Vänsterpartiets relation till den palestinska rörelsen skiljer sig strukturellt från Socialdemokraternas. Den löper i högre grad underifrån genom föreningar och lokala kontakter snarare än centralt initierade samarbetsavtal och statliga anslag. Men den har en egen, sextio år lång historia. Från VPK:s ideologiska brytning med Sovjetunionen på 1960-talet till dagens seminarier med Palestinska riksförbundet som till slut samlar såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna i samma nod. ABF.

Sveriges Kommunistiska Parti bytte kurs vid kongressen 1964, då C-H Hermansson valdes till partiordförande och inledde en process bort från de stalinistiska kvarlevorna och den okritiska Sovjethållningen. Den 16 maj 1967 bytte partiet namn till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). 

Brytningen med Sovjetunionen accentuerades med den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968. VPK:s officiella linje under Hermansson fördömde denna invasion skarpt men en betydande falang inom VPK med före detta partiordföranden Hilding Hagberg som ledare försvarade eller rättfärdigade Sovjets agerande, och detta blev en av de stridsfrågor som senare splittrade partiet.

Samma år ockuperade Israel Västbanken, Gaza och Sinaihalvön i sexdagarskriget. Händelsen som brukar ses som startskottet för den svenska vänsterns Palestinasolidaritet. Partiet var vid den här tiden inne i en självständighetsprocess som gjorde det möjligt att engagera sig i internationella befrielserörelser utan att behöva följa Moskvas linje rakt av, samtidigt som äldre generationer inom partiet fortsatte försvara Sovjetunionens agerande vilket skadade partiets trovärdighet och bidrog till det svaga valresultatet samma år.

Tidig splittring

Den svenska Palestinarörelsen splittrades organisatoriskt redan i sitt uppbyggnadsskede. Vid en enhetskongress i Stockholm 1971 vann principen om att stödja den palestinska befrielsekampen i sin helhet men enigheten höll inte. 

En minoritet bröt sig ur och bildade Folkfrontens arbetsgrupper (FFAG), som med Staffan Beckman som ledande namn särskilt stödde PFLP och var aktiv på ett fåtal orter fram till 1975 då medlemmarna i stor utsträckning gick vidare till KFML(r). 1976 bildades i stället Palestinagrupperna i Sverige som riksorganisation av fem lokalgrupper uttryckligen partipolitiskt obunden, en ställning organisationen behåller än idag.

VPK stod vid sidan av den mest PFLP-orienterade strömningen men partiet nämns tillsammans med delar av socialdemokratin som en av de aktörer som under 1970-talet gav palestinierna, i praktiken Fatah/PLO under Arafats ledning, som blivit den dominerande kraften i PLO sedan 1969 ett ökat utrymme i svensk politik. Det är denna period IB-affären kartlade, med Palestinarörelsen som en av de rörelser som övervakades.

Samtidigt existerade en helt annan, mer svårgripbar kontaktyta. Enskilda personer med koppling till den yttersta vänstern som genom PFLP:s internationella nätverk kom i kontakt med organisationens väpnade och mer konspirativa gren. 

1980- och 90-talet: fortsatt östlinje, sedan tystnad

Vpk hade fram till 1989 vänskapliga relationer med de kvarvarande kommunistdiktaturerna, en hållning som upphörde i takt med järnridåns fall. Partiet bytte namn till Vänsterpartiet och visade, enligt senare kritiker som Staffan Skott och Per-Olof Utvik litet intresse av att självmant göra upp med det förflutna.

Den uppgörelse som sedan genomfördes i begränsad omfattning drevs i stället fram utomifrån. Samma mönster av eftersläpande, extern granskning snarare än självrannsakan präglar hur partiets kontaktytor mot palestinska organisationer senare kommit att undersökas.

2000-talet till 2020-talet: VIF, Sida och DFLP

Den mest konkreta nutida kopplingen till en väpnad palestinsk gren rör varken Fatah eller Hamas, utan DFLP – Demokratiska fronten för Palestinas befrielse – och den går via Vänsterpartiets eget biståndsorgan. Men finansierad med skattemedel från biståndsmyndigheten Sida. 

Vänsterns Internationella Forum (VIF) har under flera år kanaliserat skattemedel från Sida till projekt kopplade till DFLP. Pengarna gick från Sida via VIF till danska Enhedslistens motsvarande organ, som i sin tur finansierade ett projekt på Västbanken där organisationerna PPP, FIDA och DFLP delade på omkring två miljoner kronor. 

