Mot nomenklaturan, del II: Skråväsendets återkomst
MALCOM KYEYUNE Vänsterpopulismen är i väldigt hög grad socialdemokrati för förvaltningsklassen. Joe Bidens valseger hade varit omöjligt utan den enorma klassolidaritet och beslutsamhet som enar den så kallat “uppstigande” eller “verklighetsbaserade” halvan av USA. (I segerruset talas det redan om att göra listor över personer som på något sätt bistått den gamla regimen.) De känner inte längre något behov av att dölja sin makt, eller sina planer för framtiden.
I bredare bemärkelse har förvaltningsklassen två kompletterande mål: den tidigare diskuterade expansionen av den socialdemokratiska staten, och etableringen av formella och informella gillesstrukturer och skydd inom de nytillkomna och redan existerande yrkesområden de hoppas befolka.
En del karaktäriserar detta senare mål som en fråga om att ideologiskt dominera arbetsplatser, men detta sammanblandar medel med mål. För att gå rakt på sak: de idéer som får folk avskedade idag är inte bara tomma på på innehåll, de ändras också konstant och slumpmässigt.
Jämfört med exempelvis en korsfarande religiös fanatikers mordiska totalitarism, råder en tydlig brist på objektspermanens. Den religiösa fanatikern, besatt av att tvinga alla att underkasta sig Sanningen, har valt sin doktrin och håller fast vid den. Men i den politiskt korrekta världen förändras doktrinerna ständigt, och dagens kommissarier utdelar hånfullt din dom för åsikter de själva hade senast igår.
NITEK Publicism som driver Ledarsidorna är beroende av er läsare för vår överlevnad. Tycker du att vi gör skillnad bli gärna prenumerant. Som prenumerant och premiumkund kan du ta del av hela artikeln.
Som prenumerant får du även tillgång till hela nyhetsarkivet med över 3 000 artiklar.
Bli prenumerant och stöd fortsatt oberoende journalistik och granskning av av Sverige.
Är du redan prenumerant men har svårigheter så kontakta då kundservice på mailen som du hittar här.
Du kan pröva på för en krona under 14 dagar.