USA:s och Rysslands uppgörelse om oljeleveranser har fått stora rubriker. Men uppenbart ensidiga problembeskrivningar. Uppgörelsen sätter ljuset på decennier av europeisk försummelse av att ta ansvar för sin egen energiförsörjning menar Edward Nordén.

USA:s president Donald Trump och Rysslands motsvarande Vladimir Putin har kommit överens om att öka ryska dieselleveranser till USA och världsmarknaden. Varför är det intressant? Ukrainas attacker mot ryska raffinaderier har blivit en viktig del av kriget.

Raffinaderier är de anläggningar som omvandlar råolja till bland annat diesel och bensin.  När Ukraina slår mot dem angriper man alltså en känslig länk mellan den ryska oljan och de färdiga bränslen som både ekonomin och krigsmakten behöver. Konsekvenserna stannar dock inte i Ryssland. Det är mot den bakgrunden som beskedet om ökade ryska dieselleveranser och den amerikanska sanktionslättnad som gör handeln möjlig bör ses.

För Sverige och Europa är mer diesel på världsmarknaden i grunden positivt. Sverige behöver inte köpa rysk diesel för att påverkas. Om utbudet på världsmarknaden ökar minskar konkurrensen om andra leveranser och priserna kan pressas. För entreprenad, lantbruk, åkerier och skogsbruk är detta högst konkret. Dieselpriset påverkar dessutom transporter, livsmedel och inflation. 

Höga energipriser sprider sig genom ekonomin och kan i förlängningen bidra till både högre kostnader för företagen och ett högre räntetryck. Som nu. Men här finns en paradox.

Europa har minskat sitt direkta beroende av Ryssland, men inte sitt beroende av fungerande globala energimarknader. Det är skillnad på att byta leverantör och att faktiskt minska sitt beroende av omvärlden. Ukrainas strategi är samtidigt begriplig.

Raffinaderier är stora och komplicerade anläggningar som inte snabbt kan ersättas.  Om raffinaderikapaciteten slås ut kan Ryssland fortfarande pumpa och exportera råolja, men får svårare att producera diesel, bensin och andra bränslen. Angreppen kan därför störa både den ryska ekonomin och den ryska krigsmaktens försörjning.

För Europa uppstår problemet när framgångsrika ukrainska attacker också påverkar tillgången på diesel och andra bränslen på världsmarknaden. Sverige och Europa har ett säkerhetspolitiskt intresse av att Ukraina kan försvara sig och försvaga Rysslands förmåga att föra krig.  Samtidigt har vi ett ekonomiskt intresse av stabila energipriser. I det här läget drar de två intressena delvis åt olika håll.

Det gör inte Ukrainas strategi felaktig. Men det blottlägger Europas egen sårbarhet. Inte heller för Ryssland är utvecklingen entydigt positiv. Ökad dieselexport ger pengar och gör återigen rysk energiproduktion viktig för prisbilden i väst.  Men ju större mängder diesel Moskva lovar att leverera, desto viktigare blir det också att raffinaderierna faktiskt fungerar.

Fortsatta ukrainska attacker kan därför tvinga Ryssland att välja mellan export, den egna befolkningens behov och krigsmaktens behov. 

Ju viktigare dieseln blir för Rysslands ekonomi och relationer med andra länder, desto mer kostar varje utslaget raffinaderi. Trumps uppgörelse kan alltså hjälpa Moskva ekonomiskt, men samtidigt göra Ukrainas attacker mot raffinaderierna mer kännbara.  Det blir ett stresstest för den ryska raffinaderikapaciteten. Och här bör Europa också granska sina egna beslut.

En del av vår sårbarhet kommer utifrån.  Europa är beroende av producenter, raffinaderier, handelsvägar och transportleder som vi inte själva kontrollerar.  Krig i Ukraina eller Mellanöstern kan därför påverka energipriserna i Sverige även när vi inte köper bränsle direkt från de krigförande länderna. Men en del av sårbarheten är helt och hållet självförvållad.

Under lång tid har Europa prioriterat ekonomisk effektivitet framför beredskap.  Vi har utgått från att energi och raffinerade produkter alltid går att köpa någon annanstans om det behövs.  Egen kapacitet, lager och alternativa försörjningsvägar har därför fått mindre betydelse. Det fungerar utmärkt så länge världsmarknaden fungerar.

Krig och geopolitisk oro visar vad som händer när den inte gör det. För Sverige är frågan särskilt konkret. Vi kan på inget realistiskt sätt klara oss utan flytande bränslen på kort sikt.  Lager, alternativa leverantörer och fungerande transportvägar är därför inte bara ekonomiska frågor. De är en del av vår försörjningsberedskap.

Billigare diesel kan gynna Sverige och Europa samtidigt som Ryssland får exportintäkter. Ukraina kan försvaga den ryska krigsförmågan samtidigt som följderna märks även hos Ukrainas allierade.  Och Ryssland kan återfå en del av sin betydelse på energimarknaden samtidigt som de egna raffinaderierna blir ännu viktigare mål.

Europa har gjort sig mindre beroende av Ryssland. Det var nödvändigt. Men vi har delvis ersatt ett tydligt beroende av Ryssland med ett mer utspritt beroende av omvärlden. En del av detta kan Europa inte styra över. Men den inre försummelsen – otillräcklig beredskap, kapacitet och redundans – är vår egen. Det är kanske den viktigaste lärdomen.

Säkerhet kostar. Vill Europa ha större frihet att agera när nästa kris kommer måste vi också vara beredda att betala för den motståndskraft som gör den friheten möjlig. Vi behöver fortfarande skapa större utrymme för vår egen handlingsfrihet. Sverige, liksom Europa, är inte där än.

Edward Nordén

Debattör, jordbrukare och partistyrelseledamot Medborgerlig Samling