten som genomfört besök i Borlänge på ministernivå vid minst två tillfällen under den förra mandatperioden.
Elva veckor före valet satt Vänsterpartiets blivande riksdagsledamot Mohamed Abdukardir Ali i Mogadishu och deltog i ett möte om det svenska valet och den somaliska diasporans roll. Samtidigt hade hans eget parti begränsad kunskap om vem han var samt vilka uppdrag och kontakter han hade.
Kina har förstått något som Europa länge har haft svårt att ta till sig. Tekniskt beroende är politiskt beroende. Europa reglerar gärna, men är fortfarande beroende av amerikanska digitala plattformar, asiatiska halvledare och utländsk molninfrastruktur skriver Edward Nordén.
Ett parti som kallar till sig mätföretag för att de ska förklara varför siffrorna inte behagade partiet ägnar sig inte åt metodkritik. Varje sådant tendens från politiska partier, även svenska, försöker disciplinera en fri marknad och oberoende forskning. Den taktiken används i Peking, Moskva och Washington. Där den nått framgång. Det mest nedslående är dock idag att minst två företag underordnat sig moderaternas krav.
Det preliminära valresultatet i riksdagsvalet kom att överraska många. Inte minst mätinstituten där ingen lyckades fånga valrörelserna till Moderaterna i valrörelsens slutskede. Frågan instituten och valforskarna nu bör ställa sig är inte om de missade Moderaterna utan varför de gjorde det tillsammans. Om än i olika mån.
Sverigedemokraterna hävdar att muslimska väljare gav de rödgröna segern. Men det är en lika grund som starkt förenklad förklaring. Sverigedemokraternas och i viss mån moderaternas förklaring säger mer om behovet av en syndabock för att internt dölja partiledningarnas egna tillkortakommanden än om hur valet faktiskt avgjordes.
ABF:s ordförande Tomas Eneroth och Vuxenskolans Jesper Rehn vill att en miljard kronor ur försvarsramen ska gå till folkbildningen i tider av oro. Argumentet är tillit. Det är ett bra argument. Därför är det angeläget att se hur tilliten har förvaltats av främst ABF. Vilket den inte har.
Flera EU-institutioner och Spanien vill dela på kostnaderna för naturkatastrofer i spåren efter de omfattande skogsbränderna, översvämningarna samt de stormskador som ökat i takt med klimatförändringarna. Det kallas solidaritet. Men frågan är vad som händer med viljan att undvika risk när någon annan svarar för kostnaderna.
Under de senaste veckorna har den amerikanske teknikmiljardären och entreprenören Peter Thiel gått från att vara en diskret investerare med intressen i Argentina till att bli den samlande symbolen för en bredare politisk konflikt om landets riktning under president Javier Milei.
Kristdemokraterna medverkade i november 2022 till att regeringen drog tillbaka en proposition som skulle ha infört demokrativillkor för statligt stöd till trossamfund och civilsamhälle. Under de två år som följde fortsatte kommunala medel att gå till Ibn Rushd samtidigt som KD-företrädare offentligt kritiserade just dessa beslut.
Under Sensus mentorskap av studieförbundet Ibn Rushd (2003–2007) drevs det gemensamma projektet Fredsagenterna finansierat av Ungdomsstyrelsen. Projektet ledde till bildandet av Svenska muslimer för fred och rättvisa som utvecklades till en av Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer. Genom projektet och det efterföljande arbetet upprätthöll kristdemokratiska riksdagsledamöter samt ett statsråd organisationens legitimitet genom återkommande kontakter samt aktiviteter i riksdagen.
Kristdemokraterna var det parti som, om än via ombud, kom att bli en av Muslimska brödraskapets viktigaste partners. Med stöd av ett associerat studieförbund samt tillgång till den kristna miljön bereddes vägen i samförstånd för att studieförbundet Ibn Rushd kunde upptas i den exklusiva skara av fullvärdiga medlemmar som utgör Folkbildningsrådet. Och därmed öppna för omfattande finansiering med skattemedel.