Flödet har flera delar. Svenskt statligt bistånd, via ett partianknutet biståndsorgan, via en utländsk systerorganisation, till en mottagare kopplad till en organisation som deltog i attackerna den 7 oktober 2023. Ansvaret blir diffust fördelat mellan flera formellt fristående led och är samma mönster som annars återkommer i granskningar av mjuk korruption i civilsamhällesfinansiering.

7 oktober 2023

Till skillnad från Fatah/PLO och DFLP har Hamas ingen solidaritetshistorik i partiet att tala om. Hamas bildades först 1987 eller långt efter att partiets huvudsakliga Palestinaengagemang redan formats. Frågan efter den 7 oktober 2023 har i stället handlat om hur partiet och enskilda företrädare hanterat sympatisörer i sina egna led

• Partiledaren Nooshi Dadgostar fick intern kritik för hur hon formulerade sitt fördömande av attacken. Bland de mest uttalade kritikerna finns den tidigare riksdagsledamoten Torbjörn Björlund som ansåg att en partiledare borde leverera en djupare analys direkt, inte ett mer populistiskt uttalande.

• Vänsterpartiet i Göteborg lånade ut sina lokaler till organisationen Samidoun, som öppet hyllar Hamas terrorattacker, för en bokcirkel om den palestinska befrielsekampen. Riksdagsledamoten Tony Haddou fick vid samma tillfälle kritik för sin hållning och tvingades förtydliga att Hamas-sympatisörer inte kan vara medlemmar i partiet.

• I Helsingborg strök partiet tre kandidater från valsedeln till kommunalvalet efter uppgifter om att de firat attacken samma dag som den genomfördes.

Parallellt drev partiet på riksdagsnivå en linje som fördömde Hamas men lade tyngdpunkten på Israels agerande. I en särskild debatt i oktober 2023 krävde partiet ökade svenska bidrag till ICC:s krigsförbrytelseutredning, som omfattar både Hamas och Israel, och i riksdagsmotioner beskrevs Israels krigföring i Gaza som folkmord samtidigt som både attacken och krigföringen sades böra fördömas.

Partiet har därefter krävt att Sverige bryter all militär kontakt med Israel, motsatt sig neddragningar av UNRWA-stödet och krävt sanktioner mot Israel.

2025–2026: Fatah-spåret fördjupas – och mönstret upprepas

Två år senare fick mönstret från 2023 en upprepning men den här gången med Fatah, inte Hamas, som motpart. Med samma typ av bristande urvalskontroll som återkommande problem.

Den 22 oktober 2025 arrangerade Vänsterpartiet ett seminarium i riksdagen tillsammans med Palestinska riksförbundet. Två frigivna fångar deltog via länk däribland Hussam Shaheen, dömd 2004 till 27 års fängelse för mordförsök och stämpling till mord, frigiven i februari 2025 i ett fångutbyte.

I december 2025 genomförde partiet en brevkampanj till palestinska fångar, med namnlista levererad av Palestinska riksförbundet. Minst sju vänsterpartister deltog däribland riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau som skrev till en man dömd för terrorbombningar med flera dödsoffer samt gruppledaren Samuel Gonzalez Westling som skrev till Ibrahim Abu Mokh, dömd för tortyr och mord på en israelisk soldat 1984. 

Partisekreterare Maria Forsberg medgav i efterhand att partiets eget krav att ingen av de aktuella fångarna skulle ha ägnat sig åt våld inte hade kontrollerats ordentligt. Kriteriet var alltså satt av partiet självt men prövningen av det överläts på samma organisation som levererade namnen.  Strukturellt samma svaghet som präglade den lokala hanteringen av Hamas-sympatisörer 2023, fast nu i partiets nationella, riksdagsbaserade verksamhet.

I juni 2026 avslöjade Expressen att lokala vänsterpartistiska kandidater i Helsingborg deltagit i ett firande av årsdagen av den 7 oktober där barn klätts i militärkläder. Kandidaterna ströks från listorna  Samma stad, samma typ av händelse, tre år senare.

Den palestinska sajten Shfanews rapporterade den 1 februari 2026 att Vänsterpartiets sydsvenska ledning besökt Fatahs lokal i Helsingborg och tagits emot av den ansvarige för internationella relationer i Fatahs Sverigeregion. Samma sajt hävdade den 3 mars 2026 att en överenskommelse träffats mellan PLO:s folkliga förbund och Vänsterpartiet om nomineringar inför kommunalvalet. Ett påstående som Vänsterpartiets distriktsordförande i Skåne senare dementerade till SVT. 

