Så stor är risken för vittnespåverkan i utredningen av Northvolts konkurs
För den fortsatta utredningen av Northvolts konkurs utgör den tidigare VD:ns bok om händelserna en risk att den kan påverka vittnes minnesbilder och en konkursförvaltares arbete i någon form. Men för en omutbar och oberoende åklagare kan VD:s offentliga beskrivning att bli en outsinlig källa till möjligheter att pulvrisera hans trovärdighet. Men bara under förutsättning att konkursförvaltare och Ekobrottsmyndigheten kommer kunna arbeta opåverkade.
Den största risken i alla brottsutredningar är det som kallas för kollusionsfara. Kollusionsfara är en juridisk term som innebär risk för att en misstänkt person försvårar en brottsutredning. Kollusionsfara enligt RB 24 kap. 1 § är ett häktningsskäl — en framåtblickande riskbedömning av om den misstänkte kan komma att “undanröja bevis eller på något annat sätt försvåra sakens utredning”.
Frågan är aktuell i fallet med den tidigare VD:n för Northvolt Peter Carlssons utgivning av sin beskrivning av hans och bolagets väg från idé till konkurs i boken ”Northvolt – Min historia” (Norstedts 2026).
En redan publicerad bok är en fullbordad handling som inte kan göras ogjord, och publicering av en egen version av händelseförloppet är dessutom tryckfrihetsrättsligt skyddad. Ingen svensk domstol skulle behandla bokutgivningen i sig som kollusion. Vid en eventuell häktningsförhandling skulle en åklagare på sin höjd kunna åberopa boken som en indikation på att Carlsson aktivt arbetar med att forma berättelsen kring konkursen men det skulle behöva kombineras med konkreta omständigheter, som kontakter med tidigare kollegor som kan vara aktuella i en brottsutredning.
Men i en vidare mening kan boken anses vara en form av kollusion.
Boken kan beskrivas som en öppen kanal för berättelsesamordning. Den publicerades medan Carlsson sedan tidigare är delgiven misstanke om arbetsmiljöbrott och grovt vållande till annans död, och medan Ekobrottsmyndigheten enligt författaren och journalisten Gunnar Lindstedts uppgifter i hans bok “Northvoltfallet” (Volante 2026) utreder skattebrott och bokföringsbrott samt med en öppning för att vilseledande pressmeddelanden som kan bedömas som svindleri.
Relaterat: Preskriptionsklockan tickar för Ekobrottsmyndigheten
Det tveeggade svärdet
Varje tidigare ledningsperson, styrelseledamot och anställd som kan komma att höras har nu tillgång till Carlssons version av kronologi, motiv och ansvarsfördelning innan de själva förhörts.
Det ger samma effekt som klassisk kollusion (att vittnen anpassar sina berättelser till varandras), fast utan någon direkt kontakt som går att belägga. Det är just därför försvarsadvokater nästan alltid avråder misstänkta från att uttala sig offentligt, än mindre ge ut memoarer.
Det finns även en ytterligare aspekt i Carlssons historieåtergivning – han selektivitet. Carlsson är öppen om tekniska och operativa misslyckanden men i det närmaste tyst om de finansiella och kommunikativa perspektiven.
Tystnaden om den nekade femmiljarderskrediten, d.v.s Northern Lights-lånet som aldrig betalades ut, hemlighållandet av den inställda börsintroduktionen samt investerarnas informationsläge är påtaglig och det är där den straffrättsliga exponeringen är som störst. Mönstret av selektiv historiebeskrivning är svårt att bortse ifrån samt att inte läsa som juridiskt kalibrerat och genomtänkt.
Carlsson binder sig offentligt vid en berättelse på de punkter där han är trygg och undviker att binda sig där han är sårbar. Det är inte kollusion, men det är narrativ riskhantering inför en förundersökning. Detta innebär för Carlsson att boken är ett tveeggat svärd, den är samtidigt bevisning mot honom.
Allt han skrivit kan användas i förhör, och varje avvikelse mellan bokens version och vad utredningen visar eller vad han senare säger under förhör skadar hans trovärdighet. Han har låst sin berättelse offentligt, vilket paradoxalt nog minskar hans manöverutrymme på de punkter han faktiskt behandlar. Detta gäller även flera intervjuer där han bland annat Dagens Industri medger att han undanhållit finansiell information för vissa intressenter, som till exempel aktieägarna för att “inte tappa moment”.
En åklagare kan se boken som en gåva snarare än ett hinder.
Peter Carlssons bok ”Northvolt – Min historia” är inte kollusion i juridisk bemärkelse. Men den har en kollusionsliknande funktion eller något som bäst kan kallas för “förebyggande vittnespåverkan i öppen form”.
Det finns en risk att den kan påverka vittnes minnesbilder och en konkursförvaltares arbete i någon form, men för en omutbar och oberoende åklagare kan Carlssons beskrivning att bli en outsinlig källa till möjligheter att pulvrisera hans trovärdighet inför domstolen.
Under förutsättning att konkursförvaltare och Ekobrottsmyndighet kan tillåtas arbeta opåverkade.
Johan Westerholm