Muslimska brödraskapets etablering i svensk politik brukar tillskrivas samarbetet med Socialdemokraterna. Men detta är en delvis missvisande beskrivning. Centerpartiets partiprojekt i syfte att engagera muslimer startades långt tidigare och vars samhällseffekter fortfarande är märkbara och omfattande in i våra dagar på alla politiska nivåer.
I den andra av tre artiklar om Centerpartiets muslimprojekt 1990–1994 beskrivs hur projektet når en organisatorisk mognad och utgör basen för etableringen av politisk islam i samtliga riksdagspartier. Där många av de politiska krav som formulerats med partiets hjälp nu etableras som allmängiltiga .
Fem år innan Socialdemokraternas sidoorganisation Broderskapsrörelsen började diskutera hur många muslimer som borde finnas på socialdemokratiska listor hade ett annat riksdagsparti redan genomfört ett omfattande samarbetsprojekt med muslimska organisationer. Centerpartiet. I en process där företrädare för samma muslimska kluster som Socialdemokraterna senare inledde dialog med. Allt finansierat med skattemedel.
I praktiken samtliga svenska riksdagspartier, med något undantag, har haft positiva och mer eller mindre långtgående relationer med radikal politisk islam på något sätt. Med samma motivbild. Moderaterna är ett parti som inte på något sätt är förskonade. I det partiet tog sig en medlem av det Muslimska brödraskapet ända fram till riksdagens försvarsutskott.
I en i Danmark uppmärksammad dom beviljas en dansk medborgare sjukpension för sina tjänster åt den danska underrättelsetjänsten för de skador och men han ådragit sig under hans tid som infiltratör i bland annat al-Qaida. En historia som ter sig som ett potpurri av Forrest Gump, al-Qaida och James Bond.
Under regeringsåren 2014-2022 tar Miljöpartiet tydliga kliv in i politikens finrum genom att ingå i regeringen Löfvén. Under denna period formaliseras aktivismen i partiet som samtidigt mutar in biståndsområdet som sitt. Vilket gav en plattform för fortsatt internationell aktivism.
I del 2 i serien av artiklar om Miljöpartiet, utlandsbiståndet och Palestinarörelsen täcks perioden då Gustav Fridolin blir Grön Ungdoms språkrör, grips på Västbanken samt Mehmet Kaplan gör entré i partiet. Perioden visar tre parallella spår som förenas i tid men inte nödvändigtvis passar formellt in i organisationen. Men rörelsen är obeveklig. Partiet rör sig ut utanför de parlamentariska ramverken.
Miljöpartiets relation till Palestina-rörelsen och vilket inflytande partiet har både skiljer sig från och visar upp stora likheter med både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Men med en viktig skillnad. Några av partiets främsta företrädare har aldrig hymlat med sin bakgrund och sina sympatier med den våldsbejakande yttervänstern. Något som även kommit att få genomslag i partiets bistånds- och utrikespolitik.
USA:s president Donald Trump lät under gårdagen presentera”det största oljeavtalet i världshistorien” när han kungjorde det avtal mellan Venezuela och USA som skall frigöra Venezuelas oljereserv. Men avtalet är mer begränsat än rubriken antyder och riskerna är omfattande. Om detta vittnar marknadsreaktionerna som i praktiken uteblev.
Relationerna mellan främst Socialdemokraterna och Fatah med sitt vidhängande kluster av terrororienterade organisationer har överlevt några av de mest omvälvande händelserna under efterkrigstiden, bland annat Sovjetunionens upplösning. En relation som visat sig vara så pass stark att den inte ens kunnat eller tillåtits att granskas eller kritiseras.
