Situationen i Sverige blir allvarligare för var dag som går med rapporter om nya mord och mordförsök. Allt som en konsekvens av ett allt mer och mer fiaskoartat försök från minst två regeringar att bekämpa både den oorganiserade samt organiserade brottsligheten. Men lösningar finns historiskt hur vägen framåt kan te sig. Om än kontroversiella och inte utan svåra etiska och juridiska frågor att ta ställning till.

Regeringen borde utlysa en vapenamnesti, belöning för anonyma vapentips och utöka punktmarkeringen av ungdomar i kriminella gäng. Det säger oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) på en pressträff på tisdagsförmiddagen.

– Sommaren riskerar bli en rekryteringsfest för kriminella, säger Andersson under pressträffen.

Enligt Socialdemokraterna bör en tillfällig vapenamnesti införas snarast. Partiet vill komplettera detta med att införa en belöning för anonyma tips om illegala vapen. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) avfärdade inte alls idén i en kommentar nu på morgonen.

Socialdemokraterna vill även att fler barn och unga ska ”punktmarkeras” för att stoppa rekryteringen till gängen, och menar att regeringen redan nu bör garantera kommuner extra resurser för fler fältassistenter och annan personal i sommar.

Polisfackets reaktion på den senaste tidens politiska utspel är att uppmana till nationell samling. Något som Thomas Ramberg, DN, anser vara extra besvärande för regeringen. Inte bara för att kritiken kommer från den yrkesgrupp regeringen utnämnt till hjältar i kampen mot gängen. Utan för att den kräver mer av det civila, ”mjuka” brottsförebyggande arbete som hittills fallit utanför regeringens berättelse om hur den ska stoppa mordvågen.

Arbetet påbörjat – men långt ifrån heltäckande

Men regeringen har redan påbörjat det viktigaste arbetet med att möjliggöra ett utökat informations- och underrättelseutbyte mellan berörda myndigheter. Reformer som efterfrågats av såväl polis som socialtjänst sedan länge men som aldrig kom att lämna idéstadiet under den förra regeringens ansvarsperiod. Som varade i åtta år under Morgan Johanssons (S) ledning som ansvarigt statsråd.

Men dessa reformer kommer inte att förslå långt om de inte kompletteras med nationella kartläggningar av de klanstrukturer som etablerat sig i Sverige de gångna två decennierna. Naturligtvis är långt ifrån alla klaner kriminella men en kartläggning av struktur och tongivande familjer kan vara ett viktigt underlag för preventivt arbete. Och sådana register har växt fram tidigare inom Polisen som adresserar problematiken med släktbaserade kriminella nätverk.

Det finns lösningar – om än kontroversiella

Skånepolisens register över romer eller romregistret var ett stort hemligt register, utarbetat av dåvarande Skånepolisen (senare en del av Polisregion Syd). Registret, vars syfte var att motarbeta en släktfejd eller klankriminalitet, innehöll uppgifter även om ett stort antal barn och ostraffade personer i samma släkt, främst sådana med romsk bakgrund.

Registret avslöjades i en artikelserie i Dagens Nyheter 2013.I registret fanns 4741 registrerade personer, mestadels romer varav 1320 var barn. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och åklagare inledde en granskning, som visade att det fanns allvarliga brister vid personuppgiftsbehandlingen i två uppgiftssamlingar inom polisens kriminalunderrättelseverksamhet. Uppgiftssamlingarna hade de facto fått karaktären av ett register över etnisk tillhörighet, vilket inte är förenligt med bestämmelserna i polisdatalagen. Justitieombudsmannen riktade i mars 2015 allvarlig kritik mot dåvarande Polismyndigheten i Skåne.

Många av de registrerade bodde inte i Skåne, där registret blev uppfört, 600 personer var bosatta i Stockholm och 220 personer är avlidna. Enligt polisen var syftet med registreringen att “kartlägga allvarlig brottslighet och nätverk kring dessa”, men registreringen angav inte tydligt samband mellan brottslighet och de personer som registrerats, registret hade därför i viss mån blivit ”en ‘bra att ha’-uppgiftssamling”.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden 2013 konstaterade registret vara olagligt och konstaterar att integritetsskyddet har satts ur spel och att det trots det breda ändamålet inte finns anledning att registrera alla personer som finns i registret, men drar däremot inte slutsatsen att registreringen baserats enbart på etnicitet.

Skånepolisens egen granskning, offentliggjord i oktober 2013, slog fast att “det var riktigt att upprätta registret”, enligt polisledningen.

Nödvändigt ont

Att registret spände över flera regioner är naturligt då klaner inte nödvändigtvis bor på samma bostadsort. Och att det även omfattat barn är helt naturligt om en sådan funktion återinförs. Vid ett LVU, ett tvångsomhändertagande av barn som befinner sig i risk att dras in i kriminalitet finns det en stor risk att klanen”återtar” barnet.

Barnen i en klan är inte enbart en familjs angelägenhet utan berör hela klanen. Barnen utgör framtida ekonomiska säkerhet. Ett barn som omhändertas i Göteborg och placeras i Stockholm kan mycket väl löpa risk att ”fritas” av sina egna klanmedlemmar som bor i Stockholm, även om barnet skulle få skyddade uppgifter.

Det bör inte heller uteslutas att en kartläggning även omfattar andra länder, i vilken utsträckning som samma klan etablerat sig i Tyskland, Belgien och Danmark för att ta några exempel. Det visar erfarenheterna när kvinnor och barn skall ges skyddade boenden och nya identiteter för att skydda dessa mot hedersrelaterat förtryck. Till och med vissa länder är omöjliga att flytta till. Nätverken känner inga geografiska gränser.

Ett register, eller en vid kartläggning av alla större klaner med olika ursprung skulle kunna vara till stöd för socialtjänster och inte minst de domstolar som blir involverade att söka placeringar på orter där det inte finns samma klaner eller subklaner etablerade.

Den lagstiftning som skulle behöva komma ifråga liknar den FRA-lagstiftning som infördes 2006-2007 som ligger till grund för bland annat Säkerhetspolisens arbete.

Lagstiftningen och regelverk kring dessa databaser är komplex, men fullt möjlig, men kräver redan från början juridisk expertis där professor Mark Klamberg vid Stockholms universitet kan anses vara Sveriges ledande expert på de juridiska och inte minst etiska avgöranden som kommer krävas. Avväganden som inte heller kan hastas igenom om Sverige samtidigt skall honorera de politiska och demokratiska friheter samt inte minst värnandet om den personliga integriteten som vi förbundit oss till i internationella konventioner.

Ett register, eller en detaljerad kartläggning över de olika klanstrukturer som finns etablerade i Sverige ner på individnivå är inte det enda som kommer krävas. Men kan fylla en viktig preventiv roll om de etiska problem som uppstår vid registrering av enskild även utan brottsmisstanke.

Och samtidigt så är vägen till helvetet allt som oftast från början kantad med goda intentioner.