Av olika skäl tycks opinionen för införande av blasfemilagar växa i Sverige. En eftergivenhet inför krav på repressiv lagstiftning där få eller inga tycks ta in att det kommer innebära historiskt stora ingrepp i den svenska demokratin skriver Edward Nordén. Han menar att det inte är något större fel att behandla alla lika.

Enligt en mätning från DN/Ipsos anser 51 procent av svenskarna att det bör vara förbjudet att bränna religiösa skrifter. Bara 34 procent anser att det bör vara tillåtet. 

Siffrorna har överraskat många då andra mätningar pekar på Sverige som en bitvis extremt sekulariserad stat. I World Value Survey:s enkäter och statsvetarna Ronald Inglehart och Christian Welzels klassificering av kulturella värderingar tecknas en liknande bild. Sverige sticker ut som ett land präglat av individualism, rationalitet och – sekulära värderingar. Traditionella och religiösa förhållningssätt finns förvisso, men i mycket mindre grad än i andra länder.

Rädsla för våld driver opinionen

Det finns ingen som tror att de somsvarat på DN/Ipsos enkät har dessa åsikter om något annat än att just koranbränning ska förbjudas. Kravaller, mordhot, mordförsök och terrorhot har skapat en stark rädsla. 

När NOVUS opinion gjorde motsvarande mätning i direkt anslutning till Korankravallerna påsken 2022 var stödet för ett förbud avsevärt lägre, drygt 30 procent. Förklaringen kan ligga i skillnaderna i mätmetod men i den efterföljande debatten kan det inte utesluta att opinionen förflyttats.

Opinion för blasfemilagar, som lösningen på de våldsamma reaktionerna, drivs från bland annat imamer och profilerade poliser.

Bägge undersökningarna pekar på att många svenskar är så rädda för våldsamma dårar och så rädda för att bli kallade för ”rasister” att de vill inskränka våra friheter. Och att vi svenskar – liksom de som invandrat till Sverige – ska kunna straffas av staten om vi hånar eller driver med religiösa föreställningar. 

Det finns idag en opinion för att ta tillbaka Sverige till hädelselagar.  Men Sverige har ingenting att lära av auktoritära stater eller diktaturer som styrs av religiösa lagar. 

Religionsanalfabetism vs demokratianalfabetism

Argumentet om att många svenskar är religionsanalfabeter lyfts ofta. I meningen att svenskar inte förstår de uppretade känslorna kring religion. Det finns en viss sanning i det. Det finns även en sanning i att många invandrade från muslimska länder är demokratiska analfabeter. 

Många förstår inte varför just deras religiösa dogmer inte ska påverka svenska lagar. Det är läge att förklara det nu. Istället för att påskina att vi kanske ändå kan förbjuda lite hädelse om muslimer blir extra arga. En sekulär demokrati med kristen historia som var först i världen med en tryckfrihetslag (år 1766), känt för den svenska synden och blasfemisk hårdrock skall, om opinionen står sig alltså anpassa sig efter en minoritetsreligions hädelselagar? En absurd tanke.

Asylsökande från länder som präglas av dessa bristande friheter har flytt hit. Inte tvärtom. Det är inte vi som har flytt till Irak, Saudiarabien eller Syrien. 

Jag vill inte mötas på halva vägen med Afghanistans generella syn på demokrati. Eller Mellanösterns tankar om religion och politik. Det är inga framgångssagor gällande tolerans och frihet.

Det är likaledes inte en slump att Sverige blev en fridfull plats utan interna konflikter. Bara tanken på att vissa grupper som flytt världens mest intoleranta samhällen till ett av världens mest toleranta länder kräver något slags förhandling om det nya landets grundlagar avslöjar en arrogans och en bristande självrannsakan som är anmärkningsvärd. 

I detta fallet gäller svensk lag, svensk demokrati, svensk religionsfrihet och svensk yttrandefrihet. 

Det finns inte heller något skäl till att prata om ”integrationsmisslyckanden” med vuxna människor som kastar sten på poliser och vill mörda en provokatör. 