Vänsterpartiets relation till den palestinska rörelsen skiljer sig strukturellt från Socialdemokraternas. Den löper i högre grad underifrån genom föreningar och lokala kontakter snarare än centralt initierade samarbetsavtal och statliga anslag. Men den har en egen, sextio år lång historia. Från VPK:s ideologiska brytning med Sovjetunionen på 1960-talet till dagens seminarier med Palestinska riksförbundet.
Historien om Sveriges relation till det maktbärande palestinska partiet Fatah går hand i hand med hur Socialdemokraternas relation utvecklats och underhållits. En relation som klarat sig opåverkad av intifador och palestinska terrordåd riktade mot civila. Trots biståndsmyndigheten Sidas explicita regelverk som förbjudit allt bistånd till krigförande parter. Ett förbud som partiets och ABF internationella verksamhet valde att runda.
Begreppet “kaderskola” används i dag brett, inte minst om Fatahs interna utbildningsinstitution som sedan 1992 i stor mån finansierats via Palmecentret, ABF och Sida. Men formen har en specifik och spårbar härkomst: Den leninistiska partiteorin och det sovjetiska utbildningssystem som växte fram under 1920-talet. Decennier innan någon svensk aktör kom i kontakt med den.
Detta är den avslutande delen i Ledarsidornas uppföljande granskning av kaderskolan i Kapstaden. Del ett visade att Fatahs akademi i Jeriko hade en tvilling i Sydafrika, finansierad genom kanalen ABF–Palmecentret–Sida. Del två kartlade vilka personer som sitter på posterna som binder samman finansiär och mottagare. I del tre följer vi pengarna genom de sju redovisningssteg som aldrig granskats tidigare. Samt ställer de frågor som rimligen måste få svar.
Detta är den andra delen i Ledarsidornas uppföljande granskning av kaderskolan i Kapstaden. Del ett visade att Fatahs akademi i Jeriko hade en tvilling i Sydafrika, finansierad genom samma svenska kanal. Det vill säga ABF, Palmecentret och Sida. I del två kartläggs vilka personer som sitter på posterna som binder samman finansiär och mottagare – och vad som hände när mönstret plötsligt bröts.
Granskningen av Fatahs ideologiska akademi i Jeriko visade att svenska skattefinansierade biståndsmedel via Palmecentret som huvudpartner sedan 1992 finansierat en kaderutbildning på Västbanken. Men Jeriko var inte ensamt. I Kapstaden bedrevs en systerverksamhet för miljonbelopp. Dold för svenska skattebetalare bakom en sinnrik ridå av luddiga redovisningar.
Samtidigt som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson nu givit Liberalerna en tydlig tidsfrist på sig att nå över 3,5 procent går den tidigare partiledaren Lars Leijonborg (L) ut och menar att han hoppas på ett "defining moment" som kommer vända valrörelsen till partiets favör. Det finns dock inga exempel i valforskningen på att något sådant hänt tidigare.
Docent Christian Sandström har i dagarna givit ut en uppföljare kring sin serie av beskrivningar av den gröna omställningen, "Gröna bubblor 4 – Solsting, börsbabbel och vätgasdagis i Mariestad". En sammanställning som ger en bra överblick över flera av de uppenbara problemen med den "Gröna omställningen". Men där läsaren till syvende og sist själv måste ta sitt ansvar för de slutsatser som inte bara kan, utan måste, dras. Om inte historien ska upprepa sig själv.
Den nya mediesatsningen Gad World presenterar sig själv som en “orädd medieplattform” som ska “beskriva världen som den är, även när den är obekväm”. Med en redaktion bestående av tunga akademiker finns det goda skäl att granska vad Gad World presenterar. Och vad redaktionen i de sammanhangen väljer att bortse ifrån.
Redan på 1990-talet fanns i Sverige personer och miljöer med kopplingar till internationella islamistiska terrornätverk. GIA, den algeriska organisation som låg bakom några av 1990-talets mest uppmärksammade attentat i Europa, är ett tidigt exempel. Frågan är varför så mycket av denna historia förblivit okänd för den breda allmänheten frågar sig Edward Nordén.
