Att öka kontrollen av hur väljarnas pengar används och ofta missbrukas av alla ”godhetsbankomater” inom staten, dess verk, styrelser, nämnder och politiskt styrda underorganisationer, för att spara in på den idag närmast okontrollerade mångmiljardrullningen av våra skattepengar, verkar inte vara en möjlig väg att gå. Inte ett valår då väljarnas röster köps med deras egna pengar skriver Björn Törnvall i sin krönika.

Det svenska folkets ”urgamla rätt att sig självt beskatta”, har med framväxandet av det moderna samhället kommit att missbrukas på allehanda sätt. Genom tillgången till statens skattemiljarder har Maktens utövare, den nya adeln i form av de tongivande rikspolitikerna, kunnat bygga upp höga skyddsmurar mot alla oönskade förändringar, av sin egen priviligierade situation.

Förr byggde de politiska partiernas ekonomi på hur många betalande medlemmar de kunde attrahera och behålla. Därför var kontakten med medlemmarna och nödvändigheten att gå i takt med deras åsikter av avgörande betydelse.

Det fanns även andra finansieringsvägar, t.ex. tvångsanslutningen till Socialdemokraterna av Landsorganisationens fackföreningsmedlemmar, med åtföljande stort ekonomiskt stöd till partiets valrörelser. En politisk tvångsanslutning, som senare starkt ifrågasattes och upphörde, när endast en minoritet av fackens medlemmar visade sig rösta på (S). LO är trots detta, än idag en stor bidragsgivare till (S). 

Centerpartiet är idag det mest förmögna partiet, med miljardbehållning i partikassan efter att man sålt av sitt innehav i ”Centertidningar”. De behöver säkert inget ekonomiskt stöd för sin fortsatta verksamhet på länge än. 

Idag finns partistödet, som innebär att partierna numera blivit allt mindre beroende av att lyssna på och behålla sina medlemmar. Detta har sannolikt medverkat till att klyftan mellan vad Makten gör och vad medborgarna vill, har vidgats dramatiskt på senare tid. Ett förhållande som t.ex. blivit extra tydligt, i samband med den havererade integrationen av närmare en miljon invandrare, som idag inte kan försörja sig själva i Sverige. Samtidigt som invandringen av nya människor till Sverige, även de utan möjligheter att försörja sig själva, fortsätter i rask takt. Är detta verkligen vad medborgarna vill? 

Törnvall: Är målet kollektivt självmord?

För att partierna skall vara öppna och transparenta med vem eller vilka, som stöder partierna med stora summor har politikerna i riksdagen beslutat, att partierna skall rapportera alla penninggåvor från givare, som är större än 24 000 kr. Nyligen avslöjades, att det inom fem av de sju riksdagspartierna finns upplägg, som syftar till att kringgå bestämmelsen, bl.a. genom att dela upp större penninggåvor i flera om max 24 000 kr vardera. 

Man tycks alltså t.o.m. i vår lagstiftande församling vara beredd, att aktivt bryta mot en regel man själv satt upp, för att vara öppen och ärlig. Ett bedrövligt agerande inom Makten och ett uruselt föredöme, för hur vi medborgare skall uppfatta nödvändigheten av att leva upp till och följa, gemensamt stiftade lagar och förordningar. 

Den tredje statsmaktens (den fria pressens) viktiga roll som oberoende granskare av Makten, har numera närmast satts ur spel genom presstödet och uppgörelser mellan de stora spelarna i tidningsbranschen, om vad som är korrekt att publicera. I stället för att granska Makten har man blivit dess megafoner. 

Public-service-media i etern, betalas numera genom tvingande uttag av en ”public service-avgift” på alla skattebetalares skattsedlar. Därmed kan Makten, som genom rätten att utse ordföranden och styrelsemedlemmarna, kontrollera Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR (formellt Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB). 

Staten har fortfarande indirekt kontroll över programföretagen genom att riksdagspartierna nominerar ledamöterna till stiftelsens styrelse. Regeringen beviljar sändningstillstånden, riksdagen beslutar om fördelningen av medel till programföretagen. Makten kan, trots principen om ”armlängds avstånd” ändå se till, att endast politiskt korrekta åsikter kommer läsare, tittare och lyssnare till del. Man biter som bekant inte den hand som föder en.

”Den fria pressen” existerar idag nästan enbart inom s.k. alternativmedia, bloggar, TV-sändningar och tidningar på nätet, som drivs utan presstöd av olika entreprenörer under knappa ekonomiska omständigheter. De är för sin existens, som dagstidningarna var före presstödet, beroende av stöd och prenumerationsavgifter från sina läsare. En i grunden sund situation. 

De alternativa medierna drivs av välutbildade, självständiga och orädda journalister, vars yrkeskunskaper inom media tyvärr inte alltid motsvaras av deras kunskaper om ekonomi och svårigheterna med, att driva företag i det genomreglerade Sverige.  Att de dessutom är under ständig attack från ”de feta katterna” i Main stream-media och andra statsstödda medier, gör inte deras granskning lättare.

I dessa valtider blir det skrämmande uppenbart, hur Makten ser på valmanskåren. Partierna köper röster, med allt större överbud och löften om ökade bidrag, som Makten tror är viktiga för olika större väljargrupper. Att allt till slut skall betalas av väljarna själva över skattsedeln genom skattehöjningar, tycks inte hindra denna flod av bidragserbjudanden, ett typiskt agerande framförallt för partierna på vänsterkanten. 

Att öka kontrollen av hur väljarnas pengar används och ofta missbrukas av alla ”godhetsbankomater” inom staten, dess verk, styrelser, nämnder och politiskt styrda underorganisationer, för att spara in på den idag närmast okontrollerade mångmiljardrullningen av våra skattepengar, verkar inte vara en möjlig väg att gå. 

Törnvall: Stoppa slöseriet på helt orealistiska projekt

Inte när valfläsket skall delas ut till en valmanskår, som typiskt nog förväntar sig att politikerna skall ha något med sig i gottepåsen, till var och en. ”De fria svenskarna” har i modern tappning, tyvärr blivit ”Det köpta folket”. 

Makten köper utan att skämmas, svenskarnas röster med deras egna pengar. Rösta nu i september för en förändring och lägg din röst där den räknas.

Björn Törnvall

Björn Törnvall är aktuell med boken “Jakten på Karl Hedin“