Detta är den avslutande delen i Ledarsidornas uppföljande granskning av kaderskolan i Kapstaden. Del ett visade att Fatahs akademi i Jeriko hade en tvilling i Sydafrika, finansierad genom kanalen ABF–Palmecentret–Sida. Del två kartlade vilka personer som sitter på posterna som binder samman finansiär och mottagare. I del tre följer vi pengarna genom de sju redovisningssteg som krävs för att hitta dem. Och ställer de frågor granskningen väcker.

Inget av detta är olagligt. Kedjan är inte ens formellt dold. Den är något mer förrädiskt. Alla transaktioner och redovisningen av posterna placerad precis utom räckhåll för varje granskning som stannar vid de svenska handlingarna.

För att följa pengarna hela vägen måste den som vill  veta var svenska biståndsmedel hamnar ha kunskap om att en i Sverige närmast okänd sydafrikansk förening vid namn IFWEA existerar, att den är registrerad i Kapstaden, och att boksluten redovisas i rand. Ingen skattebetalare, ingen riksdagsledamot, ingen journalist som utgår från de svenska årsredovisningarna skulle någonsin hamna där. 

Spårbarheten finns – men bara för den som redan vet svaret. Det är skillnaden mellan att inte bryta mot insynsreglerna och att faktiskt medge insyn. Detsamma gäller den svenska änden och det går att mäta.

Spegellabyrinten

Börja i Sidas årsredovisning för 2025, Palmecentret nämns inte en enda gång. Följ myndighetens hänvisning till Openaid. I denna databas ligger ramavtalet men transaktionsfliken är tom. För att komma vidare måste man veta att Openaid hämtar sina uppgifter ur den internationella databasen IATI, att den kan frågas via en tredjepartstjänst, att ramavtalet där är uppdelat i fem underliggande aktiviteter med egna nummer och vad kolumnerna heter. 

Då – och först då – ligger utbetalningarna framme, uppdelade på datum, land och sektorkod. Men inte på mottagare. Den kolumnen finns inte.

Och den fullständiga mottagarlistan finns, men på ett fjärde ställe. Palmecentret är egen rapportör till den internationella biståndsstandarden IATI under sitt organisationsnummer och där ligger 138 poster med varje mottagare namngivna. 

En av dem heter ”IFWEA” och redovisar 3 325 000 kronor utbetalda under 2024 – exakt den siffra som saknas i varje svensk årsredovisning och som stämmer mot federationens eget bokslut i rand. En annan heter ”ABF CSO” och anger att ABF har bilaterala avtal med bland andra IFWEA. Ingen av posterna är hemlig men samtidigt finns Ingen av dem finns på svenska.

Sju steg för 478 miljoner kronor och längs den väg myndigheten själv hänvisar till. Ändå finns inget svar på vem som fick pengarna. Ett klick för sju miljoner till ett bokmässearrangemang, med varje partnerorganisation vid namn. Ansträngningen som krävs står i omvänd proportion till beloppet. Det behöver inte vara någons avsikt för att vara ett faktum. 

Uppgifterna är publicerade men placerade där ingen utan förkunskap letar. Det är den sortens öppenhet som uppfyller varje formellt krav och ändå lämnar frågan obesvarad. Likheterna med hur den tidigare landshövdingen Anna Kinberg Batra (M) rekryterade medarbetare, genom en lapp ingen hade kunskap om i en reception är lite av samma andas barn.

Batra bröt mot grundlagen. Detta är mer raffinerat och genomtänkt. Vare sig ABF eller Palmecentret bryter mot någon lag.

Under förbundsnivån löper därtill ett tredje, ännu mer fragmenterat flöde. Enskilda ABF-avdelningar medfinansierar de internationella projekten som partner eller som faddrar ur sina lokala folkbildningsanslag – offentliga skattemedel, till stor del regionala och kommunala anslag. Den insatsen ligger utspridd i de berörda avdelningarnas egna räkenskaper. 

För att kartlägga hela det skattefinansierade flödet skulle en granskare behöva läsa Palmecentrets noter, IFWEA:s sydafrikanska bokslut och revidera varje enskild avdelning för sig. Tre skilda spår, inget fullständigt i sig.

Frågorna

Det här är inte en anklagelse mot enskilda personer. Att sitta på en post är att sitta på en post, och materialet visar just det och inget mer.  Frågorna det väcker är ändå ofrånkomliga. 

• Varför kan en svensk skattebetalare inte se hur mycket av hens pengar som går till en i grunden leninistisk skolning som kaderutbildning i Kapstaden när mottagaren själv redovisar det öppet? 

• Varför fördelar Palmecentret aldrig sin i särklass största kostnadspost på mottagare? 

• Varför saknas både IFWEA och YGAP i Palmecentrets årsredovisning för 2025, när federationen själv redovisar det svenska bidraget i sitt eget bokslut?

• Varför publicerar Palmecentret hela sin mottagarlista med IFWEA som egen post och 3,3 miljoner kronor utbetalda under 2024 – på engelska i en internationell databas, men inte i sin egen verksamhetsberättelse? 

• Varför företräds ett medlemsstyrt studieförbund i finansiärens styrelse och i den finansierade federationen uteslutande av sina egna anställda? 

• Och hur bör en Natomedlem betrakta en icke-transparent utlandsfinansieringskanal som förvaltas av personer med insyn i landets försvars- och säkerhetspolitik? Särskilt när verksamheten som sådan står under tydligt inflytande från Kreml.

Det fanns inte en kaderskola. Det fanns två. Den ena i Jeriko, den andra i Kapstaden. Bägge betalda av svenska skattemedel. Bägge osynliga i de svenska räkenskaperna. Handlingarna finns. De är offentliga. Det enda som saknats är någon som vetat var man ska titta.

Detta är en del av Ledarsidornas granskning av den svenska arbetarrörelsens internationella finansieringskanaler.

Tidigare artiklar i serien

ABF:s kaderutbildning på Västbanken inte en isolerad händelse – Det fanns en till

Kaderskolornas maktförskjutning till tjänstemännen