Under valåret 2026 har så här långt två böcker som adresserar islam givits ut. Böckerna i sig är varandras motpoler eller motsatser. Inte bara i disposition utan även perspektiv och slutsatser. Men det innebär inte att någon har helt rätt eller helt fel när islam ska beskrivas i en politisk debatt. Och där professor Simon Sorgenfrei konsekvent undviker konfrontation med uppenbara problem tar sig riksdagsledamoten Richard Jomshof an sig dessa med full kraft. Ibland lite ensidigt, men ändå.
Under perioden 1969 tills idag har omfattande medel, flertalet miljoner kronor, av skattemedel avsedda för folkbildning slussats vidare för kapacitetsuppbyggnaden av organisationer som över tid haft terroristkopplingar eller själva klassats som terrororganisationer. Endast vid ett tillfälle ställdes en kontrollfråga. Som studieförbundet ABF besvarade med en häxprocess mot den enskilde frågeställaren.
Att Sverige utgjorde huvudsaklig finansieringskälla för den palestinska kaderutbildningen sedan decennier har kunnat fastläggas i Ledarsidornas granskning. Under en period då organisationerna fortfarande klassades som terrororganisationer. Vad som är nytt är att det socialdemokratiska partiets samarbete med det Muslimska brödraskapet. Det samarbetet är äldre än tidigare känt. En intern formalisering skedde redan 1969. Resten är historia.
Genom en sinnrik konstruktion av organisationer som från början saknade egna medel kunde Sverige bli en av huvudfinansiärerna av de palestinska kaderorganisationernas utbyggnad och kapacitetsutveckling från 1969 och framåt. En utveckling som var förankrad på högsta nivå och som byggde på ett intimt samarbete med företrädare och medlemmar från det Muslimska brödraskapet.
Vid Socialistinternationalens ungdomsseminarium 1969 formulerades ett “carte blanche” där individen och den enskilda medlemsorganisation sätter grunden för våldsprinciperna i kampen för socialismen. Denna princip formaliserades 1978 och fann sin slutliga form vid ett möte i Ramallah 2002. En princip utan bortre gräns. Mitt under den andra intifadan med svenska representanter närvarande.
Trots återkommande förnekanden från den politiska vänstern så finns det en förlåtande attityd till politiskt våld i partierna till vänster om mitten. En kultur som visar sig bottna i ett seminarium finansierat av SSU under slutet av 1960-talet. Med tre principer som formulerades och kommunicerades av en av den svenska arbetarrörelsen senare mest kända och framstående företrädare.
En sällan, nästintill aldrig, nämnd organisation utgör själva grundförutsättningen för den struktur och den kultur som mjuk korruption kan frodas i. Företrädarna för Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer rör sig obehindrat mellan olika roller och återfinns inte sällan på bägge sidor förhandlingsbordet när statsbidrag skall fördelas eller regelverken reformeras. Kort och gott en ogranskad maktnod. Landsrådet […]
Samma mekanik som ligger till grund för den mjuka korruptionen i Fifa:s styrelserum och i kommunernas arenaaffärer går igen i det som brukar kallas Sveriges civilsamhälle. Skillnaden är att här handlar det inte om enstaka jävsaffärer eller kostsamma arenabyggen utan om ett helt system. Runt 40 statliga myndigheter som varje år fördelar över 20 miljarder kronor till föreningsliv, folkrörelser och trossamfund, byggt på en princip som en gång var rimlig och som ingen har vågat överge — tillit.
I artikel två i serien om mjuk korruption granskas den mjuka korruptionen i Sverige inom kommunsektorn. Istället för miljardintäkter från TV-avtal handlar det om enskilda kommuners investeringsbudgetar men det är samma strukturella beroende och samma ovilja att ställa krav som går igen. Som möts med det svenskaste av alla krishanteringsmodeller: Att inte göra någonting.
