Under regeringsåren 2014-2022 tar Miljöpartiet tydliga kliv in i politikens finrum genom att ingå i regeringen Löfvén. Under denna period formaliseras aktivismen i partiet som samtidigt mutar in biståndsområdet som sitt. Vilket gav en plattform för fortsatt internationell aktivism.

Föreningen Charta 2008 bildades i mars 2008 mot terrorlagstiftning, med journalisten Gösta Hultén som en av initiativtagarna. På styrelselistan i september 2008 stod bland tretton namn både professor Mattias Gardell och Mehmet Kaplan.

Charta 2008 kritiserade de då nyligen antagna terroristlagarna och terrorlistning av personer och organisationer. Föreningen arbetade för att ingen svensk medborgare eller person med anknytning till Sverige skulle kunna gripas godtyckligt och hållas frihetsberövad på lösa grunder och utan en rättvis rättegång. 

Charta 2008 hävdade att “kriget mot terrorismen” inneburit rättsövergrepp och att svartlistning av organisationer och enskild  samt gripanden har drabbat oskyldiga både i Sverige och utomlands. De tog enligt stadgarna bestämt avstånd från terror och våld mot oskyldiga civila som lösning på politiska konflikter och tog inte ställning i skuldfrågan som gäller terroristmisstänkta fångar. Charta 2008 verkade för att fånglägret på Guantánamobasen skulle stängas och “renditions” och långa frihetsberövanden av terroristmisstänkta utan rättegång skulle upphöra.

Kritiker har argumenterat för att föreningen haft ett oproportionerligt fokus på de terroristmisstänktas rättigheter samtidigt som de har visat bristande förståelse eller empati för terrorns offer och samhällets säkerhetsbehov. Exemplen på att kritikerna hade flera bevekelsegrunder för kritiken var flera.

Den 15 maj 2008 höll föreningen ett möte på Café Edenborg. Samtalsledare var Gustav Fridolin, då 25 år, som lämnat riksdagen 2006 och arbetade på Kalla fakta. Panelen bestod av kriminologiprofessorn Janne Flyghed, Amina Said (Somaliska freds- och utvecklingsorganisationen), Mattias Gardell och Gösta Hultén. Enligt föreningens egen mötesrapport beskrev Said al-Shabaab som “en ungdomsgren av motståndsrörelsen i Somalia” och kritiserade att USA klassat organisationen som terrorister före EU och FN.

Samma förening drev fallet mot Ali Berzengi, dömd av Svea hovrätt (3 oktober 2005) till fem års fängelse för förberedelse till terroristbrott kopplat till organisationen Ansar al-Islam/Ansar al-Sunna (FN- och EU-listad som terrororganisation). Föreningens egen beskrivning av fallet använde ordet “motståndsgrupp” där domstolen skrev “terrororganisation” — en språklig skillnad värd att notera.

Den 12 september 2008 lades dock förundersökningen mot tre misstänkta somaliasvenskar ned.

2010: Kaplan och Ship to Gaza

I maj 2010 fanns Mehmet Kaplan, då riksdagsledamot, ombord på en av fartygen i Ship to Gaza-konvojen som stoppades av israelisk militär. Kaplan befann sig ombord på fartyget Mavi Marmara i Gazakonvojen när det stormades av israelisk militär. Han greps tillsammans med övriga aktivister, fängslades kortvarigt i Israel och utvisades därefter ur landet. November 2010. När Kaplan (då riksdagsledamot) och konstnären Dror Feiler reste till Ben Gurion-flygplatsen för att polisanmäla händelserna från vårens bordning, stoppades de vid gränsen och nekades inträde i Israel. De sattes på ett flyg tillbaka till Europa.

Samtidigt tog partiet tydligare kliv in på det säkerhetspolitiska området. Sveriges svårigheter i allmänhet att adressera internationell terrorsim blev med MP i riksdagen ännu tydligare. I synnerhet under regeringen Löfven.

