Sverigedemokraterna hävdar att muslimska väljare gav de rödgröna segern. Men det är en lika grund som starkt förenklad förklaring. Sverigedemokraternas och i viss mån moderaternas förklaring säger mer om behovet av en syndabock för att internt dölja partiledningarnas egna tillkortakommanden än om hur valet faktiskt avgjordes.

Efter valet den 13 september har en förklaring börjat cirkulera i SD:s led: invandrarrösten, och särskilt de muslimska väljarna skulle ha gett de rödgröna partierna majoriteten. Landstingsrådet Kent Ekeroth har skrivit om invandrarrösten som orsak till valförlusten i SvD. Det är ett enkelt svar på en svår fråga och siffrorna bär inte upp påståendet.

Underlaget som främst Sverigedemokrater tycks bygga sin analys på kommer från Novus väljarbarometer. I juli genomfördes 5 726 intervjuer med röstberättigade, dragna slumpmässigt via Kivra och sms. Frågan löd: “Oavsett hur troende du är. Tillhör du någon religion?” Ungefär 64 procent uppgav att de är kristna och ungefär 30 procent att de inte tillhör någon religion. Knappt 3 procent (2,6 procent, med en felmarginal på cirka 0,4) uppgav islam, och 0,2 procent judendom.

Novus ordförande och grundare av kunskapstanken Globeknot, Torbjörn Sjöström, påpekar att siffrorna stämmer med andra källor. Svenska kyrkans medlemsstatistik ligger i linje med andelen kristna och SOM-institutets uppgifter om muslimer ligger i linje med Novus. Det är också värt att notera vad som mäts: självdefinierad tillhörighet, inte religiös praktik.

Aritmetiken som SD hoppar över

2,6 procent av väljarkåren motsvarar omkring 200 000 personer. I ett urval på drygt 5 700 blir det ungefär 150 intervjuer, nära den nedre gräns på cirka 100 som Sjöström själv anger för vad man rimligen kan kommentera. Därför har han slagit ihop väljarbarometrarna från maj till augusti, drygt 22 900 intervjuer, för att stabilisera bilden.

Ungefär åttio procent av de som definierar sig som muslimer uppger rödgröna sympatier i det större urvalet. Det är ett tydligt mönster, och ingen bör förneka det. Men åttio procent av 2,6 procent är drygt två procentenheter av hela väljarkåren. Det är många människor, men det är inte den kraft som bär ett valresultat.

Jämför med Socialdemokraternas stöd. Partiets 31,8 procent i Novus juli består till drygt 20 procentenheter av kristna väljare. Resten kommer främst från icke-religiösa och en mindre del från muslimer. S är största parti bland kristna, bland icke-religiösa och bland muslimer. Det finns ingen religiös grupp där partiet inte är störst. Muslimer återfinns dessutom bland Moderaternas och SD:s väljare.

En variant av tesen är att valdeltagandet steg i gruppen. Globeknots analys redovisar partisympatier, inte valdeltagande, så påståendet går inte att belägga med det materialet. Men anta att det stämmer. En grupp på 2,6 procent av väljarkåren kan flytta mycket lite även vid en kraftig mobilisering. Om valdeltagandet i gruppen hade ökat med tio procentenheter, ett mycket stort hopp, motsvarar det cirka 0,26 procent av väljarkåren. Det visar hur litet utrymmet är.

Sjöström medger att valet kan ha förlorats för att Tidöpartierna glömde bort gruppen och det blev ett extremt jämnt val. Men i ett extremt jämnt val kan vilken grupp som helst av samma storlek beskrivas som avgörande eftersom varje röst räknas. Att en grupp i ett kontrafaktiskt scenario hade kunnat vända utgången betyder inte att den orsakade utgången.

Som pikant detalj ur underlaget framgår att hela 10,4 procent av den muslimska gruppen sympatiserar med SD. Frågan är naturlig, vilka självdefinierade muslimer som trots allt sympatiserar med ett explicit islamkritiskt parti. Svaret finns i statistiken och siffrorna.

10,4 procent av 280 000 praktiserande muslimer motsvarar lite knappt 30 000 individer. Det är samma antal som utgör de svenska muslimer som betjänas av den turkiska statliga myndigheten Diyanets moskéer i Sverige. Moskéer som ligger nära eller inom den nationalfascistska rörelsen Milli Görus starkt turknationalistiska teologiska praktik. Även om Jimmie Åkesson inte väljer sina sympatisörer är det ur denna starkt turkiskt extremt nationalistiska grupp som partiet ser ut att hämta sina muslimska sympatisörer.

Från religion till “invandrarröst”

I debatten glider resonemanget från en grupp på 2,6 procent till “invandrarrösten”. Det är ett stort steg. I Sverige finns 2,2 miljoner utrikes födda. Bland dem finns diasporan från forna Jugoslavien, syrianer, assyrier, kaldéer, iranier som flydde ayatollorna, chilenare, eritreanska kristna och vietnameser. Novus mäter religiös tillhörighet, inte födelseland. Att extrapolera från cirka 208 000 personer i muslimska samfund till över två miljoner utrikes födda saknar vetenskapligt stöd. I själva verket säger Novus siffror att de allra flesta av landets väljare, i praktiken 97 procent, inte alls är muslimer.

Svenska riksdagsval handlar om värderingar och plånboken, inte om religion. Ett valresultat av den här storleken byggs av breda väljargrupper som byter parti, stannar hemma eller mobiliseras. En väljarbarometer kan visa hur stödet fördelar sig, men inte ensam förklara varför.

Ett viktigt komplement finns dessutom i förortsdebatten. Där handlar det mindre om väljarnas oföränderliga övertygelser och mer om organisationer. Valet påverka mer av väljarnas direkta vardag. Hur studieförbund, hyresgästföreningar och föreningsbidrag som i decennier har gjort ett visst partival till en social norm. Det är en förklaring som pekar på institutioner som går att granska och förändra, inte på en grupp människor som skulle vara dömda att rösta på ett visst sätt.

I denna grupp, som mobiliserades inför valet, utkristalliseras nu den fråga som fick “orten” att mobilisera på bred front. Bostadspolitiken. Vänsterpartiets löfte om hyresstopp parat med att de lokalt i orten tog på sig äran för den ökade tryggheten hade större påverkan än vad enskilda imamer förde fram. Detta redogör bl.a Niklas Orrenius för i DN. Det framgår även av reportage i annan media såsom Sveriges Radio.

Att skylla förlusten på en väljargrupp är bekvämt. Det slipper partiet från att granska sitt eget erbjudande, sin egen kampanj och sina egna väljarförluster. Det finns också en strategisk kostnad. Om väljarna uppfattas som oföränderliga blir det enda svaret att de ska bli färre men det är en strategi som inte fungerar.

Frivillig återvandring och utvisning av dömda brottslingar berör så få människor att ett enda valdistrikt inte påverkas och de som utvisas för brott saknar oftast medborgarskap och röstar därför inte. Dessutom har SD självt vuxit från 5,7 procent 2010 till 20,5 procent 2022, i takt med att invandringen ökade. Den som använder invandringen som förklaring till att motståndarna vinner måste förklara varför den inte fungerar åt andra hållet.

Siffrorna från Novus säger något enklare och mindre dramatiskt. En liten grupp röstar övervägande rödgrönt, S är störst i alla religiösa grupper och valet avgjordes bland de många, inte de få. Den som vill förstå valet bör börja där.