När fotbollens korruption diskuteras handlar det oftast om det som går att åtala. Mutade domare, riggade matcher, svarta pengar i en agents handbagage eller annat direkt juridiskt klandervärt. Detta är en bister verklighet inte minst genom den gängkriminella infiltrationen av agentmarknaden. Men det är också den enklaste formen av korruption att peka ut eftersom den tydligt går att lagföra. Svårare är det med den mjuka korruptionen där priset för att bortse ifrån den är lägre än att följa regelverken.
Det som hände i Ceuta är ingen isolerad händelse. Redan 2012–2016 pressade Marocko Sverige med samma medel, migration och handel, för att stoppa ett svenskt erkännande av Västsahara. Historien om Ikea, gatubarnen på Södermalm och den tystnad som följde ger perspektiv på dagens svenska stöd för Marockos autonomiplan.
I gårdagens artikel beskrevs framväxten av den marockanska frihetsrörelsens nätverk från Genève 1930 till Kairo 1947. Där ledarna al-Fassi och Abd el-Krim utgör två grenar av samma rörelse. En rörelse som förenades genom kontakter till Muslimska brödraskapets obestridde ledare vid tiden, Amin al-Husseini. I den tredje delen av fyra följer hur nätverket splittras och blir ramen för dagens konflikt.
Migrationskrisen i den spanska exklaven Ceuta har på några dygn blivit ett svenskt inrikespolitiskt slagträ. Där bägge sidor blockgränsen ägnar sig åt något som bäst kan liknas för “Cherry-picking”. Kravet i debatten borde istället vara att hålla sig till sakläget och ge hela bilden. Det är rimligt i tider med desinformation. Frågan om migrationskrisen i den spanska exklaven är större och går djupare än vad som är allmänt känt.
Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna kallade honom sin vän. Jerusalems stormufti kallade honom “vår broder”. Mannen som 1956 ritade kartan över Stormarocko – den karta som ligger till grund för dagens Västsaharakonflikt och händelseutvecklingen i spanska Ceuta – formulerade inte sina anspråk vid sidan av det panislamiska nätverket kring muftin och Brödraskapet. Han formulerade dem inifrån det Muslimska brödraskapet.
Den danske författaren, debattören och föreläsaren Yaqoub Ali var tidigare en aktiv rekryterare åt, och därmed bidragit till uppbyggnaden av den danska islamistiska miljön. En miljö han kom att lämna och är idag en av landets mest anlitade experter på radikal islamism samt radikala muslimska rörelser. Inför den svenska Pride-festivalen har han ställt upp på en intervju med Ledarsidornas Edward Nordén.
Ett kungadöme i rörelse – “Kingdom in motion” är titeln på en nyutkommen bok om Saudiarabiens utveckling. En välinformerad, personligt buren skildring av ett land i strukturell omvandling. Boken är skriven av en författare som både suttit vid bordet där förändringarna förhandlats fram men samtidigt behållit den kritiska distansen.
När den spanske premiärministern under gårdagen reste till Ceuta för att möta konsekvenserna av veckans migrationskris handlade det officiella budskapet om akut krishantering. Men bakom kaoset ligger en fyra år lång diplomatisk kris som sällan får uppmärksamhet. Den spanska regeringens omsvängning i Västsahara-frågan 2022, dess pris i form av en brusten relation med Algeriet samt en intern spricka i PSOE som partiledningen upprepade gånger försökt sopa under mattan utan att lyckas.
USA står inom kort inför en total omstrukturering av bank- och betalsystemen. En reform i det tysta för att bland annat digitalisera ekonomin samt inte minst komma tillrätta med de problem som "debanking" innebär för stat och enskilda. En reform där Sverige och EU inte ens börjat formulera hur problemen skall lösas på ett principiellt plan.
