Islamistiska nätverk kända – varför agerar inte Sverige?

Stockholms moské, Muslimska brödraskapet Montage
  • Lördag 14 nov 2026 2026-11-14
E-post

Under mer än femton år har svenska delar av internationella islamistiska nätverk, deras organisatoriska strukturer och politiska kontakter granskats. Frågan är inte längre om det finns ett kunskapsunderlag, utan vad svenska myndigheter och politiker gör med det menar Edward Nordén.

Egyptens senaste terrorlistning av det Muslimska brödraskapet aktualiserar åter frågan om islamistiska organisationers internationella förbindelser och deras verksamhet i Sverige. Under mer än femton år har svenska delar av nätverken, deras organisatoriska strukturer och politiska kontakter granskats. Frågan är inte längre om det finns ett kunskapsunderlag, utan vad svenska myndigheter och politiker gör med det.

Den 10 november 2026 beslutade en egyptisk domstol att föra upp 35 organisationer och 36 personer på landets terroristförteckningar. Bland organisationerna finns Council of Muslims of Europe och Islamiska förbundet i Sverige (IFIS). Redan 2014 terrorlistade Förenade Arabemiraten Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) och Islamiska förbundet i Sverige.

Det rör sig om utländska beslut, inte svenska domar. De aktualiserar ändå frågor om organisationernas internationella förbindelser och deras inflytande i Sverige.

FIOE har haft svenska företrädare i ledningen, däribland Chakib Benmakhlouf och Abdirizak Waberi. Den senare var även ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, moderat riksdagsledamot och suppleant i försvarsutskottet. Waberi ledde också Römosseskolan i Göteborg och dömdes senare för ekonomisk brottslighet kopplad till skolverksamheten. De politiska kontakterna har en lång historia.

1999 presenterade Socialdemokraternas Broderskapsrörelse och Sveriges muslimska råd rapporten Delaktighet, identitet & integration. Den behandlade bland annat politisk representation och samarbete.

År 2013 valdes Islamiska förbundets dåvarande ordförande Omar Mustafa in i Socialdemokraternas partistyrelse. Sex dagar senare lämnade han sina uppdrag efter kritik mot personer som förbundet bjudit in som föreläsare.

Även Miljöpartiet har haft företrädare med bakgrund i samma organisatoriska miljöer. Mehmet Kaplan, som tidigare haft uppdrag inom Sveriges Unga Muslimer och Sveriges muslimska råd, avgick som bostadsminister 2016 efter kritik mot sina kontakter. Samma år drog Yasri Khan tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen efter uppmärksamheten kring att han avstod från att ta kvinnor i hand.

År 2009 försökte Mahmoud Aldebe, tidigare företrädare för Sveriges muslimska råd och då ordförande för Sveriges muslimska förbund, kandidera till riksdagen för Centerpartiet. Aldebe hade själv offentligt beskrivit kopplingar mellan Islamiska förbundet i Sverige och Muslimska brödraskapet.

Händelserna är olika och ska inte likställas. Tillsammans visar de emellertid hur företrädare för närstående organisationsmiljöer under lång tid haft kontakter med etablerade svenska partier.

Femton år av varningar

Sverige saknar inte utredningar eller dokumentation. År 2017 publicerades en rapport om Muslimska brödraskapet i Sverige inom ramen för MSB arbete. Sameh Egyptson har undersökt rörelsens organisatoriska förbindelser. Johan Westerholm behandlade nätverkens struktur och politiska kontakter i boken Islamismen i Sverige: Muslimska brödraskapet (2020).

Dessa arbeten är delar av ett större kunskapsunderlag. Varje ny uppgift kan därför inte behandlas som en isolerad händelse. Under mer än femton år har flera granskare återkommande försökt uppmärksamma politiker och medier på organisationernas strukturer och kontakter. Genomslaget har varit begränsat.

En del av förklaringen är svårigheten att hålla isär islamistiska organisationer, politiska islamister och den breda muslimska befolkningen. Det är olika kategorier som måste behandlas var för sig. Det finns också politiska incitament att undvika en närmare granskning. Organisationer med etablerade kontaktytor kan samtidigt fungera som kanaler för politisk mobilisering och väljarrekrytering. Det gör frågan känslig för partier som vill behålla dessa relationer.

Från kartläggning till handling

Det som nu behövs är en samlad offentlig redovisning av vad svenska myndigheter känner till, vilka granskningar som har genomförts och vilka åtgärder som följt. Offentliga bidrag och organisationernas ekonomiska redovisningar måste granskas. Aktörer som inte uppfyller demokrativillkoren ska nekas finansiering. Om brott eller bidragsmissbruk kan styrkas ska medel återkrävas och ärenden prövas rättsligt.

Kommuner och myndigheter måste också kunna redovisa vilka organisationer de finansierar och vilka aktörer som ges tillgång till offentliga institutioner och politiska beslutsfattare.

Svenska organisationer har genom offentliga bidrag och andra resurser fått förutsättningar att bygga upp verksamhet och internationella kontaktnät. Det har bidragit till att svenska företrädare kunnat få positioner och inflytande även utanför landets gränser.

Det handlar inte om att misstänkliggöra muslimer som grupp. Det handlar om samma krav på insyn, ansvar och demokratisk förankring som ska gälla alla organisationer som söker offentliga medel eller politiskt inflytande.

Efter femton års återkommande varningar är ytterligare utredningar utan tydliga konsekvenser inget tillfredsställande svar. Sverige behöver gå från dokumentation till beslut – och från beslut till handling.

Varför inte börja med en offentlig redogörelse till medborgarna?

Edward Nordén

Debattör, jordbrukare och partistyrelseledamot Medborgerlig Samling

Edward Nordén

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se