Både BRÅ och SD varnade regeringen – Men för döva öron
Regeringen föreslår skärpta vandelskrav för uppehållstillstånd. Lagen kan drabba tiotusentals utlänningar i Sverige. Men det aktuella faktaunderlaget om vilka som faktiskt döms för brott saknas – och regeringens löfte om att ta fram det har lämnats utan åtgärd i över ett år. Trots varningar från både expertmyndigheten och Sverigedemokraterna att det bristfälliga underlaget skulle kunna skapa en grund för anekdotiska beskrivningar, mytbildning och ogrundad kritik.
I mars i år överlämnade regeringen en lagrådsremiss med titeln Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Förslaget innebär att en utlännings levnadssätt, eller vandel i ökad utsträckning ska kunna ligga till grund för att neka, återkalla eller vägra förlänga ett uppehållstillstånd. Lagändringarna är planerade att träda i kraft den 13 juli 2026.
Riksdagens socialförsäkringsutskott ställde sig i veckan bakom regeringens förslag att en utlännings vandel, det vill säga levnadssätt, i större utsträckning ska vägas in vid prövningen av rätten till uppehållstillstånd, både när det gäller att bevilja och att återkalla sådana tillstånd.
Begreppet vandel definieras inte i lagen. Regeringen skriver i remissen att en uttömmande uppräkning inte är lämplig, men att omständigheter som obetalda skulder, bristande regelefterlevnad, oärlig försörjning och ordningsstörande beteende ska kunna beaktas – utöver brottslighet.
Kritiker, däribland Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern och ett flertal förvaltningsrätter, har under remissbehandlingen varnat för att de vaga kriterierna öppnar för godtycklig tillämpning. Men det finns ytterligare en invändning som inte rymts lika tydligt i debatten: den empiriska grunden för lagstiftningen är påfallande tunn.
Senaste kartläggningen täcker 2007–2018
Det finns i dag ingen löpande officiell statistik i Sverige som bryter ned lagföringar och fällande domar efter om den dömde är inrikes eller utrikes född. Brottsförebyggande rådet, Brå, ansvarar för den officiella kriminalstatistiken, och i den redovisas lagföringsbeslut fördelat på kön, ålder och brottstyp – men inte födelseregion.
I stället har Brå vid tre tillfällen genomfört punktvisa kartläggningar: 1996, 2005 och senast 2021. Den sistnämnda rapporten, Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund (Brå 2021:9), täcker perioden 2007–2018. Den är alltså nu sju år gammal som dataunderlag och träffar inte effekterna av att den stora volym flyktingar som anlände rekordåret 2015, att effekterna av den vågen finns med i den bredare statistiken.
Rapporten mäter dessutom endast misstankar, inte domar. Den visar att andelen brottsmisstänkta minskade i samtliga grupper under den studerade perioden. Bland inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar sjönk andelen från 1,6 till 1,4 procent; bland utrikesfödda från 4,0 till 3,6 procent. En överrisk kvarstår alltså – men Brå konstaterar att skillnaderna minskar väsentligt när hänsyn tas till ålder, kön, inkomstnivå och utbildning.
Förklaringen är delvis demografisk: gruppen utrikes födda är yngre i genomsnitt, och unga misstänks för brott i högre utsträckning än äldre, oavsett bakgrund.
Det finns med andra ord ingen publicerad, aktuell statistik som visar hur fällande domar fördelar sig mellan inrikes och utrikes födda i Sverige i dag. I synnerhet saknas domar och faktaunderlag för perioden efter 2018, en period som sammanfaller med den kraftiga ökning av organiserad brottslighet och gängrelaterat våld som präglat den politiska debatten.
Strömmer lovade återkomma – sedan hände ingenting
Sverigedemokraterna var det enda riksdagsparti som reagerade på det bristfälliga faktaunderlaget. I januari 2024 ställde riksdagsledamoten Pontus Andersson Garpvall (SD) en interpellation till justitieminister Gunnar Strömmer (M) med frågan om regeringen avsåg att ge Brå i uppdrag att ta fram uppdaterad statistik om brottsmisstänktas bakgrund.
Strömmer svarade den 30 januari 2024 att det “pågår en dialog med myndigheten om detta” och att “regeringen avser att återkomma om hur frågan ska hanteras framåt.”
Sedan dess har mer än 16 månader passerat. Något uppdrag till Brå om att genomföra en ny kartläggning av brottslighet fördelat på ursprung har inte tillkännagivits. I Brås förteckning över pågående och nyligen avslutade uppdrag återfinns ingen sådan studie.
Lagrådsremissen om skärpta vandelsregler lämnades in den 23 mars 2026. Utan att luckan fyllts.
Lagen träffar en odefinierad grupp
Lagförslaget riktar sig formellt till alla utlänningar, det vill säga icke-svenska medborgare, oavsett ursprung. Men eftersom det saknas aktuell statistik om hur fällande domar fördelar sig efter ursprung går det inte att på faktabaserad grund bedöma hur stor del av de berörda som är utrikes födda från länder utanför Europa, eller hur lagstiftningen i praktiken kommer att fördela sig demografiskt.
En av de mest ingripande migrationspolitiska reformerna på senare år som ger myndigheter rätt att neka eller återkalla uppehållstillstånd på grund av levnadssätt saknar ett aktuellt faktabaserat empiriskt underlag om vilka som faktiskt döms i svenska domstolar.
Lagrådsremissens konsekvensavsnitt saknar även en analys av hur lagstiftningen fördelar sig efter ursprung. Det framgår inte ens om regeringen bedömt frågan, och i så fall på vilket dataunderlag.
Brå varnade själv för myterna
Ironin är att Brå i sin senaste rapport från 2021 uttryckligen motiverade studien med att avsaknaden av aktuell statistik riskerar att leda till just det som lagstiftningen nu riskerar att förstärka. Myndigheten konstaterade att avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs samt tillade att problem inte försvinner av att man inte talar öppet om dem.
Ironin förstärks med att det endast var Sverigedemokraterna inom regeringsunderlaget, genom en enskild ledamot, som såg blottan tidigt.
Dessa myter är i varje fall något som bland annat Amnesty och Civil Rights Defenders tagit fasta på. Organisationerna kan med viss lätthet utnyttja blottan i lagstiftningsarbetet och anklagar regeringen för att driva igenom “raslagar” genom anekdotisk bevisföring. Logiken tycks dessutom gälla i båda riktningarna: utan aktuell statistik är det lika svårt att belägga en problembild som att nyansera den.
Justitiedepartementet har inte besvarat frågan om varför inget uppdrag givits till Brå inför lagstiftningsarbetet.
Källor
- Lagrådsremiss Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd (23 mars 2026)
- Brå rapport Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund (2021:9)
- Riksdagens protokoll
Johan Westerholm