I den svenska arbetarrörelsens självbild är antikommunismen en hederssak. Det finns en självbild av socialdemokratin som höll kommunisterna stången. Denna bild är dock långt ifrån den absoluta sanning som fått tillåtas att sätta bilden av Socialdemokraterna som det bästa försvaret mot Kreml. Tvärtom präglades relationen istället av samarbete och öppna relationer under långa perioder.
Pseudonymen “Palsternacka” inleder sitt samarbete med Ledarsidorna kring tysk politik och den tyske politikern och underbarnet Jens Spahn. Spahn fick lämna sitt parti CDU i “bad standing” efter att han och hans make genomfört en adoption genom surrogatmödraskap. Detta, och om politisk arrogans, reflekterar "Palsternacka" om i dagens artikel.
Två uppmärksammade fall visar hur svårt det är att dra gränsen mellan skyddet mot hat och skyddet för det fria ordet. Frågan är om lagen om hets mot folkgrupp fortfarande tillämpas på ett sätt som stärker rättsstaten eller om den blivit alltför oförutsägbar. De frågorna ställer sig Edward Nordén.
I juni publicerade tidskriften MOSAIQ en granskning av Försvarshögskolans rapport Salafism och salafistisk jihadism 2.0 från 2022. Granskningen har sina poänger och tar upp befogad kritik men trovärdigheten faller eftersom granskarna inte själva på någon punkt eller i någon större omfattning själva lever upp till sina egna kvalitetskrav.
En sovjetisk dagbok förändrar bilden av Socialdemokraternas kontakter med Sovjetunionen och Kreml under det “Kalla kriget”. Sten Anderssons möte med centralkommittémedlemmen Boris Ponomarjov 1965 framstår inte längre som en isolerad händelse utan som en del av en långvarig och förtrolig partikanal. En exklusiv kommunikationskanal som sköttes av identifierade namngivna funktionärer på båda sidor.
I går publicerade Ledarsidorna del 1 av en genomgång av den sovjetiske politikern Anatolij Tjernjajevs dagbok och dess uppgifter om Socialdemokraternas kontakter med det sovjetiska kommunistpartiets internationella avdelning. Vi lämnade berättelsen vid ankomsten till Sverige den 14 maj 1972. Nu fortsätter historien till själva mötet med socialdemokraternas partiledning.
En ny rapport hävdar att fyra av fem stora pro-palestinska protester i Storbritannien sedan den 7 oktober 2023 i själva verket är organiserade av etablerade biståndsorganisationer. Rapporten beskriver en reell och delvis underrapporterad samt bristfälligt belyst fråga. Brittiska regelverk för välgörenhet och politisk mobilisering är otillräckliga för att fånga upp hybridorganisationer och gränsöverskridande finansiering, oavsett avsändare.
Northvolt, vindkraftens strukturella olönsamhet och utsläppsrättssystemets inbyggda snedvridningar är inte identiska fall, men de delar en gemensam logik. Staten har hittills haft mycket begränsad förmåga att identifiera morgondagens vinnare och de förment marknadsbaserad styrmedlen visar sig vara lika politiskt konstruerat som en riktad subvention, bara svårare att se i ett system där bidragsberoende bolag blir en allt vanligare företeelse.
New York har i decennier levt på en paradox. Staden tar ut några av landets högsta skatter på höginkomsttagare samtidigt som den förlitat sig på just dessa höginkomsttagares närvaro för att finansiera sin välfärd. För närvarande sker en form av demografisk förändring av staden där miljonärer väljer att flytta till lågskattestater som Florida och Texas vilket påverkar och utmanar den nyvalde borgmästarens reformutrymme.
Händelser under sommaren 2026 belyser en fråga som det amerikanska politiska etablissemanget länge undvikit att ställa på allvar. Det är vilken roll som organisationer med rötter i Muslimska brödraskapet i dagens amerikanska politik spelar samt därmed hur kopplingarna till Demokraternas vänsterflygel ser ut i praktiken.
