Arvet efter kung Leopold
USA:s säkerhetsstrategi dominerar det säkerhetspolitiska samtalet. Men i grunden så visar det sig att i fler fall så är det inget nytt. Bortom debatten om Europas säkerhet finns något annat som utkristalliseras. Tvärtom är den antagna strategin en återgång till samma synsätt på bland annat Afrika som dominerat det två andra stormakterna Kina och Ryssland sedan kung Leopold II av Belgien tid som regent.
USA:s nyligen kommunicerade säkerhetsstrategi följer det av vicepresident JD Vance framförda tal i München som han höll tidigare i år. Att främst Europa skulle tvingas ta ett större ansvar för sin säkerhet. Att USA:s roll som allas kostnadsfria världspolis nu närmar sig sitt slut.
I skuggan av den händelseutveckling som blivit resultatet av detta, med en retorisk och praktisk förändring av hur USA:s president Donald Trump för håller sig till Nato som motpart har Afrikas roll kommit att förändras i grunden. Och kommer förändras ytterligare inom det närmaste året.
Redan nu har USA aviserat en minskad närvaro på kontinenten.
Av strategidokumentet blir det även uppenbart att USA överger även den tidigare demokratiutvecklande roll de haft utan anammar istället den syn som Kina och Ryssland har på kontinenten. En syn som grundlades av kung Leopold II av Belgien (1835-1909). Afrika som en i allra högsta grad personligen kontrollerad råvaruresurs och kornbod.
Kung Leopold behandlade Kongo som sin personliga egendom, inte som en belgisk koloni, och utnyttjade det primärt för utvinning och produktion av gummi och elfenben.
Hans regim, som styrdes via den privata och av kungen kontrollerade International Association of the Congo, ledde till systematiska grymheter mot befolkningen: Hand- och huvudamputationer som straff för uteblivna produktionskvoter, slavarbete och en folkminskning på uppskattningsvis 10 miljoner människor (halva befolkningen). Historiker är eniga om att den verksamhet som bedrevs inom ramen för organisationen inte var frågan om en kolonialisering som syftade till civilisering utan ren resurskapitalism. Modellen inspirerade andra europeiska stormakter som t.ex. Frankrikes verksamhet i Kongo-Brazzaville eller hur Tyskland etablerade sig i Sydvästafrika.
Det som skiljer sig mellan Kung Leopold från Kina, Rysslands och nu USA:s samfällda syn på Afrika är metoderna för genomförandet.
Leopold använde piskor, dagens makter använder kommersiella kontrakt – men målet är detsamma:
Råvaror för global den egna intressenas marknadsdominans med afrikanska stater som underleverantörer. I Kongo, för att ta ett exempel, fortsätter detta att driva konflikter: Över 6 miljoner döda sedan 1990-talet, oftast kring gruvområden kontrollerade av utländska bolag som i sin tur kontrolleras av statsintressen.
Strategin ligger nära den lite drygt 100 år efter kung Leopolds regim syn på Afrika. Fokus på export av råvaror utan lokal bearbetning eller utveckling. Utländska aktörer kontrollerar 80–90% av gruvsektorn, med minimal lokal värdetillförsel. Stormakterna tävlar om resurserna men nu via det som kamoufleras som investeringar istället för vapen.
I fallet med Kongo är drivkrafterna för att även USA anammar denna strategi särskilt tydlig. Landet har 70 procent av världens kobolt (kritisk komponent för batterier) och enorma fyndigheter av koppar, och uran, men 70 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom.
I den amerikanska strategin speglas detta mer eller mindre exakt: USA vill se en “övergång till ett investerings- och tillväxtparadigm kapabelt att utnyttja Afrikas naturresurser och latenta ekonomiska potential”. En position som Kina redan tagit där de låst in flera afrikanska stater i en skuldfälla i utbyte mot arbetskraft och strategiska råvaror och där Ryssland genom bland annat Wagner-gruppen erbjuder afrikanska statschefer säkerhet i utbyte mot samma form av råvaror men med tydligare fokus på bland annat diamanter..
Fokus i USA:s fall kommer ligga på energisektorn (och kritiska mineraler för att uppnå en “bra avkastning på investeringar”.
Afrika. Kornboden. ”The last Frontier”. Som idag utgör samma funktion för de tre stormakterna Kina, Ryssland och USA som för kung Leopold.
Även om Kung Leopold själv lämnade jordelivet för drygt 100 år sedan lämnade hans ande och arv aldrig Afrika. Det är bara aktörerna som bytt skepnad och namn.
EXTRAMATERIAL
USA:s säkerhetsdoktrin 2025
























































