När migrationen blir ett vapen
Migration handlar inte bara om människor som söker ett bättre liv. Den kan också användas som ett säkerhetspolitiskt vapen. Finland och Polen har fått erfara hur Ryssland och Belarus använder migrationsströmmar för att pressa sina grannländer. Sverige kommer inte utgöra ett undantag i den ryska strategin menar Edward Nordén.
Hösten 2023 började människor från bland annat Syrien, Somalia och Jemen anlända till Finlands gräns mot Ryssland utan normala inresehandlingar. De flesta var män som hade rest genom Ryssland. Finska myndigheter bedömde att ryska aktörer aktivt hade underlättat deras resa fram till gränsen. Metoden kallas instrumentaliserad migration. En stat utnyttjar människors vilja att migrera för att belasta och pressa ett annat lands myndigheter och politiska system.
En migrant som söker asyl aktualiserar rättsliga skyldigheter enligt nationell lagstiftning, EU-rätt och internationella konventioner. Det skapar administrativa påfrestningar och kan samtidigt förstärka politiska motsättningar. En del av en bredare hybridkrigförning.
Inget sker av en slump
Valet av migrationsströmmar behöver inte heller vara slumpmässigt. När unga män från Mellanöstern, Nordafrika och Afghanistan förs mot Europas gränser kan en fientlig stat räkna med att motsättningar kring migration, integration och trygghet förstärks. Även detta kan ingå i kalkylen.
Migranterna behöver inte nödvändigtvis vara agenter, terrorister eller kombattanter. De behöver inte ens känna till att de används. En människa kan söka en bättre framtid samtidigt som en främmande makt utnyttjar dennes resa för sina egna syften.
Finland reagerade genom att i december 2023 stänga landgränsen mot Ryssland. Året därpå antog riksdagen en särskild lag som under exceptionella förhållanden möjliggör begränsningar av asylansökningar vid utsatta gränsavsnitt.
I november 2026 är landgränsen fortfarande stängd. Omkring 200 kilometer övervakat gränsstängsel har färdigställts och regeringen har föreslagit att gränssäkerhetslagen förlängs till slutet av 2028. Gränsbevakningen bedömer risken för nya försök som hög.
Polen har mött samma Modus Operandi från den ryska sidan..
Redan 2021 började Belarus under Aleksandr Lukasjenko föra migranter mot gränserna till Polen, Litauen och Lettland. EU-kommissionen beskrev hur regimen lockade människor till Belarus och organiserade deras vidare färd mot EU:s yttre gräns, bland annat med hjälp av smugglare och kriminella nätverk. Syftet var att destabilisera unionen.
Tusentals människor samlades vid gränserna. Den humanitära situationen utvecklades samtidigt till en säkerhetspolitisk konflikt. EU svarade med sanktioner och förstärkt samarbete. Polen satte in polis och militär, och gränsområdet blev skådeplats för våldsamma konfrontationer. Den 21-årige polske soldaten Mateusz Sitek avled i juni 2024 efter att ha knivhuggits vid gränsen mot Belarus. En marockansk medborgare har pekats ut som misstänkt gärningsman av polska åklagare.
Finland och Polen visar hur migration kan användas som ett instrument i hybridkrigföring: åtgärder som syftar till att försvaga en motståndare utan att tillgripa en traditionell militär invasion. Detta är också relevant för Sverige.
Det svenska fallet
Den svenska migrationsdebatten handlar huvudsakligen om integration, ekonomi och humanitära skyldigheter. Men det finns ytterligare en dimension: hur migrationssystemet, rättsordningen och samhälleliga motsättningar kan utnyttjas av främmande makt.
Det innebär inte att vanlig invandring eller migration är ett säkerhetshot. Hotet uppstår när en främmande stat medvetet styr människors rörelser för att belasta myndigheter, skapa konflikter och destabilisera ett annat samhälle.
Sverige behöver därför kunna skydda både sina gränser och sina rättsprinciper när någon försöker använda dem mot oss. Migration måste också kunna analyseras som ett säkerhetspolitiskt instrument, inte enbart som en humanitär, ekonomisk eller integrationspolitisk fråga.
Det är svårt i ett debattklimat där migration ofta behandlas som antingen bra eller dålig och där människors inställning reduceras till en fråga om moral och karaktär. Men det är just här den avgörande distinktionen finns: den enskilda migrantens motiv är inte detsamma som den främmande maktens avsikter.
Att kunna skilja mellan dessa två är en förutsättning för att förstå hur migration kan användas som ett vapen.
Edward Nordén
Lantbrukare, samhällsdebattör och styrelseledamot i Medborgerlig Samling































