EU:s system för handel med utsläppsrätter brukar beskrivas som EU:s flaggskeppsverktyg för klimatpolitik. Ett system där industrin köper och säljer rätten att släppa ut koldioxid. Det låter rent och enkelt. Verkligheten är dock mer komplicerad. Bakom alla förkortningar döljs en struktur av riktade fonder och korsvisa relationer mellan branscher och medlemsstater där jordmånen för korruption har optimerats.
Stockholm Exergis BECCS-anläggning är ett av de mest kapitalintensiva svenska klimatprojekten som är under produktion. Hela intäktsmodellen, från såväl staten som EU och kommersiella kunder som Microsoft är villkorad av att en delvis oprövad teknik levererar utlovad prestanda. Om något av dessa led brister riskerar både den klimatpolitiska kalkylen och affärsmodellen att raseras samtidigt.
Northvolt, vindkraftens strukturella olönsamhet och utsläppsrättssystemets inbyggda snedvridningar är inte identiska fall, men de delar en gemensam logik. Staten har hittills haft mycket begränsad förmåga att identifiera morgondagens vinnare och de förment marknadsbaserad styrmedlen visar sig vara lika politiskt konstruerat som en riktad subvention, bara svårare att se i ett system där bidragsberoende bolag blir en allt vanligare företeelse.
Socialdemokraterna går till val med löftet om en statlig investeringsbank som ska "växla upp" privat kapital i det partiet kallar framtidsbranscher. Ett förslag som väcker frågor som ännu inte ställts. Om samma personer som återfinnskretsen kring Northvolt och Stegra kommer att dyka upp i en ny banks organisation, rådgivargrupper eller styrelse, utan när, och med vilka skyddsmekanismer mot jäv som i sådana fall finns på plats.
När den europeiska batterisatsningen European Battery Alliance lanserades 2017 var ambitionen att bygga en konkurrenskraftig europeisk batteriindustri från grunden. Nästan ett decennium senare, efter Northvolts konkurs och med en pågående brottsutredning mot alliansens operativa motor EIT InnoEnergy går det att kartlägga hur tre svenska aktörer, två tidigare ministrar och en industristrateg, vid olika tidpunkter och på olika sätt över tid knutits till samma nätverk.
Tidningen Affärsvärlden har i artiklar rapporterat om vad som ser ut som uppenbar korruption samt vilseledande rapportering i och i anslutning till de två tyngsta och mest tongivande EU-organisationer som ansvarar för den gröna omställningen. Organisationer som är helt avgörande för att företagsetableringar av företag som Northvolt och Stegra skall kunna genomföras. Men vilka är dessa organisationer? Och vilka svenska intressen har kommit att bli involverade?
Österrike varnar för det Muslimska brödraskapets växande inflytande i landet. Varningen utfärdas med stöd i både den egna säkerhetstjänsten och Tysklands säkerhetstjänst årliga översikt och är i praktiken en beskrivning av en process som redan är genomförd i Sverige. Österrike efterlyser nu ett verktyg i form av en lag. Sverige har redan hotbildsanalysen men saknar fortfarande det politiska modet och ledarskapet.
I en nyligen genomförd finsk registerstudie framgår att klienter med diagnostiserad eller misstänkt könsdysfori var överrepresenterade inom psykiatrin. Samt att det psykiatriska vårdbehovet snarare ökade efter genomförd könskorrigering istället för en utlovad minskning. En utveckling som flera experter varnat för. Experter som bland annat ansvarig minister kommit att brännmärka.
Justitieombudsmannen kritiserade en förskolerektor i Kalmar för organiseringen av ett Pride-tåg för förskolebarn. På ytan är beslutet smalt men i själva verket vilar hela JO:s kritik på en av våra viktigaste grundlagsreglerade friheter. En absolut frihet som inte kan lagstiftas bort i vanlig lag.
