Så slåss staten på fel front och mot fel fiende
Sverige var först med offentlighetsprincipen. Men allt är inte för evigt. Såväl EU, svenska tillsynsmyndigheter som kommuner agerar aktivt för att begränsa medborgarnas tillgång till offentliga beslut. Det vore en historisk ironi om vi blev först med att montera ned denna princip. Inte för att medborgarna missbrukade den, utan för att de till slut lärde sig använda den.
Samma vecka som hackare slog ut frysar i svenska matbutiker underkände Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) en söktjänst för AI-bearbetade offentliga domar och handlingar. Samtidigt larmar kommuner om att medborgare med stöd av AI begär ut för många handlingar eller formulerar omständiga överklaganden av beslut. När tekniken gör offentlighetsprincipen användbar för fler svarar det offentliga med ett misstänkliggörande av medborgarna och inför mjuk censur. Istället för att skydda det som faktiskt är sårbart.
Allt fler kommuner rapporterar ett ökande antal AI-formulerade utlämningsbegäranden om allt från upphandlingar till socialtjänstärenden. Jönköping säger sig drunkna och kallar det missbruk. I Örebro arbetade 30 personer i tio dagar med utlämningsbegäran från ett enda företag. Sveriges Kommuner och Regioner vill nu ha tydligare lagstiftning. Liknande AI-skrivna klagomål ökar även hos myndigheter som t.ex Allmänna reklamationsnämnden.
IMY gav rättsnyhetsbyrån Lexbase en reprimand och förbjöd sökning på namn, personnummer eller adress för uppgifter om lagöverträdelser med stöd av en EU-dom. Därmed avgör en tillsynsmyndighet vad som räknas som tillräcklig redaktionell bearbetning. En fråga som enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen hör hemma hos ansvarig utgivare.
Högsta domstolen har redan slagit fast att domstolar får lämna ut domar med förbehåll mot publicering eller sökbarhet av personuppgifter.
Vem tjänar offentlighetsprincipen?
Offentlighetsprincipen från 1766 är till för medborgaren, inte förvaltningens eller statens bekvämlighet. Grundlagen förbjuder myndigheter att efterforska vem som begär ut en handling eller i vilket syfte. Att kalla en begäran för missbruk är därför i sig ett brott mot andan. Storbritannien har hanterat samma problem tydligare: Information Commissioner’s Office har klargjort att AI-genererade begäranden inte är ogiltiga och att betungande ärenden ska hanteras inom ramen för befintligt lagrum.
Att använda ett språkverktyg för att formulera och avgränsa en begäran är i sak detsamma som att anlita en jurist, skillnaden är att verktyget nu finns hos alla. Det är inte ett hot mot principen utan ett sätt att göra den användbar för fler. Volymer kan belasta, men svaret finns redan i lagen. Handlingar ska lämnas ut så snart som möjligt, och omfattande utlämnanden får ta tid. Det som saknas är kapacitet, inte begränsningar.
Samma offentliga sektor som klagar på medborgarnas AI vill själv använda tekniken för effektivare maskering och utlämnande. När myndigheter gör det kallas det effektivisering. När medborgare gör det kallas det överbelastning. När redaktioner gör det underkänns det som journalistik.
Samtidigt är de verkliga sårbarheterna andra. Hackerattacken mot kylar och frysar i svenska butiker (och liknande i Frankrike och Belgien) visar riskerna med uppkopplade styrsystem, beroende av utländska molntjänster och brist på egen beräkningskapacitet. AI-kommissionens färdplan och EU:s förslag om moln och AI pekar mot behovet av digital suveränitet.
Att lägga kraften på att begränsa medborgares och redaktioners användning av offentliga handlingar är att försvara sig på fel front och mot fel fiende.
Sverige bör i stället:
- Bygga ut tillgången på offentliga handlingar för volym med sökbara diarier, aktiv publicering i maskinläsbar form och AI-stödda maskeringsverktyg som påskyndar utlämnande.
- Vidga utredningen om AI och offentlighetsprincipen så att medborgarnas och redaktionernas rätt att använda samma teknik ingår med utgångspunkt i medborgerliga grundlagsfästa rättigheter snarare än förvaltningens arbetsbörda.
- Låta lagstiftaren och domstolarna, inte tillsynsmyndigheter eller kommunjurister, dra gränsen mellan dataskydd och mediegrundlagarna.
- Rikta den politiska energin mot verkliga hot. Som att istället egen beräkningskapacitet, serverhallar på svensk och europeisk mark samt säkerhet i uppkopplade system.
Sverige var först med offentlighetsprincipen. Det vore en historisk ironi om vi blev först med att montera ned den. Inte för att medborgarna missbrukade den, utan för att medborgarna till slut lärde sig använda den.
Johan Westerholm