Källorna står mot varandra. En palestinsk partsmedia har intresse av att överdriva formaliseringen av relationen, ett svenskt parti inför val har det motsatta intresset av att tona ned den. Ingen av uppgifterna bör betraktas som bekräftad.

Den 5 augusti 2026, två dagar efter att brevkampanjen till fångarna blivit offentlig,  möttes Vänsterpartiets ledning ändå en delegation från Fatahs Sverigeregion och PLO:s folkliga förbund i riksdagen. Partistyrelseledamöterna Yekbun Alp och Ilyas Hassan deltog.

Noden: ABF som gemensamt rum för S och V

Det är i studieförbundet ABF de två partiernas separata spår – Socialdemokraternas mer institutionella relation via Palmecentret och Vänsterpartiets mer underifrån-drivna kontaktyta via föreningar och seminarier – möts i en gemensam struktur. 

Arbetarnas bildningsförbund har enligt sin årsredovisning för 2024 en medlemsförteckning där Vänsterpartiet och Ung Vänster står upptagna vid sidan av Socialdemokraterna, SSU och S-kvinnor. ABF är med andra ord det gemensamma folkbildningsrummet för båda partierna, inte bara ett socialdemokratiskt organ. Ordförande för ABF är det tidigare statsrådet Tomas Eneroth (S) som tidigare i år efterträdde Helen Pettersson (S).

ABF:s verksamhetsberättelse för 2020 anger dessutom att förbundet hade en egen representant i Palmecentrets styrelse, och innehade både vice ordförande- och revisorsposten i IFWEA – den internationella folkbildningsfederation som ABF var med om att grunda 1945. Den förteckningen finns inte längre kvar i verksamhetsberättelserna för 2023, 2024 och 2025. Varken IFWEA eller Palmecentret nämns i dessa vilket är en förändring vars orsak inte är klarlagd men som i sig är värd att notera. Engagemanget finns kvar enligt IFWEA dokumentation.

Democracy and Workers’ Rights Center in Palestine förekommer i Palmecentrets partnerförteckningar för 2020–2023, på samma sidor som Fatah. I ABF:s verksamhetsberättelse för 2025 anges att förbundet under året inlett ett eget samarbete med samma organisation . Det vill säga att en aktör som tidigare varit synlig som Palmecentrets (och därmed indirekt Socialdemokraternas) partner nu även har en direkt koppling till ABF, den institution där Vänsterpartiet och Ung Vänster är medlemmar.

Ilyas Hassan, som deltog i mötet med Fatah-delegationen den 5 augusti 2026 sitter i Vänsterpartiets partistyrelse och verkställande utskott, uppges i ett TT-pressmeddelande från den 18 april 2026 arbeta som nationell samordnare vid ABF:s förbundsexpedition. Hassan kandiderar till Riksdagen i valet 2026 för Vänsterpartiet.

Bildandet av ett slutet eko-system

Skillnaden i historia är strukturell. Vänsterpartiets kontakter löper i högre grad underifrån – lokalföreningar, seminarier, kandidatlistor, brevkampanjer – till skillnad från Socialdemokraternas formaliseradeavtal och statliga biståndsanslag. Initiativen tycks i högre grad komma från palestinskt håll och saknar, såvitt känt, motsvarigheten till de finansieringsflöden som präglat Palmecentret och ABF. På senare tid har dock en liknande struktur växt fram med VIF:s förmedling av Sida-medel till DFLP-kopplade projekt,

Det är även i nutid som de båda partiernas utveckling faktiskt korsas i en gemensam nod, ABF, varför fler liknande finansieringsstrukturer sannolikt är att vänta under förutsättning att Magdalena Andersson bildar regering efter valet.

Magdalena Anderssons utrikesministerkandidat, vice ordföranden i utrikesutskottet Morgan Johansson har utlovat en ”återställare” av inte bara utrikesbiståndet utan även till studieförbunden som ABF. Morgan Johansson är ledamot i Palmecentrets styrelse.

Bilden av Palestina-biståndet som ett eget eko-system inom biståndet förstärks med sammansättningen av Palmecentrets styrelse. Denna leds av den tidigare utrikesministern Margot Wallström tillsammans med bland annat Annika Strandhäll, Tro och Solidaritets ordförande Sara Kukka Salam samt ABF:s verksamhetschef Fredrik Pettersson.

Fredrik Pettersson är i egenskap av verksamhetschef för ABF formellt vänsterpartiets styrelseledamot Ilyas Hassans chef då den senare arbetar på ABF:s kansli. Det är samme Hassan som deltog i mötet med Fatah-delegationen den 5 augusti 2026