Moskébeslutet i Stockholm 1995 – så förändrade branden i Trollhättan spelplanen
Mellan december 1993 och våren 1995 ligger arton månader. Under denna period sker en snabb förskjutning i debatten om islam i den svenska offentligheten. Sverige gick från att ha ett öppet kritiskt debattklimat till att sluta sig där bara en viss form av åsikter och granskningar tilläts. Allt följer en logisk tidslinje där det inte ser bättre ut än att Muslimska brödraskapet lyckades fånga tillfället i flykten.
Mellan december 1993 och våren 1995 ligger arton månader. Under denna period sker en snabb förskjutning i svensk offentlighet. En miljö som nyligen verkat i en källarlokal på Södermalm – och som varit föremål för juridiska frågor kring spridd litteratur – blir en etablerad organisatorisk aktör. Den 27–28 januari 1995 registreras Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS).
I mars samma år fattar Stockholms stadsfullmäktige beslut om en permanent moské. Förloppet är snabbt. Frågan är varför.
Moskébrand med oöverblickbara konsekvenser
Natten till den 15 augusti 1993 förstörs moskén i Lextorp i Trollhättan i en brandattack. Tre tonåringar döms senare för dådet. I domstol framgår politiska motiv kopplade till invandringsmotstånd.
Händelsen får stort genomslag, både i Sverige och internationellt. Men dess betydelse ligger inte bara i det symboliska våldet – utan i vad som följer. Före branden var moskéfrågan i Stockholm en utdragen lokalpolitisk konflikt. Flera förslag hade stoppats efter protester och politisk oenighet.
Motståndet var brett. Det handlade om lokalisering, stadsbild – men också om oro och fördomar. Efter Trollhättan förändras perspektivet.
Frågan om moské blir inte längre bara en planfråga. Den blir en principfråga om religionsfrihet och om hur samhället ska reagera på rasistiskt våld. Det skapar ett nytt politiskt tryck.
I mars 1995 fattas beslutet som tidigare inte varit möjligt att nå.
En förändrad gräns för vad som kan sägas
Den kanske mest långtgående förändringen sker inte i beslutsrummen – utan i det offentliga samtalet. Före sommaren 1993 förekom journalistisk granskning av de aktörer som drev moskéfrågan. Det fanns utrymme att ställa frågor om organisation, finansiering och idéinnehåll.
Efter branden förändras detta.
Att rikta kritiska frågor mot muslimska organisationer riskerar nu att tolkas i ljuset av våldsdådet. Granskning och misstänkliggörande börjar i praktiken flyta ihop i den offentliga perceptionen.
Det innebär inte att granskningen upphör helt. Men tröskeln höjs. Resultatet blev ett snävare utrymme för kritisk journalistik i just denna fråga.
Representationen som redan var etablerad
Samtidigt fanns redan före branden en framväxande struktur för representation. I september 1992 sände SVT programmet “Kommunismen är död. Leve islam?”. Där diskuterades islam som en geopolitisk kraft i världen efter kalla krigets slut.
I panelen deltog Mahmoud Aldebe som svensk företrädare. Samme Mahmoud Aldebe som året efter kunde avslöjas saluföra skrifter från Hamas som med viss sannolikhet skulle kunna förklaras som juridiskt klandervärda och hets mot folkgrupp.
Programmet illustrerar en central utveckling: vissa aktörer började tidigt etableras som representanter för “islam” i Sverige.
När moskéfrågan senare aktualiseras sker det inom denna redan etablerade tolkningsram.
Under samma period finansierar svenska myndigheter projekt kopplade till muslimskt organisationsliv, bland annat utbildningsinsatser.
Personer som senare blir centrala i organisationsbildningen återfinns i dessa sammanhang. Detta skedde inom ramen för integrationspolitik och dialogarbete. Men i efterhand framstår en fråga som tydligare: i vilken utsträckning gjordes en systematisk analys av vilka organisationer och nätverk som byggdes upp?
Det är svårare att belägga.
En snabb institutionalisering
När Islamiska Förbundet i Sverige registreras i januari 1995 sker det inte i ett vakuum.
Organisationen träder in i ett läge där:
- den politiska opinionen har förskjutits
- motståndet mot mosképrojektet försvagats
- granskning blivit mer känslig
Kort därefter följer flera avgörande steg:
- mars 1995: beslut om moské i Stockholm
- juni 1995: internationell konferens om islam i Europa, initierad av UD. Främst av Peter Weiderud, politiskt sakkunnig hos utrikesminister Lena Hjelm Wallén (S).
På kort tid etableras en stabil relation mellan organisationen och svenska institutioner.
Ett skifte med flera drivkrafter
Det är förenklat att förklara utvecklingen med en enskild händelse. Men det är lika svårt att bortse från sambanden.
Brandattentatet i Trollhättan:
- förändrade opinionen
- omdefinierade konfliktlinjerna
- påverkade vilka frågor som kunde ställas – och av vem
Tillsammans med redan pågående processer skapade det ett nytt handlingsutrymme. Mellan slutet av 1993 och mitten av 1995 förändras spelplanen. Det handlar inte bara om ett moskébeslut eller en organisations registrering.
Det handlar om hur:
- legitimitet etableras
- representation formas
- och gränserna för offentlig granskning dras
Utvecklingen illustrerar hur snabbt politiska och sociala förutsättningar kan skifta – särskilt när en dramatisk händelse förändrar både opinion och samtalsklimat.
Det är i det skiftet som en ny struktur växer fram.
