Under sommaren och början av hösten har Ledarsidorna kunnat publicera en bild av hur sex av riksdagens åtta partier, på olika sätt och under olika decennier, bidragit till att etablera Muslimska brödraskapets nätverk i Sverige. Endast två partier, Liberalerna och Sverigedemokraterna, har kunnat stå utanför Brödraskapets etableringssträvanden av sinsemellan olika skäl.

I Liberalerna, som är ett starkt frihetligt och individualiserat parti sorteras den form av auktoritär och repressiv människosyn som Brödraskapet representerar bort tidigt i medlemssamtalen. Inom Sverigedemokraterna finns en negativ grundsyn på inblandning av religion i politiken i allmänhet och på politisk islam i synnerhet.

Trots att de sex övriga partiernas kopplingar sett olika ut som till exempel finansiering, gemensamma studieförbund, personunioner eller lokala föreningskontakter är mönstret detsamma. Etableringen har skett öppet genom samhällets egna institutioner finansierat med offentliga medel och på politikens egen inbjudan. Och inget av de sex partierna har hittills gjort upp med sin egen historia i frågan.

I Socialdemokraternas fall har det även kommit att omfatta den palestinska rörelsen Fatah. Det handlar inte om hemliga infiltrationer utan om öppna samarbeten som skett genom föreningsbidrag, folkbildning, partikontakter och statliga medel.

Centerpartiet – Pionjärerna

Centerpartiet var före alla de andra. Redan 1990–1994 drev partiets Stockholmsdistrikt, finansierat av dåvarande Invandrarverket, ett stort samverkansprojekt med två muslimska riksförbund, FIFS och SMUF. Syftet var att lära ut föreningsteknik, styrelsearbete och hur man skriver bidragsansökningar. Centerpartiet svarade för att förbereda medlemmar ur det Muslimska brödraskapet hur de skulle bli en aktör staten kan samarbeta med. Kurserna hölls bland annat på Centerns egen kursgård Sånga Säby, med bönetider inplanerade i schemat.

En övning gick ut på att öva sig i att skriva en ansökan om mark för en moské vilket var något som sedan genomfördes på flera håll i landet.

Det som gör Centerns historia särskild är att ingen någonsin granskat projektet – varken utomstående eller partiet självt. Det finns inte ens katalogiserat i Sveriges bibliotekssystem.

Kristdemokraterna – Dörröppnaren

Kristdemokraternas roll handlar mindre om ett eget projekt och mer om att partiet, via närliggande kristna studieförbund, hjälpte till att bana väg för att studieförbundet Ibn Rushd skulle tas in i den offentliga folkbildningens finansieringssystem.

Ibn Rushd grundades 2001 och var enligt sina egna stadgar organisatoriskt underställt Islamiska förbundet i Sverige – moderorganisationen hade rätt att utse ledamöter till styrelsen, och vid tvister var det Islamiska förbundets eget råd som hade sista ordet, trots att förbundet samtidigt kallade sig partipolitiskt neutralt. Genom ett avtal med studieförbundet Sensus 2002 fick Ibn Rushd tillgång till statsbidrag, med Sensus som ansvarig mellanhand.

Det var kristdemokrater i riksdagen som 2004 drev på för att Ibn Rushd skulle släppas in i den offentliga folkbildningsfinansieringen, ett år innan Vänsterpartiet gjorde samma sak. Fullt statsbidrag beviljades 2007. Under åren som följde uppstod flera samarbeten mellan kristdemokratiska riksdagsledamöter, ett statsråd och organisationer i Brödraskapets nätverk.

På senare år har partiet dock svängt kraftigt. 2022 stoppade KD visserligen tillfälligt ett förslag om demokrativillkor för bidrag till trossamfund, men sedan dess har partiet krävt EU-sanktioner mot nätverket och att det ska klassas som terrorkopplat. Ibn Rushd fick inget statsbidrag för perioden 2025–2027.

Miljöpartiet – Plantskolan

Miljöpartiets koppling skiljer sig från de andra partiernas genom att den inte gått via några formella avtal eller föreningsbidrag utan genom enskilda personer som samtidigt varit aktiva i partiet och i Palestina-rörelsen eller muslimska organisationer.

Partiets medgrundare Per Gahrton blev 2004 ordförande för Palestinagrupperna i Sverige och partiet deltog vid flera demonstrationer tillsammans med organisationer som senare klassats som våldsbejakande, bland annat vid en manifestation år 2000 där även militanta grupper fanns med i arrangörslistan.

Den tidigare utbildningsministern Gustav Fridolin var som ungt språkrör för Grön Ungdom med och organiserade bojkottaktioner mot Israel, och Mehmet Kaplan – som senare blev bostadsminister – hade tidigare varit språkrör för Sveriges unga muslimer och medgrundare av samma fredsförening som Kristdemokraterna samarbetade med.

