Pseudonymen “Palsternacka” inleder sitt samarbete med Ledarsidorna kring tysk politik och den tyske politikern och underbarnet Jens Spahn. Spahn fick lämna sitt parti CDU i “bad standing” efter att han och hans make genomfört en adoption genom surrogatmödraskap. En handling som såväl parti som lagstiftning förbjuder i Tyskland.

Saknar du också lite information om vad som händer och sker i vår omedelbara omvärld? Norsk politik, dansk samhällsdebatt eller tysk ekonomi på djupet? Hur kommer det sig att man mycket mer ofta får läsa om ”Trump gjorde bu” eller ”Trump sade bä”? Man måste förstå medialogiken. Det som upprör engagerar. Det som engagerar ger klick och säljer annonser. Amos Twersky och Daniel Kahneman bevisade för länge sedan att vi människor åsätter en förlust 2,5x större emotionell betydelse än en vinst av motsvarande storlek. 

Så bekvämt då att kunna sätta upp en hemsk totem och förklara den som roten till allt ont. Så kan vi samlas kring detta beläte och förbanna det, kasta skit och genom denna ceremoni visa oss goda.

Ännu mer bekvämt då att låta en tjattrande mediaklass göra det åt oss. En tjatterklass som dessutom finner en synergi i att tjäna mer pengar på att framföra sin prefererade åsikt. Att kunna sätta morgondagens löpsedel med vänster hand. En löpsedel med mer av samma, lika låg risk som för Marvel att investera i ytterligare en sequel snarare än att försöka satsa på något nytt.

Eftersom objektet i fråga inte bara förstår medialogiken utan har en disposition (NPD?) och starka incitament att utnyttja den finns det sedan ett drygt decennium ett rekursivt, självförstärkande tryck som riktar ljuset åt ett enda håll. Vill man hålla koll på skeenden i närområdet vilar det ansvaret närmast helt på egna axlar. Bördan dubblas då man inte i samma utsträckning kan förlita sig på ett kurerat innehåll. Vilket brukade vara etablerade mediers själva USP.

Det är bland annat därför det alltid är lika kul att tala med Svägerskan från Tyskland. Bosatt i Preussen men med katolska rötter från Rhenlandet. En i högsta grad intellektuell humanist. Inte alla skulle behärska vårt perifera tungomål obehindrat efter blott ett års vistelse i landet. Än färre skulle efter 30 år med begränsad exponering bibehålla ett så djupt och brett grepp om våra idiom och dialektala krumbukter. Vi håller inte alltid med varandra, men enas ofta i kritik mot Tyskland. Även om vår respektive kritik kommer från helt olika håll.

Skeenden i Tyskland och Sverige de senaste decennierna påminner om varandra, men med avgörande skillnader. De största misstagen gjordes under förmenta högerregeringar, i hög grad präglade av strategisk slapphet. Medan försvaret kallades särintresse i Sverige kopplade sig Tyskland stenhårt till billig rysk gas.

Var fanns den gråtande tyske diplomaten efter Vladimir Putins tal i München 2007? Båda länderna har i klimatets namn rört sig bort från kärnkraften. Medan man i Sverige vände under galgen med hälften kvar stängde tyskarna sina sista reaktorer (i absoluta världsklass) efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Båda länderna har också mött den strukturella tillväxten för högerpopulismen på liknande sätt, men även här med avgörande skillnader.

Till att börja med vill jag hävda att AfD, vars rötter och största sympatier finns i landets östra delar, på objektiva grunder är värre än de svenska Sverigedemokraterna. Extremometern lyser rödare när man granskar företrädares yttranden. Arvet efter nazismen är en annan viktig aspekt. I de östra förbundsländerna såg man inte den Vergangenheitsbewältigung som genomsyrade västra Tyskland under efterkrigstiden. 

Detta tungvrickande ord var en imponerande process som hanterade landets skuld och gjorde nationen ”hel” igen. Detta i kombination med några Pervertin-ampuller i omklädningsrummet inför förlängningen i VM-finalen 1954. Som allting annat kan det så klart tas ett steg för långt, vilket troligen har skett i den globala oikofoba ”woke”-trenden.

I DDR hanterade man den kollektiva skulden på ett fullständigt annorlunda sätt. Det var helt enkelt så att det var västtyskarna som var nazister och de goda socialisterna i öst som kämpat emot. 

Är det här vi hittar fröet till Rysslands bisarra utsaga att man kämpar mot en ”nazistregim” i Kyiv? Var det östtyskarnas påhittiga narrativ som inspirerat ryssarna eller var det ryssarnas tematik som prackades på östtyskarna? Höna eller ägg, oavsett finns här ett släktskap. Spola fram till nutidens häxbrygd av neomarxistiska kritiska teorier och nostalgisk tillbakablickande kollektivistisk nyhöger. Så lätt att från beslutspyramidens knivsegg rutscha ned på endera sidan. Perfekt för simpla budskap som amplifieras i nya kanaler.

Tillbaka in i bubblan kring dödsboet.

Ett litet sällskap som chillar på en soldränkt altan efter en trevlig middag på grillad fisk. Ett plötsligt utrop av besvikelse från Svägerskan. ”Vilken idiot!” Hon insåg att det tarvades en förklaring och började berätta som sin före detta elev från tiden i Ahaus, nära gränsen till Holland. Jens Spahn var en brådmogen, försigkommen ung man som kunde irritera vilken gymnasielärare som helst. Öppet homosexuell gick han in i den lokala bankvärlden innan han som 22-åring kom in i Bundestag för CDU.

En av Angela Merkls wunderkinder, således. Som hälsominister fick han århundradets bajsmacka att hantera i form av pandemin. Ingen kunde ifrågasätta hans intentioner, men en hel del beslut blev inte bra. Framför allt visade han sig oförmögen att ta till sig råd och fakta från omgivningen. Den unga stjärnan hamnade i frysboxen, men har under de senaste åren gjort något av en comeback. Som en av få som på ett nyktert och rakryggat sätt har kunnat prata om invandringens problem har han lyfts fram som ett bålverk mot AfD. En nyckelspelare inför kommande valrörelse.

Så vad var det som Svägerskan reagerade på? Jo, vår gode Jens och hans make hade tydligen åkt till USA och blivit föräldrar med hjälp av vad tyskarna kallar en lånemamma. Vilket råkar vara olagligt i Tyskland. Så nu blir det frysboxen igen, möjligen på evig tid (men man ska aldrig underskatta politiker och deras överlevnadsinstinkter). På marginalen riskerar CDU att tappa ytterligare mark och låta AfD lite effektivare exploatera allmänt missnöje.

Så namnet Jens Spahn får för mig symbolisera arrogans, egoism och bristande fingerspitzgefühl. 

En något bitter efterrätt, men aldrig att jag hade velat lämnas ovetande.

Palsternacka

Om Palsternacka

Pseudonymen “Palsternacka” tillåts skriva under alias på Ledarsidorna då denne innehar ett publikt ämbete. Palsternackas åsikter och analyser av samhälle och samhällsutvecklingen är dennes egna och genom att tillåta att agera under pseudonym riskeras inte förtroendet för ämbetet att påverkas.