Post scriptum och källmaterial
Denna artikel, likt den föregående i denna korta serie, är en fördjupning av “Islamismen i Sverige” som efter läsardonationer nu har kunnat göras tillgänglig fritt efter det jag köpt ut rättigheterna från förlaget.
Du kan tanka ner e-bok, ljudbok eller pdf här.
Det saknas dock 20 000 kronor så du får gärna bidra om du tycker att mitt folkbildingsinitiativ var värdefullt inför riksdagsvalet i september. Du gör det på Swish 0701 73 22 60 eller så scannar du någon av QR-koderna nedan.


Källförteckning till dagens artikel
- Vänersborgs tingsrätts dom mot gärningsmännen för moskébranden i Trollhättan 14–15 augusti 1993. Domsakten dokumenterar att den äldste gärningsmannen (sex år och sex månaders fängelse) vid förhör uppgav att han varit medlem i Sverigedemokraterna i ett och ett halvt år och aktivt deltagit i partiarbete; att den 16-årige var SD-sympatisör; att motivet var att “visa politikerna” missnöje med invandringspolitiken. Refererat och bekräftat i TTELA, “Killarna dömdes för mordbrand mot moskén i Trollhättan”, 15 augusti 2023 (30-årsminne).
- Sveriges radio P4 Väst, 30-årsminnen 2023, om Trollhättans Shia Moské. Bekräftar församlingens grundande 1976 av muslimer med indiskt ursprung utvysta från Uganda och den ursprungliga moskéns uppförande 1985. Bekräftar internationell uppmärksamhet.
- IFiS:s officiella registrering hos Skatteverket 27–28 januari 1995. Stadgarna anger formell anslutning till FIOE (Muslimska brödraskapet europeiska paraply).
- Stockholms stadsfullmäktiges beslut mars 1995 om överlåtelse av Katarinastationen vid Björns trädgård för moskéändamål till Islamiska Förbundet i Stockholm. Fastighetsförvärv av IFiS 1996. Invigning 8 juni 2000 med kulturminister Marita Ulvskog och utrikesminister Anna Lindh som inbjudna gäster.
- Aftonbladet 11 oktober 1999, intervju med Mahmoud Aldebe under rubriken “Vi vill införa muslimsk familjerätt i svensk lag”. KB digitala tidningsarkiv (tidningar.kb.se/4112678/1999-10-11)
- SVT Uppdrag granskning, “Islam och integration II”, maj 2006. Aldebes öppna brev till samtliga riksdagspartier inför partiledardebatten med krav på sharia-anpassad lagstiftning. Ebtisam Aldebes ordagranna citat om dispensbehov.
- Salaam 2/1998, undertecknat av SMR. Identiska sharia-krav inför valet 1998.
- Sveriges Radio Ekot, “Svensk före detta imam smugglar vapen till Syrien”, 31 oktober 2013, sverigesradio.se/artikel/5690362. Haytham Rahmehs vapensmuggling via Libyen och Bosnien till al-Nusrafronten. Carnegie Endowment-forskaren Raphaël Lefèvre bekräftade till Ekot att Rahmeh “var väldigt öppen” om vapenhandeln. Justitieminister Beatrice Asks krav på polisutredning – ej genomförd.
- Sveriges Radio, 1 november 2013, sverigesradio.se/artikel/5691854. Rahmehs organisation Commission for Civilians Protection, 2 000 soldater, samarbete med al-Nusrafronten.
- Skatteverkets registreringshandling för Islamic Relief Sverige 1993, undertecknad av Haytham Rahmeh som registrant.
- Tony Gustafsson, *Sverigedemokraterna 1988–2010*, Del 1 (2022), kapitel 5 “Arvet”, tema “Antisemitism”, underrubrik “Robert Faurisson och Ahmed Rami”. Primärbelägg för SD:s formativa miljö i orbit med förintelseförnekarna.
- Christopher Jolins roll som textproducent åt Radio Islam: Jakubowski, Jackie: “Högerextremisten som sprider judehat”,
- Expressen 19 oktober 1987, ss. 22–23. Jolins svar: Expressen 3 november 1987, s. 27.
- Ramis svar: Expressen 3 november 1987, s. 26. Samtliga citerade i Tony Gustafsson “Sverigedemokraterna 1988–2010” Del 1 (2022), ss. 186–187.
- Sameh Egyptson, *Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige*. Doktorsavhandling, Lunds universitet, disputation 10 februari 2023. Dokumenterar Centerpartiets finansiering via Migrationsverket av muslimsk ledarskapsutbildning under Bildt-regeringen, projektledare Helene Müller; Ebtisam Aldebes nämndemansavgöranden 2011 och 2018.
- Magnus Norell m.fl., *Muslimska brödraskapet i Sverige*, MSB DNR 2017-1287, februari 2017. Bekräftar Rahmehs MB-medlemskap, Islamic Reliefs MB-koppling, IFiS som svensk MB-cell.
- Jenny Strindlöv, SKMA 2019. Ahmed Ramis föreläsningsverksamhet på folkhögskolor och gymnasieskolor under tidigt 1990-tal trots Radio Islam-domen.
- European Eye on Radicalization* (eeradicalization.com), Magnus Norell, april 2018: “IFiS was one of the founding members of FIOE.
































































