Sveriges Radios programformat ”Sommar och vinter i P1” ger de utvalda sommarvärdarna ett unikt tillfälle att oavbrutna och oemotsagda kunna leverera antingen sin historia eller sin sanning under de 90 minuter som varje program sänds. Då programmet inte faller in som nyhetsformat så finns det inga direkta krav på att värdarna lever upp till kraven i sändningstillståndet. Något en av sommarvärdarna utnyttjat till fullo.
Medan amerikanska hushåll räknar på matkassar och bensinnotor har USA:s president Donald Trump valt en minst sagt udda strategi. Trump menar att väljarnas verklighet en bluff. Inför november månads mellanårsval riskerar den hållningen att bli republikanernas dyraste politiska misstag sedan 2018.
Idag faller domen mot det franska partiet Rassemblemant Nationals Marine Le Pen. En dom som avgör om hon kan ställa upp i presidentvalet. Mindre än ett år återstår till den franska presidentvalskampanjens första omgång i april 2027 och opinionsläget har under våren 2026 utkristalliserat ett tydligt mönster. Den verkliga osäkerheten ligger inte längre i vem som blir RN:s kandidat utan i vad som händer när landets övriga partier ska enas eller inte enas mot partiet i andra omgången.
Regeringen lät under gårdagen lansera ett lagförslag som innebär att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla samhällsviktig verksamhet med egna resurser under minst två veckor. Ett välkommet förslag som höjer Sveriges beredskap. Men bara kortsiktigt. Inte heller den här regeringen har adresserat elefanten i rummet. Insatsvarorna.
Regeringens utredare vill skapa ett granskningssystem för utländsk finansiering av svenska trossamfund. Förslaget är EU-rättsligt genomarbetat men den rent svenska grundlagsprövningen är påfallande tunn. Och ett problem sticker ut extra mycket. Utredningen konstaterar själv att lagstiftning om trossamfund kräver kvalificerad majoritet i riksdagen. Sedan glömmer utredaren bort att pröva om det egna förslaget omfattas.
Staten kan inte ensam bära ansvaret för att identifiera risker. Företagare, föreningar och privatpersoner behöver kunna fatta välgrundade beslut om vilka de släpper in i sina verksamheter, sina fastigheter och sina liv. Det menar Edward Nordén som menar att när kriminaliteten breder ut sig borde vi fråga oss om det verkligen är medborgarnas insyn som är problemet.
I det tysta återuppbygger Hamas sin militära kapacitet. Upp till en tredjedel av allt bistånd som förmedlas till Gaza-remsan går idag till att finansiera kapacitetsuppbyggnaden där såväl drönare som drivande containrar används för att smuggla in vapen och annan materiel. Samtidigt är USA låst vid sitt eget fredsavtal och pressas parallellt av ett alltmer otåligt Israel.
Valrörelsen präglade hela Almedalsveckan vilket inte är förvånande med tanke på tidpunkten. Det som däremot är mer anmärkningsvärt är hur många av vallöftena gränsar till ren överbudspolitik. I de fall som de finansieringstekniska lösningarna redovisades av partierna innebar det profetior om att lösningar som inte visat sig fungera gör en återkomst i samhällsekonomin samtidigt som stora kostnader kommer att vältras över på låginkomsttagarna.
Riksgälden är den myndighet som ansvarar för att förvalta och låna pengar till den svenska statsskulden. Den utfärdar även kreditgarantier och hade en central roll i räddningsaktionen av stålföretaget Stegra. Trots denna centrala roll menar myndigheten i sitt svar att de aldrig haft kontakt med bolaget eller någon av dess intressenter.
Artiklar som denna är inte helt riskfria att skriva. Framför allt inte när jag valt att kombinera detta med granskningen av bidragsindustrin, det blev tydligt med de budskap jag tog med mig efter att ha lämnat över källmaterialet till rättsvårdande instanser under gårdagen. Ni får gärna stödja Ledarsidorna.se SWISH: 070-612 53 93 BANK: 4732 00 […]
Johan Westerholm
