Brottslingarna är problemet – Inte medborgarna

Datahall / Svensk lagbok. Bildkälla: Linköpings universitet, Wikipedia. Montage.
  • Onsdag 1 jul 2026 2026-07-01
E-post

Staten kan inte ensam bära ansvaret för att identifiera risker. Företagare, föreningar och privatpersoner behöver kunna fatta välgrundade beslut om vilka de släpper in i sina verksamheter, sina fastigheter och sina liv. Det menar Edward Nordén som menar att när kriminaliteten breder ut sig borde vi fråga oss om det verkligen är medborgarnas insyn som är problemet – eller brottsligheten i sig.

Är det verkligen orimligt att en småföretagare ska kunna kontrollera om en potentiell hyresgäst, leverantör eller affärspartner är dömd för grova brott? Är det orimligt att en förälder ska kunna ta reda på om barnens fotbollstränare eller en barnvakt är dömd för sexualbrott mot barn?

Och hur ska företag och privatpersoner kunna skydda sig mot organiserad brottslighet om de inte får veta vem de har att göra med?

Sverige har redan en av världens mest långtgående offentligheter kring privatpersoner. Genom offentlighetsprincipen och olika databastjänster är det enkelt att få fram namn, adresser, telefonnummer, inkomster, fordonsinnehav, företagsengagemang och annan personlig information. 

I många fall är det lättare att få reda på vad grannen tjänar än vem grannen egentligen är. Nu riskerar möjligheten att ta del av uppgifter om lagförda brott att begränsas eller försvinna för privatpersoner och småföretag. Det vore ett allvarligt misstag.

För företag handlar det om att minska riskerna. Möjligheten att kontrollera om en person är dömd för bedrägerier, ekonomisk brottslighet eller grova våldsbrott  kan vara avgörande inför en anställning, en affärsuppgörelse eller ett hyresavtal. För privatpersoner handlar det om trygghet när man hyr ut en bostad, säljer egendom eller anförtros ansvaret för sina barn.

Möjligheten att kontrollera brottshistorik kan också minska risken att personer dömda för sexualbrott mot barn får uppdrag i verksamheter där barn vistas.  Att kunna fatta informerade beslut är inte ett uttryck för misstänksamhet, utan för ansvar.

Öppen information om brottsdomar kan dessutom försvåra för organiserad brottslighet. Kriminella nätverk använder ofta företag, målvakter och bulvaner för att tvätta pengar, begå bedrägerier eller ta kontroll över verksamheter. 

Rapporter visar att omkring var tredje person i den organiserade brottsligheten har eller har haft kopplingar till företag. Näringslivet har blivit en arena där kriminella nätverk försöker etablera sig och expandera. När sådana personer väl fått fotfäste är det betydligt svårare att få bort dem än att hindra dem från att komma in från början. Förebyggande kontroll är därför ofta det mest effektiva skyddet.

Det framstår dessutom som märkligt att uppgifter om människors inkomster är lättillgängliga, medan information om grova brott riskerar att döljas.  För många människor är det rimligen mer relevant att veta om en person är dömd för grova våldsbrott, omfattande bedrägerier eller sexualbrott än att känna till personens månadslön.

Den som menar allvar med att bekämpa gängkriminalitet och organiserad brottslighet måste också ge företag och medborgare verktyg att skydda sig. 

Staten kan inte ensam bära ansvaret för att identifiera risker. Företagare, föreningar och privatpersoner behöver kunna fatta välgrundade beslut om vilka de släpper in i sina verksamheter, sina fastigheter och sina liv.

Brottsligheten är redan ett omfattande problem för svenskt näringsliv. Enligt Brottsförebyggande rådet uppger fyra av tio företag att de utsatts för brott under det senaste året. Bedrägerier, stölder och inbrott hör till de vanligaste brotten.  Svenskt Näringslivs Brottsbarometer visar samtidigt att mer än vart tredje företag har drabbats av kriminalitet.

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför samhället skulle göra det svårare för laglydiga medborgare och företag att skydda sig. 

Vad är det egentliga problemet?

Om Sverige ska ta kampen mot kriminaliteten på allvar bör fokus ligga på att begränsa brottslingarnas handlingsutrymme – inte medborgarnas möjligheter att veta vem de har att göra med.

I dag kan vem som helst få reda på vad grannen tjänar och vilka tillgångar han har. Men om samma person är dömd för grova våldsbrott eller systematiska bedrägerier riskerar den informationen att bli svårare att få tillgång till. Det är en märklig prioritering.

Ett öppet samhälle bygger inte bara på skydd för den personliga integriteten. Det bygger också på människors möjlighet att fatta informerade beslut och skydda sig mot verkliga risker. 

När kriminaliteten breder ut sig borde vi fråga oss om det verkligen är medborgarnas insyn som är problemet – eller brottsligheten i sig.

Edward Nordén

Jordbrukare, debattör och partistyrelseledamot i Medborgerlig Samling

Edward Nordén

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se