En sovjetisk dagbok förändrar bilden av Socialdemokraternas kontakter med Sovjetunionen och Kreml under det “Kalla kriget”. Sten Anderssons möte med centralkommittémedlemmen Boris Ponomarjov 1965 framstår inte längre som en isolerad händelse utan som en del av en långvarig och förtrolig partikanal. En exklusiv kommunikationskanal som sköttes av identifierade namngivna funktionärer på båda sidor.

Den svenska underrättelserapporten om Sten Anderssons möte med Boris Ponomarjov i Moskva den 25 november 1965 har hittills kunnat betraktas som en isolerad händelse. Det beskrivs som ett ögonblick präglat av kalla krigets blandning av ideologisk konfrontation, neutralitetspolitik och informell diplomati. Boris Ponomarjov (1905–1995) var en sovjetisk politiker, historiker och mångårig chef för Centralkommitténs internationella avdelning. Han ledde även arbetet med det sovjetiska kommunistpartiets nya partiprogram som antogs 1961. Han författade och redigerade flera inflytelserika verk, inklusive den officiella historieboken om Sovjetunionens kommunistiska parti.

När sovjetiska källor läggs till historien om Sten Anderssons och Socialdemokraternas relationer till det forna Sovjetunionen framträder ett annat mönster. Den sovjetiske regeringstjänstemannen Anatolij Tjernjajevs dagböcker bidrar till att skingra dimmor som dolt ett maktspel med svenska medlöpare som sakta men säkert manövrerade bort Sverige från Nato och rakt in i Kremls gap. Anatolij Tjernjajev var inte heller vem som helst. Senare skulle han bli inte bara medlem i det sovjetkommunistiska partiets centralkommitté. Han kom att bli Michail Gorbatjovs utrikespolitiske rådgivare fram till slutet.

Sju år efter mötet i Moskva besökte en officiell delegation från Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté Sverige. I delegationen ingick Anatolij Tjernjajev, som då var en högt placerad tjänsteman inom den internationella avdelning som leddes av Boris Ponomarjov. Tjernjajevs privata dagbok, donerad till National Security Archive och aldrig översatt till svenska innehåller en detaljerad skildring av besöket. Dess svenska avsnitt har, såvitt går att belägga, inte tidigare redovisats i svensk offentlighet. Vare sig i i media eller i någon av de stora Palmebiografierna.

Efter mötet med den socialdemokratiska partiledningen den 16 maj 1972 antecknade Tjernjajev:

“мы действительно уже „друзья”

”Vi var faktiskt redan vänner.”

Formuleringen beskriver inte ett första trevande möte mellan politiska motståndare, utan i själva verket en relation som enligt dagboksanteckningen redan var etablerad. Sedan flera år tillbaka.

Mötet 1965

Den svenska IB-rapporten från den 25 november 1965 visar att Sten Andersson träffade Boris Ponomarjov i Moskva. Ponomarjov ledde SUKP:s centralkommittés internationella avdelning. Förkortningen SUKP står för Sovjetunionens kommunistiska parti. Det var det statsbärande och enda tillåtna politiska partiet i Sovjetunionen fram till unionens fall 1991.

Den del av partiapparaten som ansvarade för kontakterna med utländska kommunistpartier och, i växande utsträckning, med socialistiska och socialdemokratiska partier i väst. Enligt Olof Frånstedts redovisning i *Spionjägaren* namngav Ponomarjov vid mötet två svenska organisationer som Kreml önskade kontaktkanaler med. Arbetarnas bildningsförbund, ABF, och Vetenskapsakademien.

Frånstedt återger IB-dokumentet i faksimil i sin bok Spionjägaren. Enligt Frånstedts redovisning av mötet tog Sten Andersson dessutom upp frågan om en sammanslagning mellan socialdemokraterna och det svenska kommunistpartiet. Ett förslag som lagts fram för chefen för den avdelning som ansvarade för kontakterna med just de svenska kommunisterna.