Bakgrunden till regeringen Löfvens ovilja att stifta repressiva lagar mot terrorism går att spåra till 2011. I en motion i riksdagen menade Mehmet Kaplan och Maria Ferm, MP, att stöd till organisationer som IS var ett s.k. åsiktsbrott som inte ska kunna straffbeläggas. 

Miljöpartiet motionerade öppet i motion 2011/12 Ju399 motiven till en uppmjukad syn på repressiv lagstiftning mot stödet till terrorism. De ansåg 2011 att detta var en form av åsiktsbrott som inte kan straffbeläggas och ville att Sverige skulle verka för en annan definition av terrorism på EU-nivå. Detta synsätt blev mer offentligt i Almedalen 2014 då den ene av motionärerna, Mehmet Kaplan, ville förminska de svenska resande jihadisterna till att vara “engagerade ungdomar”. Den andre motionären var Maria Ferm.

Maria Ferm, Miljöpartiet och samordnande statssekreterare i statsministerns egen stab Statsrådsberedningen, är sedan dess känd motståndare till antiterrorismlagstiftningen. Ferm, och den tidigare riksdagsledamoten och bostadsminstern Mehmet Kaplan drev på för att Sverige tvärtom skall förmå EU att upphäva all sådan lagstiftning i EU.

Något som fann stöd hos bland annat SSU, Olof Palmes Internationella Center samt Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Samtliga dessa tre sidoorganisationer stödjer öppet bland annat Ship to Gaza och den västsahariska organisationen Polisario.

Med detta som bakgrund utsågs Kaplan 2014 till statsråd i regeringen Löfven I samt Maria Ferm till statssekreterare i statsrådsberedningen, statsministerns stab.

2014: Regeringsbildning och erkännandet av Palestina

När Miljöpartiet 2011 valde nya språkrör noterade Dagens Arena och Fria.nu att partiets linje mot regeringsduglighet inspirerats av tyska Die Grünen och Joschka Fischer som blev utrikesminister 1998. Cirkeln sluts från konferensen i Alger fyra decennier tidigare. Efter valet 2014 bildade Socialdemokraterna och Miljöpartiet regering. Mehmet Kaplan blev bostadsminister, Gustav Fridolin utbildningsminister 

I regeringsförklaringen den 3 oktober 2014 tillkännagavs att Sverige skulle erkänna staten Palestina. Beslutet fattades den 30 oktober 2014 — Sverige blev första västeuropeiska EU-land att göra detta som ett S–MP-styre. Erkännandet brukar tillskrivas utrikesminister Margot Wallström och Socialdemokraterna som hade en längre institutionell förhistoria i frågan (se motsvarande granskning av Socialdemokraternas relation till Fatah).

För Miljöpartiet var frågan en profilfråga buren i opposition sedan grundargenerationen, med Fridolin som sittande minister i den regering som sedan fattade beslutet. 

2016: Kaplans avgång

Den 18 april 2016 avgick Kaplan som bostadsminister, bakgrunden var dels att Kaplan sommaren 2015 deltagit i en middag där även en företrädare för den högernationalistiska turkiska organisationen Grå vargarna närvarade, dels att en inspelning från 2009 publicerades där han jämförde Israels behandling av palestinier med Nazitysklands behandling av judar. Kaplan tog i sin avgångskommentar avstånd från alla former av extremism och beskrev inte avgången som ett erkännande av uppgifterna. Statsminister Stefan Löfven beviljade hans begäran om entledigande samma dag.

Den turkiska organisationen Grå vargarna är ungdomsorganisationen och den inofficiella militära grenen till Nationella aktionspartiet (MHP) och har historiskt själva genomfört olika former av terrorattacker. MHP ingår idag i Turkiets president Recep Tayyip Erdogans regeringsunderlag.

