Somalias halva medborgare
Somalias grundlag förbjuder diskriminering på grund av klan. Ändå har parlamentet i ett kvarts sekel byggt på en praxis som ger fyra stora klanfamiljer nästan 90 procent av platserna. Övriga grupper får dela på resten. Diskrimineringen finns inte i grundlagstexten utan i det politiska system som vuxit fram vid sidan av den. Med tydliga historiska band till slaveriet.
Somalias provisorisk konstitution från 2012 slår i artikel 11 fast att alla medborgare är lika inför lagen och att staten inte får diskriminera på grund av bland annat klan. Däremot reglerar den inte hur parlamentets ledamöter ska utses. Det tomrummet fylldes av den så kallade 4,5-praxisen. En praxis som i praktiken kraftigt begränsar minoriteternas politiska inflytande.
Slaveriets historiska arv
Slavhandel och slavhållning förekom i hela det somalisktalande området under århundraden. Omfattningen och formerna varierade geografiskt. Från hamnar som Zeila och Berbera exporterades främst etiopiska och oromo-fångar till Mellanöstern och vidare till Persien och Indien. Fångarna togs huvudsakligen i räder och krig i det etiopiska inlandet.
Under 1800-talet växte en annan handel fram. Bantutalande människor fördes från Östafrika till södra Somalia, där de användes som arbetskraft inom jordbruket. Enligt forskare som Lee Cassanelli tog södra Somalia emot omkring 50 000 eller fler slavar mellan 1800 och 1890. Högre uppskattningar på 250 000–500 000 är omstridda. De fyra stora klanfamiljerna var alla involverade i slavhandel eller slavägande, men på olika sätt.
- Darodgrupper deltog i handeln i nordöstra Somalia och i räder mot oromo i områdena norr om Kismayo och kring Tana. Krigsfångar såldes vidare till bland annat Lamu och Zanzibar. Majeerteen köpte också slavar av arabiska handelsmän under 1800-talet.
- Hawiye var betydande köpare och ägare i Benadir och Nedre Shabelle. Abgaal och andra grupper använde bantuslavar i spannmåls- och bomullsodling när efterfrågan från Sydarabien ökade.
- Dir, framför allt biimaal vid Merca, deltog i både slavägande och vidareförsäljning. Biimaal motsatte sig det italienska avskaffandet av slaveriet i början av 1900-talet.
- Rahanweyn, särskilt geledi i Shabelle-dalen, byggde delar av sin rikedom på slavarbete inom jordbruk och handel. Importerade slavar användes i produktionen av spannmål, bomull och andra exportvaror.
Slaveriet avskaffades formellt under det italienska och brittiska styret kring sekelskiftet 1900. Den sociala underordningen av slavättlingar, bland annat somaliska bantu, ofta kallade jareer, bestod däremot. Än in i våra dagar.
Den parlamentariska 4,5-formeln, eller praktiken, växte fram under fredskonferensen i Arta i Djibouti år 2000 och har sedan dess präglat Somalias politiska övergångsordningar.
De fyra stora klanfamiljerna – Darod, Hawiye, Dir och Digil-Mirifle, även kallad Rahanweyn – får vardera två andelar. Övriga grupper delar på en halv andel. I ett parlament med 275 platser innebär det 61 platser till varje stor klanfamilj och 31 till samtliga övriga grupper.
Formeln finns inte inskriven i någon av de centrala grundlagstexterna. Övergångsstadgan från 2004 angav att parlamentet skulle ha 275 ledamöter, utsedda av klanledare och godkända av traditionella ledare. Grundlagen från 2012 föreskriver i stället direkta, hemliga och fria val samt en balanserad representation av samhällets grupper.
4,5-formeln har därmed fungerat genom politiska överenskommelser vid sidan av grundlagen.
Minoriteterna och de äldstes makt
Den halva andelen omfattar grupper med olika historisk och social bakgrund.
- Somaliska bantu, även kallade jareer, däribland gosha, mushunguli, shabelle och shidle. Många är ättlingar till människor som fördes från Östafrika till jordbruksområdena längs Shabelle och Juba.
- Kustfolken, bland annat benadiri, bajuni och bravanese.
- Yrkesgrupperna, som gabooye, madhiban, tumal och yibir, traditionellt verksamma som hantverkare och ofta placerade lågt i den sociala hierarkin.
- Jägarfolken, bland annat awer och eyle.