Beteckningen i kapitelrubriken har en egen historia. Källa 1151 var IB:s registerbeteckning för Anders Thunborg, Pierre Schori registrerades som Källa 1152. Detta bekräftades offentligt när SVT 2013, med hänvisning till Frånstedts dokumentation publicerade uppgifterna. Vid publiceringen medgav Schori själv att han kände igen dokumenten.

Frågan är vad som hände efter mötet. Om kontakten hade upphört där skulle den kunna beskrivas som en enskild händelse bland andra. Men. Tjernjajevs dagbok visar dock att relationen mellan Socialdemokraternas ledning och Ponomarjovs avdelning under de följande åren fortsatte och fördjupades.

Tidpunkten har en egen logik. Tjernjajev noterar att Sverigebesöket 1972 var den första officiella centralkommittédelegationen sedan 1964. Partirelationerna med det svenska kommunistpartiet hade varit frusna sedan C-H Hermansson tog över och öppet kritiserade Moskva. När Ponomarjov 1965 sökte upp Sten Andersson var kanalen till de svenska kommunisterna redan bruten. 

Socialdemokraterna var inte ett komplement till den kanalen, utan i praktiken den enda fungerande. Den huvudsakliga samtals- och samarbetspartnern till den svenska politiska miljön.

Ambassadrådet på Arlanda

Dagbokens anteckning från ankomsten till Arlanda den 14 maj 1972 innehåller dessutom ett namnfynd. Bland ambassadpersonalen som mötte delegationen nämner Tjernjajev först av alla och med namn ambassadrådet M.N. Streltsov, med tillägget att detta var sista gången de sågs, eftersom han stod i begrepp att förflyttas till Finland.

Det är samme Streltsov som Frånstedt i *Spionjägaren* identifierar som den KGB-officer vid Stockholmsambassaden och som i februari 1966, tre månader efter Moskvamötet, träffade Sten Andersson, Pierre Schori och Anders Thunborg på restaurang Metropol i Stockholm.

En oberoende sovjetisk källa bekräftar därmed Streltsovs centrala ställning i ambassadmiljön sex år senare. Dagboken säger dock ingenting om Streltsovs dåvarande organisationstillhörighet.

Dagen efter, den 16 maj 1972, satte sig den sovjetiska delegationen mitt emot Socialdemokraternas partiledning. Det är i Tjernjajevs anteckningar från det samtalet som formuleringen ”vi var redan vänner” kommer ifrån och det är i och med den passagen som uppgifterna om vad som faktiskt diskuterades runt bordet blir svårast att avfärda som artighet. 

Det tar vi i del 2. Denna artikel var den första i en serie av tre.

Betalande prenumeranter kan redan idag ta del av del två och del tre. De låses upp för övriga under morgondagen respektive i övermorgon.

Del 2: Mötet med Socialdemokraternas partiledning 1972

Del 3: De oöppnade arkiven

Källor till del 1/3:

• Anatolij S. Tjernjajev, dagbok 1972, National Security Archive, övers. Melyakova/Savranskaya (2012), anteckningarna om ankomsten till Arlanda 14 maj (Streltsov).

• Olof Frånstedt, Spionjägaren, del 1 (ICA Bokförlag 2013, ISBN 978-91-534-3962-2), kapitel 11, ”Källa 1151 – Bedömning B2”, s. 183–201; IB-dokumentet daterat 25 november 1965 reproducerat i faksimil s. 196; Andersson/Ponomarjov-mötet med fusionsförslaget samt ABF och Vetenskapsakademien som namngivna kontaktkanaler s. 196–197; Metropolmötet med Schori, Andersson och Thunborg februari 1966 s. 200. Källbeteckningarna Thunborg = Källa 1151 och Schori = Källa 1152 bekräftade i SVT Nyheter 27 augusti 2013, ”S-toppar i hemliga möten med Sovjet”.*