Från Gahrtons öppna dubbelroll som EU-parlamentariker och rörelseledare (1997–2004), Fridolins bana från direktaktions-ungdomsförbund via ett gripande på Västbanken till utbildningsministerposten till Kaplans väg från muslimska ungdomsförbund via partistyrelsen till en avgång 2016 tecknas bilden av ett parti som premierar aktivism och utomparlamentariska metoder. Som över tid inte alltid tar avstånd från politiskt våld utan tvärtom vill öka toleransen för olika form av dåd.

De enskilda händelserna är väldokumenterade och obestridda. Den sammanbindande— att partiet under fyra decennier fungerat som parlamentarisk hemvist för en rörelsemiljö utan att någon intern process prövat detta systematiskt — bör framstå som oomtvistelisgt.

Det är mot bakgrund av detta som det inte är någon slump att partiet hela tiden haft krav på att kunna kontrollera biståndsministerposten. Något de gjorde under åren 2014-2022 under Stefan Löfvens tid som regeringsbildare.

Källor i urval (del I–III)

• Berliner Zeitung 13 februari 2001 (Götz Aly, “Fischer in Algier”)
• Bayerischer Rundfunk/Report aus München, pressmeddelande 12 februari 2001
• The New Republic 27 augusti 2001
• bpk-arkivet, Abisag Tüllmanns kontaktbåge Tü69/398
• Birger Schlaug, “Från koftor och sovsäck till kostymer och kristallkronor”, i Maskrosbarn – Miljöpartiets första 20 år (2001). 
• SOU 2002:91 s. 350–353; SOU 2002:122 del 4 s. 517. 
• DN 7 mars 1998
• SvD 31 januari 1998
• Expressen 10 februari 1998. 
• Göteborgsaktionens plattform, Wayback Machine 9 juni 2001
• Grön Ungdoms webbplats gu.mp.se 2001–2004 via Wayback Machine. 
• Motkraft Nyhetsbrev (2002) via ainfos.ca
• anarchistblackcross.org via Wayback Machine 2004 (förteckning över aktiva grupper)
• Earth Liberation Prisoners, spiritoffreedom.org.uk via Wayback Machine, senast uppdaterad 17 maj 2001. 
• Nisse Hult nr 2/2000, “officiellt organ för Grön Ungdom” (ISSN 1100-736X). Gustav Fridolin, “Apartheidmuren är global”, Alba.nu 18 april 2006
• Al Jazeera 2 januari 2004 och 3 september 2003; Flamman 7 januari 2004. 
• ISM Sveriges principdeklaration via Wayback Machine (ism-sweden.org, maj 2006). 
• Aftonbladet 27 augusti 2005. 
• Fria.nu 21 mars 2005. Charta 2008:s webbplats via Wayback Machine (startsida och styrelsesida, 2008–2010). 
• Svea hovrätt 3 oktober 2005 (Berzengi)
• Ekot 3 oktober och 21 november 2005. 
• SVT Nyheter, “Kaplan inte längre medlem i MP”
• Arkitekten.se 18 april 2016; SVT Nyheter 18–19 april 2016
• Sveriges Radio 18 april 2016
• SKMA, “Några ord om Kaplan-affären”
• 2016. SVT Nyheter, “Ingen brott när tusentals röster erbjöds i utbyte mot mosketomt”18 september 2018
• Tidningen Syre, “MP-politiker sparkas ut efter fuskmisstanke”, 2018. 
• Program för Socialistiskt Forum 18 november 2006 (ABF Stockholm/LO)
• ABF:s egen skrift Folkbildningens 00-tal. 
• Uri Gordon, “Anarchism in Israel and Palestine”, i The International Encyclopedia of Revolution and Protest (Wiley-Blackwell 2009).
• Birger Schlaug, “Kohandel med S kan bli MP:s död”
• Nätverket Bojkotta Israels webbplats via Wayback Machine (kontaktlista, medlemsavgifter, notis om Esmailians deportation 8 augusti 2005).