Så blev Justitieombudsmannen en del av det mediepolitiska spelet
Korruption och allvarliga brister i kommuner inget för JO – det viktiga verkar vara att enbart snabbutreda vad media rapporterat om menar den oberoende debattören Deniz Eryilmaz. Eftersom JO inte heller på något sätt motiverar sina nedläggningsbeslut ser det inte bättre ut än att JO istället för att vara en oberoende myndighet som lyder direkt under riksdagen istället fallit offer för den mediala och politiska logiken.
Efter medias rapportering om landshövdingens i Stockholms läns bristande anställningsförfarande blixtutredde Justitieombudsmannen, JO, saken, och fann då brister. Varken media eller JO visar däremot samma intresse över missförhållanden inom kommuner. En tänkbar möjlighet för att JO skulle börja intressera sig för kommunala missförhållanden skulle då kanske vara att media rapporterar om missförhållandet först. Innan dess kommer alltså allt fortlöpa precis som förut.
Att kommuner hanteras som privata bolag utan möjlighet till granskning och insyn, bristande lagbundenhet och förekommande korruption är inte intressant, varken för media eller JO. Den uppmärksamhet som landshövdingens ärende fått skulle troligen aldrig ske för missförhållanden inom en kommun.
För att tydliggöra medias och JO:s ointresse för brister inom kommuner skulle man kunna vända på sakargumentet, och istället belysa att media kanske skulle rapportera om brister i kommuner för det fall JO hade riktat kritik mot en kommun. På så vis tydliggörs både medias och JO:s ointresse för förekommande brister inom kommuner.
Effekten kan säga vara ett passivt väntande från de respektive två, på att den andre ska agera först. Något som sannolikt inte kommer att ske, att den ena skulle agera före den andra. Åtminstone inte, varken från media eller JO, i närheten i dignitet med landshövdingens fall.
Dagligen får både JO och media in mängder med uppgifter och uppslag om brister i kommuner, men dessa uppgifter sållas bort, och ingen vet varför. Både JO och media kan alltså sägas vänta på att den andre ska agera först, innan de tar tag i bristerna och uppmärksammar dem.
Till skillnad från många andra myndigheters beslutsmotiveringskrav när en myndighet avslutar ett ärende, behöver JO inte motivera anledningen att myndigheten inte vill utreda ärenden. Det gör att JO:s ointresse för uppenbara brister inte går att kontrollera. Man kan alltså inte veta hur JO har resonerat när myndigheten valde bort att utreda ett ärende. Det är helt enkelt inte spårbart på grund av avsaknad av motivering.
Ett motiveringskrav finns så klart inte för media, åtminstone inte utanför redaktionen. Oavhängigt ett motiveringskrav, får den gemensamma nämnaren här anses vara, att det är väldigt märkligt att brister, avsaknad av lagbundenhet och korruption är helt ointressant för de båda när det gäller den kommunala nivån.
JO är en skattefinansierad myndighet och har till främsta uppgift att rätta till brister inom alla offentliga verksamheter, vilket även innefattar kommunförvaltningar. JO får årliga anslag av skattebetalarnas pengar.
För 2025 kommer JO att få drygt 113 miljoner av skattebetalarnas pengar. Myndigheten skriver på sin hemsida att myndigheten granskar att övriga myndigheter arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete, och särskilt sådana lagar som berör enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna.
JO:s granskningssystem kan så klart sägas byggas på att myndigheten faktiskt får in anmälningar om missförhållanden. Men om JO får in anmälningar om missförhållanden men ändå inte agerar, och det inte går att kontrollera varför JO inte att agerat mot en anmälan, är frågan om skattebetalarnas pengar som gått till myndigheten, faktiskt har gjort någon nytta, om JO lagt ner en anmälan utan att motivera anledningen.
Deniz Eryilmaz
Oberoende skribent
Johan Westerholm
