Den nya mediesatsningen Gad World presenterar sig själv som en “orädd medieplattform” som ska “beskriva världen som den är, även när den är obekväm”. Med en redaktion bestående av tunga akademiker finns det goda skäl att granska vad Gad World presenterar. Och vad de i de sammanhangen väljer att bortse ifrån.

Gad World presenterar sig själv som en “orädd medieplattform” som ska “beskriva världen som den är, även när den är obekväm”, med fokus på konflikter, klimatfrågan och mänskliga rättigheter. Bland skribenterna märks, förutom Magda Gad själv med mångårig erfarenhet som utrikeskorrespondent åt bland annat Expressen, bland andra islamologen professor Mohammad Fazlhashemi, doktoranden och författaren Anna Ardin, och skådespelaren Gustaf Skarsgård som skrivit tillsammans med docent Frida Stranne. Utifrån denna programförklaring och den tunga och erfarna redaktionen är det relevant att granska några av de essäer som klarat kvalitetskraven för publicering.

I juli 2026 publicerade journalisten Bilan Osman,  tidigare mångårig medarbetare på antirasism-stiftelsen Expo, sedan 2022–2023 kommunikatör hos studieförbundet Ibn Rushd och idag medarbetare på mediesidan Gad World essän “Ranstorps luftslott och kampen om min slöja”.

Gad World/Osman menade att berättelsen om att Muslimska brödraskapet infiltrerat Sverige är obelagd, ingen medial granskning av Ibn Rushd fanns före hennes egen rapportering 2022, och Magnus Ranstorp, forskaren bakom mycket av narrativet, kan inte leverera konkreta bevis.

Varje påstående bör prövas mot källorna. Men prövningen fungerar åt båda håll. Gad Worlds och Bilan Osmans fall måste påståendet ställas mot det dokumentära avtrycket från Brödraskapets egna publikationer, konferenser och stadgar. Tesen om avsaknad av granskningsbart material håller inte. Vad än medarbetarna på Gad World, Osman är inte ensam, påstår i andra sammanhang.

Gott kunskapsläge – som inte borde vara okänt för redaktionen

Ett handfull dokument – en grundtext av Yusuf al-Qaradawi, en rådskonferens i Stockholm, en arabiskspråkig hemsida från Malmö, en pamflett från Bryssel, en handbok från Dublin och ett rådsbeslut motsäger alla Gad Worlds påståenden i grunden. De har dessutom olika avsändare och tillkomstår men delar samma referensram, samma yttersta religiösa auktoritet och samma svenska nod. 

Tillsammans tecknar de en linje som löper genom två decennier med ett gemensam syfte: 

Att inte delta i samtalet om vad “integration” ska betyda i Europa utan istället bygga en maktposition genom att skriva både ordbok och definitioner själva.

2001: Frågorna som formulerade svaren

I inledningen till “Fī fiqh al-aqalliyyāt al-muslima” (“Om de muslimska minoriteternas jurisprudens och rättsvetenskap”) ställer den egyptiske shejken Yusuf al-Qaradawi, allmänt beskriven som Muslimska brödraskapets andlige ledare upp en rad dilemman han menar möter muslimer i väst. Hur muslimer förhåller sig till räntebärande banker när inga alternativ finns, hur en muslim köper hus via räntelån, och i samma andetag hur muslimer ska se på politiskt deltagande genom val eller kandidatur, stöd till partier som gagnar muslimerna, eventuellt bildandet av ett eget parti, samt organiserat “kollektivt arbete” för att bygga moskéer, skolor och sociala institutioner.

Frågorna presenteras som öppna, i behov av en ny, samtidsförankrad jurisprudens. Men listan från 2001 föregriper i praktiken hela den efterföljande dagordningen. Rösträtt, partimedlemskap, institutionsbygge.

Det som formulerades som fråga 2001 blev inom sex år en handbok om hur, inom tio år en kravkatalog om vad och redan då fanns det organ, grundat och lett av Qaradawi själv, som skulle leverera de bindande svaren: Europeiska rådet för fatwa och forskning (ECFR).

Stockholm 2003: Konferensen och ordet

Den 7–8 juli 2003 höll ECFR sin rådskonferens i Stockholms moské på Södermalm, arrangerad tillsammans med Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS). Omkring 30 teologer deltog, däribland Rashid Ghannouchi, ledare för det då förbjudna tunisiska islamistpartiet al-Nahda.

