Domkyrkoberget: Trots ifrågasättande från statliga myndigheter löper projektet vidare
Två statliga myndigheter avgör slutligen om Domkyrkoberget i Strängnäs kan bebyggas. Länsstyrelsen genom tillstånd enligt kulturmiljölagen och Statens fastighetsverk som ägare. Båda har haft löpande kontakter med projektet. Frågan är hur de kontakterna har dokumenterats och vem som fattar besluten. Och varför projektet löpt vidare trots öppen kritik från ansvariga myndigheter.
I februari 2024 utsåg regeringen Irene Svenonius (M), tidigare finansregionråd i Region Stockholm, till överdirektör vid Statens fastighetsverk, SFV. Hon tillträdde den 4 mars 2024. Tjänsten var ny och har aldrig tidigare funnits. Tillsättningen kritiserades i medier eftersom tjänsten inte utlystes.
SFV förvaltar två fastigheter inom planområdet, det vill säga det område där Svenska kyrkan vill bygga och ytterligare tre direkt intill. Myndigheten är därmed sakägare och kan överklaga detaljplanen. Det gör SFV till en nyckelaktör. Om den statliga förvaltaren av området accepterar planen blir den betydligt svårare att stoppa.
SFV:s kritiska samrådsyttrande från april 2024 fattades av direktör Annakarin Wiberg. Svenonius finns inte med bland dem som deltog i handläggningen. SFV påpekade också i sitt yttrande att de lokalbehov för Kungliga biblioteket i Roggeborgen som gestaltningsprogrammet lyfter fram redan har lösts, utan någon planändring. Ett av projektets argument byggde alltså enligt fastighetsägaren själv på ett behov som inte längre fanns.
Länsstyrelsen är den myndighet som slutligen prövar tillstånd för ingrepp i det Q-märkta området, i byggnadsminnena Domkapitelhuset och Tryckerihuset och i det kyrkliga kulturminnet. Landshövdingen utses av regeringen.
Myndighetens eget yttrande visar att det har förekommit dialog med projektets huvudmän i flera år: yttranden till församlingen 2016 och 2019 och diskussioner om alternativ för arkeologisk förundersökning. Sådan dialog är i sig normal eftersom myndigheter har serviceskyldighet i denna form av projekt samtidigt som tidiga samråd kan förebygga misstag.
Avsteg från regelverken bekräftade
Enligt den källa som har följt ärendet närmast har kyrkans företrädare efter samrådet träffat Länsstyrelsen vid flera tillfällen. Mötena har genomförts utan dagordning, trots att ingen tillståndsansökan ännu har lämnats in. Denna uppger att det tog flera månader och upprepade påminnelser att få ut det fåtal handlingar som fanns i diariet, och att Länsstyrelsen inte har kunnat förklara vilken del av tillståndsprocessen mötena tillhör.
Detta berör två regelverk. Förvaltningslagen kräver att uppgifter som en myndighet får muntligt i ett ärende och som har betydelse för beslutet ska dokumenteras. Tryckfrihetsförordningen kräver dessutom att allmänna handlingar lämnas ut skyndsamt vilket i praxis brukar betyda samma dag eller inom några dagar.
Att, vilket mycket tyder på, sökanden för bygglovet på Domkyrkoberget kan stämma av sin strategi med den prövande myndigheten innan ansökan lämnas in utan att samtalen syns i diariet ger en uppenbar fördel som andra sakägare, som grannar eller andra kulturvårdande myndigheter inte har.
Så här långt är det belagt att Länsstyrelsen bedömer att planen kan skada riksintresset påtagligt och att tillståndsprövningen borde ha kommit före samrådet. Det samtidigt som SFV tar avstånd från Svenska kyrkans beskrivning att beskrivas som drivande i projektet. SFV har även kritiserat planens kvalitet. Lantmäteriet bedömer dessutom att avtalen mellan kommun och byggherre inte redovisats som lagen kräver.
En och samma person, Birgitta Ed, har haft ledande roller i två av de huvudmän som drar nytta av planen. Svenska kyrkan och Europaskolan. Kommunstyrelsens ordförande har varit jurymedlem och seminarievärd i projektet.
Varför räckte inte statens invändningar?
I juli 2026 publicerade huvudmännen en gemensam text där de skriver att ”byggnaderna är inte målet” och betonar samverkan ”utan sammanblandning”. Detaljplaneförslaget har ändå inte dragits tillbaka. Enligt kyrkans tidigare tidplan skulle planen ha beslutats 2025, men den har ännu inte ens gått ut på granskning.
Om planen går vidare kommer flera av de personer och myndigheter som beskrivs i serien att fatta beslut i ett ärende där de redan har bundit upp sig. Om den läggs ner återstår frågan varför statens egna expertmyndigheters invändningar inte räckte för att stoppa den tidigare.
Tidigare artiklar
Del ett: Domkyrkoberget i Strängnäs – En våldtäkt på ett riksintresse
Del två: Prästen, styrelseledamoten och projektet
Del tre: En historia om jäv
Källor
- Regeringen, pressmeddelande februari 2024
- SFS 2024:105 och 2024:106
- SFV, yttrande 2024-04-24
- Länsstyrelsen, yttrande 2024-04-16
- Strängnäs stift 2026-07-18





























































