Det är dags att bejaka samtalet och yttrandefriheten

Dagens Nyheter Kultur går till någon form av starkt kritiskt utformat angrepp mot den konservativa kristna semipolitiska amerikanska högern i allmänhet och den amerikanska organisationen Turning Points grundare i synnerhet. Men vad DN inte går djupare in på är att den i grunden liberala och universella rättighetskatalogen skyddar alla, oavsett åsikt. Och att Erika Kirk, som efterträdde sin mördade make Charlie nyttjade just den rättigheten på ett närmast unikt sätt och sannolikt bröt nacken av en spirande våldsspiral.
En av Dagens Nyheters mest erfarna kulturjournalister, Catia Hultquist går till någon form av starkt kritiskt utformat angrepp mot den konservativa kristna semipolitiska amerikanska högern i allmänhet och Turning Point USA i synnerhet. Hultquist citerar den amerikanske opinionsbildaren och poddaren Matt Bernstein som menar att
”Det kommer alltid, alltid, alltid att finnas en ledig högerextrem tjänst för ambitiösa, karriärinriktade kvinnor för att säga till andra kvinnor att varken vara ambitiösa eller karriärinriktade.”
Catia Hultquist menar när hon beskriver hur värderingar hon själv inte tycks sympatisera med får fäste i sociala medier att
“Det är oroväckande att de här kvinnorna nu bär yogakläder och finns på ett Instagramkonto nära dig”
Hultquist riktar sin kritik främst mot den kristet konservative opinionsbildaren Charlie Kirks änka, Erika Kirk. Erika Kirk har efter mordet på hennes make kallats både valkyria och en modern Jackie Kennedy – men också en verklighetens Serena Joy (en av huvudkaraktärerna i ”Handmaids tale”) sedan hon fick rollen som CEO eller VD i den konservativa organisationen Turning Point USA.
Det är svårt att inte tolka vare sig Bernstein eller Hultquist uttalande eller artiklar på ett sådant sätt att Kirk och den rörelse som paret Kirk representerade som klandervärd. Men där allt de egentligen gör är att de nyttjar sin universella, och i grunden liberala, rätt till att uttrycka sina åsikter.
På samma sätt som stora delar av den vänsterliberala HBTQI-rörelsen nu uttrycker sin Israelkritik på ett sådant sätt att den tangerar antisemitism är det fortfarande bara en åsikt. På samma sätt som Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch och partiets Europaparlamentariker Alice Teodorescu Måwe börjat blanda ihop begreppen ”hot och hat” i samma mening och med sammanblandningen så börjar det bli allt svårare att förstå vad de menar. Vid vilken punkt som en åsikt går över en icke definierad gräns och blir en juridiskt klandervärd handling.
Relaterat: Kaven på demonstrationsförbud enar regering och opposition
Busch och Teodorescu Måwe börjar låta allt mer lik S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll som byggt sin politiska karriär på att blanda ihop begreppen och sudda ut gränserna. Ebba Busch är för närvarande dessutom aktuell med att vilja inskränka på medborgarnas och medias informationsrättigheter med en ny lagstiftning som skall skydda bolag inom den gröna omställningen från insyn. Buschs explicita vilja att göra inskränkningar i de universella informationsrättigheterna, i Sverige skyddade av Tryckfrihetsförordningen sedan 1766, visar med viss tydlighet hur utsatta dessa rättigheter är idag.
De kan inte tas för givna.
När politiken inte längre kan hålla isär begreppen så måste till slut medborgarna lyfta försvaret av den universella liberala rättighetskatalogen från politikernas axlar.
Relaterat: Kraftig kritik mot Ebba Busch från det egna regeringsunderlaget
Olaga hot är ett brott, men hat är en åsikt. På samma sätt som Hultquist inte lyckas dölja sina antipatier när hon kritiserar Erika Kirk så är Kirk, och hans meningsfränder, har de bägge en liberal rättighet som de utnyttjar för att kunna sprida sitt evangelium.
På samma sätt som Greta Thunberg och Rasmus Paludan omfattas av denna rättighet.
Mordet på Charlie Kirk, eller effekterna av det, kommer leva kvar länge. Oavsett vad vi kan ha för åsikt om hans åsikter. Hoppas jag. För inte bara har yttrandefriheten kommit upp på agendan utan även, får vi hoppas, något annat. En inbjudan till samtal.
Och den inbjudan stod Erika Kirk för när hon, medvetet omedvetet eller omedvetet medvetet, lyckades gjuta olja på vågorna med att hon förlät sin makes mördare.
Erika Kirk nyttjade sina första fem minuter av strålkastarljus i anslutning till mordet till en inbjudan till försoning och samtal istället för fortsatt polarisering. Hon nyttjade sin i grunden universella liberala rätt att uppmana till försoning. Hon valde väg. Där det andra alternativet var hatet och hämnden.
Hon gav förlåtelse som många anhängare till MAGA-rörelsen menar inte mördaren förtjänade men som med en sannolikhet gränsande till visshet, i varje fall för stunden bröt nacken av en spirande våldsspiral.
Och hon gjorde det bra. Väldigt bra.
Relaterat: Yttrandefrihetsutredningen riskerar spela kriminella i händerna