Konferensen blev en skandal. Fredrik Malm, då ordförande för Liberala Ungdomsförbundet, skrev i DN att Qaradawi under besöket uttryckt stöd för självmordsattacker mot israeliska civila som en form av jihad och polisanmälde predikan. Svenska Dagbladet noterade samtidigt att flera bedömare ansåg att Stockholms moské stod Brödraskapet nära.

ECFR:s dåvarande generalsekreterare, shejk Hussein Halawa bemötte kritiken med att rådets syfte var att hjälpa Europas muslimer till “positiv integration”. Samma formulering som sedan bär hela argumentationen i material från 2007 och 2011. Mahmoud Aldebe, då ordförande för Sveriges Muslimska Råd och talesperson för IFiS, tog offentligt Qaradawis parti i efterdyningarna.

Malmö 2013: En avhoppares redogörelse

Aldebe var ingen perifer aktör i den svenska muslimska miljön, han var en av dess byggmästare. Jordansk medborgare, född 1954, ingenjör i grunden. I slutet av 1970-talet emigrerade han med sin fru Ebtisam Hayasat, själv islamisk aktivist, till ett Sverige som då hade i storleksordningen tiotusen muslimska invånare. 1983 kompletterade han med en diplomutbildning i islamiska studier vid Umm al-Qura-universitetet i Mecka och byggde inom två decennier upp IFiS och Södermoskén.

I april 2013 publicerade Aldebe på arabiskspråkiga alnoor.se artikeln “De islamiska institutionerna och det politiska deltagandet i Sverige”. Han beskrev sig själv i texter från samma period som en av grundarna av den svenska grenen av Muslimska brödraskapet och författare till dess stadgar. Aldebe var en ledande företrädare för IFiS i över 25 år innan han lämnade sina uppdrag 2010.

I artiklarna redogjorde Aldebe för en överenskommelse mellan Sveriges Muslimska Råd och Broderskapsrörelsen. Till de allmänna valen 2002  skulle muslimer finnas på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och riksdagslistor i minst fem län. Aldebes bitterhet över att Socialdemokraterna enligt honom svikit avtalet är i sig ett indicium på att avtalet existerat.

I en annan del av partiet, och betydligt tidigare, finns en fristående men parallell kontaktyta.

Fatahs kaderskola, grundad 1969 och finansierad via Arbetarrörelsens Internationella Center (nuvarande Olof Palmecentret) och ABF. Skolan, som svarade för den ideologiska skolningen, leddes från start av Hani al-Hassan som enligt det palestinska forskningsinstitutet PASSIAs personregister anslöt sig till Muslimska brödraskapet i början av 1950-talet. Fatahs säkerhetschef Salah Khalaf (Abu Iyad), den förre partisekreteraren (S) och utrikesministern Sten Anderssons fasta motpart under det följande decenniet anslöt sig enligt samma källa till Brödraskapet 1951.

Det rör en annan organisation och en annan typ av relation än avtalet med Broderskapsrörelsen men kontaktytan mot Brödraskapet fanns redan två decennier tidigare.

Bryssel 2011: Att äga begreppen

Åtta år efter att IFiS grundades gav den europeiska paraplyorganisationen FIOE (Federation of Islamic Organisations in Europe) ut skriften “Masʾalat al-indimāj”, “Integrationsfrågan”. Förordet är ovanligt explicit om metoden. Etersom ordet “integration” saknar en överenskommen innebörd borde Europas muslimer, “via sina institutioner, tänkare och ledare”, själva formulera en bestämd föreställning om vad som avses. 

Det var inte en invit till dialog utan ett uttalat anspråk på tolkningsföreträde. Under denna period var Abdirizak Waberi, tidigare moderat riksdagsledamot och suppleant i riksdagens försvarsutskott, FIOE vice ordförande. Ordförande för IFiS var socialdemokraten Omar Mustafa.

För Waberis mest explicita politiska beskydd svarade den tidigare partisekreteraren (M) och numera europaparlamentarikern Tomas Tobé som menade att all kritik mot Waberi bottnade i islamofobi och rasism. Tobé är idag även inadjungerad i Moderaternas partistyrelse.

Skriften som gavs ut av FIOE följs upp med en kravkatalog. Den spänner från från rösträtt för utländska medborgare i lokalval till offentlig finansiering av religiösa friskolor och medier förankrad i “Muslimernas stadga i Europa”, undertecknad 2006 av organisationer från 28 länder. En av de två författarna, Chakib Benmakhlouf, var vid utgivningen FIOE:s ordförande och baserad i Stockholm där han ledde paraplyorganisationen under åren 2006–2014.