Under regeringsåren 2014–2022 blev partiets tidigare aktivism en del av den officiella politiken – bland annat drev Miljöpartiet igenom Sveriges erkännande av staten Palestina 2014, den fråga partiet burit i decennier.

Moderaterna – ända in i försvarsutskottet

Moderaternas historia rör i praktiken en enda men desto mer uppmärksammad person. Abdirizak Waberi, som satt i riksdagen för partiet 2010–2014 var suppleant i försvarsutskottet. Samtidigt som han satt i riksdagen var han ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, Brödraskapets svenska nav, och vice ordförande för dess europeiska paraplyorganisation som Säkerhetspolisen senare pekat ut som Muslimska brödraskapets europeiska gren.

Waberi krävde offentligt sanktioner mot Israel i samband med att Israel bordade Gaza-konvojen 2010, samma år han valdes in i riksdagen. Hur han hamnade på Moderaternas lista går inte att spåra i efterhand eftersom nomineringsprocessen skedde internt och handlingarna inte är offentliga.

När kritik restes mot honom 2010 avfärdade partiets lokala företrädare i Göteborg det som förtal, den biträdande partisekreteraren menade att det var ett utslag för islamofobi. Det som till slut fällde honom, sju år senare, handlade inte om hans politiska kopplingar till Brödraskapet utan om ekonomiska oegentligheter på den friskola han drev.

Socialdemokraterna – avtalen och pengarna

Socialdemokraternas historia är den mest omfattande och sträcker sig över flera decennier och två parallella spår. Dels relationen till Fatah, dels partiets egna satsningar på att rekrytera muslimska väljare och medlemmar i Sverige.

Redan 1969 reste en delegation med dåvarande partisekreteraren Sten Andersson till Alger för att möta Fatah, och kontakterna fortsatte sedan genom hela kalla kriget och framåt – bland annat mötte Olof Palme Yasir Arafat flera gånger, och Arafat besökte själv Stockholm 1983.

Från 1992 och framåt har svenska biståndspengar kanaliserade via studieförbundet ABF, Palmecentret och biståndsmyndigheten Sida, finansierat en utbildningsakademi för Fatahs funktionärer på Västbanken. En verksamhet som liknar en klassisk kaderutbildning och som drivits vidare även efter att organisationer i Fatahs närhet klassats som terrorstämplade. Sverige lär enligt granskningen ha varit den enskilt största finansiären av denna utbildning under lång tid.

Som motparter, eller direkta förhandlingsparter, var under hela denna period medlemmar ur det Muslimska brödraskapet representerade som huvudpart. Utan någon som helst reaktion från socialdemokraterna.

Fatah beskrivs återkommande i partiets egna dokument som “systerparti”, och kontakterna har fortsatt även efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 något partiledningen försvarat med att partiet samarbetar med “Hamas främsta politiska motståndare”.

Parallellt drev partiets sidoorganisation Broderskapsrörelsen från slutet av 1990-talet ett eget rekryteringsprojekt med siffersatta mål: ett visst antal muslimer skulle in på kommun-, landstings- och riksdagslistor, och partiet skulle ha tusentals muslimska medlemmar till år 2002. Det är samma personer, bland andra Mahmoud Aldebe, som återkommer i flera av de andra partiernas historier.

Vänsterpartiet – föreningarna och lokalerna

Vänsterpartiets koppling är mer decentraliserad och bygger snarare på lokala föreningskontakter och gemensamma seminarier än på centrala avtal. Partiets Palestina-engagemang går tillbaka till 1968, då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Sinai, vilket brukar ses som startpunkten för den svenska vänsterns solidaritetsrörelse.

Partiet var, liksom Kristdemokraterna, tidigt ute med att stötta studieförbundet Ibn Rushds inträde i folkbildningssystemet redan 2003, det vill säga ett år före KD. Partiets eget biståndsorgan har enligt Ledarsidornas granskning kanaliserat pengar via omvägar genom ett danskt systerparti till projekt kopplade till den väpnade palestinska terroristklassade grenen DFLP.

På senare år har partiet också brottats med att lokala företrädare haft kontakter med grupper som öppet stöttat Hamas attacker vilket lett till att kandidater strukits från valsedlar i flera kommuner. Hösten 2025 arrangerade partiet ett seminarium i riksdagen tillsammans med Palestinska riksförbundet där tidigare fängslade personer deltog via videolänk, och i en efterföljande brevkampanj till fångar visade det sig att flera mottagare dömts för våldsbrott.

Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna möts till sist i samma organisation: studieförbundet ABF, där båda partierna är medlemsorganisationer och där flera av de personer som förekommer i granskningen även har eller har haft formella roller.

Not:

Detta är en kort och sammanfattad version av “Johans Lilla Gröna – En översikt av Muslimska brödraskapets politiska etablering i Sverige” som kommer distribueras till Ledarsidorna.se betalande prenumeranter inom kort.

Betalande prenumerant blir du här.

“Islamismen i Sverige – Muslimska brödraskapet” är tillgängliggjord via donationer från er läsare sedan tidigare.