Som om arbetskraftsinvandrare på 1960-talets fabriker behövde informeras om att detta var förbjudet. Om det krävs sådana samtal är det redan för sent för en vuxen individ. Behöver du själv hjälp från tjänstemän att förstå att du inte får kasta sten på poliser eller begå grova våldsbrott om du flyttar till Portugal, Kina eller Libanon? 

Försökte dina egna muslimska vänner eller arbetskolleger mörda poliser under korankravallerna? Inte? 

Normaliseringen av det politiska våldet

Låt oss då sluta normalisera religiösa våldsamma upplopp. Det är ett extremt beteende som ska mötas med långa fängelsestraff, utvisning i möjliga fall och fördömande även ur demokratiskt perspektiv. Inte ”förståelse” som om det ändå vore lite försvarbart eftersom ”muslimer kanske inte kan klara av provokationer utan våld och inskränkningar av friheter”. 

Den stämpeln gör inte gott. Den typen av inskränkningar kommer att kraftigt göda motsättningar. 

Att ha partiella blasfemilagar – dvs att man får kritisera och håna religiösa föreställningar men inte islam – är ogenomtänkt och direkt kontraproduktivt. 

Alternativet att förbjuda allt hån och all yvig kritik av samtliga religioner är nästan ännu värre. Ska vi straffbelägga eller förbjuda Iron Maiden, Monthy Python, Carl Johan De Geer, Ecce Homo, dödsmetall, Exorcisten, Ebba Grön eller satir om Jesus eller gud? Eller om Oden, Tor och Ganesh? Eller bara förbjuda koranbränning?

Det finns asylsökande och ex-muslimer som bränt koraner, hijab och andra religiösa attribut. Ska de få böter av den svenska staten? Ska svenska medborgare som lämnar islam förbjudas häckla religionen de lämnat? Rasmus Paludan kan också i all enkelhet  byta sin manifestation till en ”konstnärlig installation” om han vill runda en sådan lag. Den som då även vill förbjuda konstnärlig kritik av islam har snart landat på en plats som inte ens längre upprätthåller mänskliga rättigheter vad gäller friheter. 

Ett sluttande plan där rädslan för våld inskränker våra rättigheter. 

Det finns en enkel lösning

Alla religiösa grupper får acceptera andra åsikter, uttryck och trosinriktningar. På precis samma villkor. Även ateisters förkastande av religion i sig samt även kritik och rent förlöjligande. Annars kan man inte samexistera. 

Lösningen är aldrig att tysta häcklare med hot, våld och lagstiftning. Vuxna människor blir inte ”ledsna” och våldsamma av att någon tycker att deras religiösa övertygelser är orimliga, ovetenskapliga eller rent av dumma. Det är en social villfarelse. 

En bränd koran är inte mer än 30 brända polisbilar. En bränd koran (eller vilken annan bok som helst) är inte mer än mordförsök på en provokatör. 

Sverige behöver återfå fattningen; vi ska naturligtvis inte ursäkta våldsamma religiösa kravaller eller införa blasfemilagar utifrån krystade rädslor för en religiös grupp.  

Muslimer är inte heller en grupp som utsätts för mer unikt religiöst hån än andra trots koranbränder och antimuslimska påhopp i kommentarsfält. 

Tvärtom är gruppen av individer som vågar håna islam särskilt utsatt. 

Utsatta för hot, mordförsök eller dödsstraff i diktaturer. Salman Rushdie, Charlie Hebdo, Lars Vilks, Jyllandsposten, Ayaan Hirsi Ali, Theo van Gogh och även Rasmus Paludan är kända exempel som har behövt skyddas mot våld och terrorhot från både muslimer och islamister. Inte tvärtom. Yttrandefrihet, demonstrationsrätt, religionsfrihet och konstnärlig frihet fungerar för alla. Helt utan undantag. 

Att vara lika inför lagen är på inget vis ett utslag av orättvisa eller diskriminering.

Edward Nordén

Samhällsdebattör, jordbrukare och styrelseledamot Medborgerlig samling