Regeringens väg tillbaka blir allt smalare – SCB visar varför
SCB:s mätning av svenska folkets partisympatier innehåller både en varningssignal och ett hopp för regeringen. Trots ett tydligt övertag för oppositionen är nästan var femte väljare fortfarande osäker. Frågan är om Tidöpartierna hinner vända den negativa trenden innan väljarna går till valurnorna. Svaret finns i mätningen.
Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade under onsdagen sin årliga partisympatiundersökning, PSU. Mätningen visar hur väljarstödet såg ut i maj 2026 samt hur opinionen förändrats sedan både maj 2025 och riksdagsvalet 2022.
Även om oppositionen i dag har ett övertag på cirka 13 procentenheter eller nära 800 000 röster finns det flera faktorer som gör att det är för tidigt att dra några säkra slutsatser om valutgången i september. Den mest uppenbara är andelen osäkra väljare. Hela 19,6 procent av de tillfrågade uppger antingen att de inte vet vilket parti de skulle rösta på eller att de inte vill svara på frågan. Det motsvarar närmare var femte väljare och är anmärkningsvärt högt.
Hur dessa väljare slutligen kommer att fördela sig mellan blocken är okänt. Det finns bedömare som menar att gruppen till stor del består av borgerliga väljare, men något säkert stöd för en sådan slutsats finns inte. Det innebär att nästan två miljoner röster fortfarande är möjliga att vinna för såväl regeringsunderlaget som oppositionen.
Empiri, och jämfört med andra mätningar som använder sig av samma metod dom SCB pekar dessutom på att den aktuella siffran för Socialdemokraterna kan vara överskattad.
Samtidigt står det klart att samtliga partier i Tidösamarbetet har omfattande arbete framför sig. Alla fyra partier uppvisar statistiskt säkerställda nedgångar jämfört med valresultatet 2022. Om regeringsunderlaget ska ha en realistisk möjlighet att sitta kvar efter valet krävs en tydlig vändning av den utvecklingen.
Mest utsatt är fortsatt Liberalerna. Partiet skulle enligt SCB få 2,5 ± 0,5 procent av rösterna om det vore val i dag. Det innebär ingen statistiskt säkerställd förändring jämfört med maj 2025, men en tydlig nedgång jämfört med riksdagsvalet 2022. Liberalerna har samtidigt gjort en mindre nettovinst från Sverigedemokraterna och tappat ungefär lika mycket till Centerpartiet.
Mot den bakgrunden framstår de påståenden som framförts om att relationen mellan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och Liberalernas partiledare Simona Mohamsson skulle ha skapat ett snabbt opinionslyft som svagt underbyggda. Erfarenheten visar att väljaropinionen i regel förändras långsamt och att enskilda mediehändelser sällan får omedelbara och bestående effekter.
Droppar som urholkar stenen
Det finns flera exempel från senare år på hur trögrörlig opinionen är. Kalla Faktas granskning av Sverigedemokraternas så kallade trollfabrik, den långvariga debatten kring Socialdemokraternas Kombilotteri samt turerna kring den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj ledde inte till några dramatiska förändringar i väljarstödet.
Detsamma gäller Centerpartiets hantering av den tidigare europaparlamentarikern Fredrick Federley samt inte minst de återkommande fallen av partiföreträdare med pedofila böjelser. Inte heller har de återkommande kontroverserna kring Vänsterpartiets relation till olika islamistiska miljöer kommit att innebära något större ras för partiet..
Snarare är det summan av många händelser över tid som påverkar opinionen. Socialdemokraternas nuvarande övertag handlar sannolikt mindre om att partiet gjort allting rätt utan mer om att regeringsunderlaget under mandatperioden samlat på sig ett antal frågor som tillsammans skapat ett växande missnöje eller osäkerhet.
Ett exempel är regeringens förslag om förbud mot vissa halvautomatiska vapen med militärliknande utseende. Även om delar av regeringsunderlaget senare försökt mildra kritiken uppfattades frågan av många jägare och sportskyttar som ett svek. För vissa väljare blev den ytterligare en anledning att ifrågasätta regeringens prioriteringar.
Även utnämningarna av Anna Kinberg Batra till landshövding och Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare bidrog till en bild av att regeringen haft svårt att hantera utnämningsmakten utan att personliga relationer och lojaliteter hamnat i fokus.
Därtill kommer relationen mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Statsminister Ulf Kristerssons besked om att Sverigedemokraterna ska få ministerposter efter valet, kombinerat med att Jimmie Åkesson utpekat Kristersson som sin statsministerkandidat, har skapat osäkerhet bland delar av båda partiernas väljarkårer. Vissa moderata väljare är tveksamma till ett närmare samarbete med Sverigedemokraterna, samtidigt som vissa sverigedemokrater upplever att partiet gjort för stora eftergifter utan att få motsvarande inflytande tillbaka.
Att en röst på Jimmie Åkesson kommer bli en röst på Ulf Kristersson oavsett om partimedlemmar och sympatisörer vill det eller inte.
Var och en av dessa frågor kan framstå som begränsad i sig. Tillsammans riskerar de dock att bilda det som inom opinionsanalys brukar beskrivas som en kritisk massa. Det är ofta först när flera mindre händelser läggs ovanpå varandra som en tydlig trend uppstår.
För regeringen handlar utmaningen därför inte om att hitta en enskild händelse som snabbt förändrar opinionen. Politiska trender byggs vanligtvis upp över lång tid – och de vänds på samma sätt. Om regeringsunderlaget ska kunna återta initiativet krävs sannolikt ett långsiktigt arbete där förtroendet återuppbyggs steg för steg fram till valdagen.
En enskild ”svart svan” kommer sannolikt inte att räcka. Det kommer att krävas många positiva besked, många väl genomförda reformer och ett uthålligt politiskt valarbete för att vända den trend som SCB mätning nu pekar på.
Relaterat: Tre frågor och en svart svan avgör valet
Relaterat: Svart svan raserar statsministerns säkerhetsprofil
Relaterat: Sverigedemokraternas Stockholmsförbannelse
Johan Westerholm