Dublin 2007: Shejken bakom beslutet

“Muslims of Europe and their Political Participation”, skriven av Husam Shaker och utgiven av ECFR är en strategihandbok för hur muslimskt politiskt deltagande i Europa ska organiseras – inte om det bör ske utan hur.

Boken nämner IFiS som en av Skandinaviens mest framträdande paraplyorganisationer och citerar förbundets egen broschyr: efter samråd med lärda – “som exempelvis shejk dr Yusuf al-Qaradawi” – hade förbundet landat i att politiskt deltagande var nödvändigt för att tjäna islam, den muslimska gemenskapen och det svenska samhället. Samma underlag åberopar samma stadga som FIOE-pamfletten fyra år senare.

Boken listar också namngivna muslimska politiker runt om i Europa, bland dem den svenska riksdagsledamoten (S) Maryam Osman Sherifay som interpellerade dåvarande integrationsministern Mona Sahlin om slöjbärande kvinnors situation på arbetsmarknaden. En i sig normal parlamentarisk fråga men som boken valde att lyfta fram som illustration av sin metodbeskrivning.

Osman Sherifay återfinns senare i Brödraskapets svenska nätverksorganisationer, bland annat Kista folkhögskola.

Det mest konkreta fyndet finns i kapitlet om ansvarsnivåer, där en funktion definieras som att “organisera den muslimska rösten och styra den på det sätt som ger störst möjlig nytta, och i enlighet med relevanta direktiv och riktlinjer.”

Rösten beskrivs inte som ett fritt individuellt val utan som något som ska organiseras och styras av en namnlös ledning. I samma kapitel beskrivs uteblivet samarbete med icke-responsiva parter, liksom valbojkott, som legitimt uttryck för “politisk vilja”.

Rådets egen underskrift

Under sina första 28 sessioner (1997–2018) utfärdade ECFR ett eget beslut om just “den balanserade positiva integrationen” – samma term Halawa myntade 2003. 

Beslutet uppmanar muslimer att bygga de institutioner som krävs för att bevara sin identitet utan att “smälta in”, och uppmanar samtidigt europeiska samhällen och då “särskilt de instanser som arbetar med integrationsfrågor” att samarbeta med islamiska institutioner. En sådan som nämns särskilt är ”Europeiska rådet för fatwa och forskning”. Det vill säga det Muslimska brödraskapet.

Rådet ber alltså självt, i eget namn, om att erkännas som den part europeiska integrationsmyndigheter bör förhandla med. Begreppet, kravet och avsändaren sammanfaller.

Luftslottet och arkivet

Det är värt att lägga allt detta bredvid vad som redan fanns dokumenterat när  Gad Worlds och Bilan Osmans essä skrevs. 

SVT sände redan 1992 ett program med Mahmoud och Ebtisam Aldebe som Sveriges Muslimska Råds företrädare. Expressen rapporterade 1993 om moskéfastigheten Katarinastationen. Aftonbladet återgav 1999 Aldebes krav på muslimsk familjerätt i svensk lag. Expressen publicerade 2005 en debattartikel som pekade ut samma moské som brödraskapsstyrd. Aldebes öppna brev från 2013 har varit sökbart i över ett decennium. Ranstorp dokumenterade själv redan i februari 2021 på X hur IFiS koordinerade med Qaradawi och en “International Support Organisation” under Vilks-krisen.

Före Osmans egen rapportering 2022 fanns redan sex publicerade granskningar av just Ibn Rushd, från perioden 2017–2021.

Det handlar alltså inte om obskyra källor otillgängliga för en svensk journalist eller oerfaren redaktion. 

Det handlar om tre decenniers rapportering i just den media – Expressen, Aftonbladet, ett tidigare mer undersökande SVT som en journalist skolad på Expo, en stiftelse med egen lång tradition av att granska denna typ av miljöer, rimligen borde ha stött på.

Islamismen i Sverige – Muslimska brödraskapet

Grunderna för att förstå Muslimska brödraskapet har jag beskrivit i “Islamismen i Sverige – Muslimska brödraskapet” (Greycat 2020).

Efter att jag med er läsare köpt loss rättigheterna är denna nu tillgänglig fritt att ladda ned. Du finner den i länken här.

Bidrag till lossköpet mottages fortfarande med tacksamhet. Skanna koden eller Swish 0701-73 22 60.