Någon tillförlitlig befolkningsstatistik finns inte. FN kontor för humanitära frågor uppskattade 2002 att minoriteterna utgjorde omkring en tredjedel av befolkningen. Andra uppskattningar anger 20 procent. Somaliska bantu kan ensamma ha utgjort omkring 15 procent.
Oavsett uppskattning är skillnaden tydlig. Grupper som kan representera mellan en femtedel och en tredjedel av befolkningen delar på drygt en tiondel av parlamentsplatserna. Diskrimineringen upprätthålls genom det politiska systemets praktiska utformning.
När grundlagen antogs 2012 hade 135 traditionella klanäldste utsett de 825 ledamöterna i den konstituerande församlingen och därefter det nya parlamentet. Valen 2016 och 2021–2022 byggde vidare på samma princip, även om valkollegierna utvidgades.
I det nuvarande systemet utser klanäldste 101 delegater som avgör varje plats i underhuset. Vanliga väljare saknar därmed direkt inflytande över parlamentets sammansättning.
Minoriteternas traditionella ledarskikt har ofta svagare institutionell ställning än de stora klanernas. Det gör att deras representanter riskerar att utses av eller bli beroende av personer med kopplingar till majoritetsklanerna. En del bantugrupper lever dessutom som sheegad, klienter under Digil-Mirifle-klaner i södra Somalia. De räknas då till värdklanens andel och saknar egen representation.
Även den federala strukturen förstärker obalansen. Delstaterna Puntland, Jubaland, Galmudug, Hirshabelle och South West har i praktiken vuxit fram kring dominerande klaner. Minoriteterna saknar egna delstater och därmed en självständig bas i senaten, vars 54 platser fördelas genom delstaterna.
En reform utan enighet
På papperet är 4,5-systemet på väg att avskaffas. I mars 2024 antog parlamentet grundlagsändringar som införde principen en person, en röst och förlängde mandatperioderna från fyra till fem år. Den 4 mars 2026 godkände parlamentet de återstående grundlagskapitlen. President Hassan Sheikh Mohamud undertecknade den samlade texten den 8 mars.
Någon nationell direktvalsomgång har dock inte genomförts. Det sittande parlamentet utsågs 2021–2022 enligt 4,5-formeln. Oppositionen och flera delstater motsätter sig den nya grundlagen.
Presidentens ursprungliga mandatperiod löpte ut den 15 maj 2026. Oppositionen erkänner inte längre hans mandat. Den 23 september meddelade oppositionen att förhandlingarna om en gemensam valmodell fortfarande saknade resultat.
Reformen innebär därför både en möjlighet och en risk för minoriteterna. Direkta val skulle i teorin ge dem representation i proportion till deras befolkningsandel. Men utan bred politisk enighet kan förändringen fördjupa den konstitutionella krisen och förlänga det system där klanäldste kontrollerar makten. Hur minoriteterna ska skyddas i en ny politisk ordning är fortfarande en öppen fråga.
Varför det angår Sverige
Sverige är en del av Somalias statsbyggande. Regeringens landstrategi för 2026–2028 omfattar 630 miljoner kronor, varav en del går till styrning och institutionell utveckling. Det innebär att svenskt bistånd verkar i ett politiskt system där 4,5-formeln fortfarande avgör representationen.
Samtidigt finns kopplingar mellan svensk-somaliska nätverk och den somaliska politiska strukturen. Stockholmsbor har utsetts till höga poster i Banaadirregionen, medan personer från Borlänge med rötter i Galmudug har installerat en egen traditionell fredsmäklare.
Det väcker frågor om hur svenska aktörer förhåller sig till ett system där klantillhörighet fortfarande är avgörande för politiskt inflytande och där stora delar av befolkningen saknar en självständig representation.
Källor
- Provisional Constitution of the Federal Republic of Somalia, 2012 (PA-X)
- Transitional Federal Charter of the Somali Republic, 2004 (PA-X)
- FN:s generalsekreterare, rapport om Somalia, S/2012/643
- Minority Rights Group: Somalia
- Horn Review: Analysis of Somalia’s constitution crisis, april 2026
- ISS Today: More instability for Somalia as another election deadline lapses, maj 2026
- Dawan: Somalia’s opposition says no election deal reached, september 2026
- International IDEA Democracy Tracker: Somalia
- Ledarsidorna: Hur svenska staten byggde det somaliska klan-nätverket




















































