Det svenska dialoginstitutet i Mellanöstern, idag lokaliserat i Amman men tidigare i Alexandria är kusinmyndighet till det svenska generalkonsulatet i Jerusalem. Bägge har sin funktion i det bidragsindustriella komplexet och i mångt och mycket samma rot. Där personunionerna är flera och inte minst vilar den tidigare biståndsministern Pierre Schori ande över dessa för Hamas och det Muslimska brödraskapet strategiskt viktiga funktioner. Och finansieringskällor.

Svenska institutet för Mellanösternstudier i Alexandria lades ned 2019 under tumultartade former sedan institutet med sin direktör och verksamhet av Egypten kommunicerat sitt ogillande över hur verksamheten utvecklats. Sommaren 2018 dök den siste formelle direktören på plats för Alexandria-institutet överraskande upp i Stockholm utan förvarning vilket Ledarsidorna redogjort för tidigare.

Relaterat: Så mörklade S skälen till Alexandriainstitutets stängning

Alexandriaininstitutet utvecklades under de två decennier, 1999-2019 som det var verksamt till ett systerinstitut till det svenska generalkonsulatet i Jerusalem men med olika profiler. Där institutet i Alexandria stod för ideoligisk och politisk utveckling tillsammans med nätverksorganisationer som det Muslimska brödraskapet stod generalkonsulatet för finansieringen av nätverken. Inkluderat PFLP och Hamas. Institutet i Alexandria har över tid haft starka och positiva relationer till Kreml vilket visar sig ligga inbyggt i konceptet.

Relaterat: Statsbidrag till Hamas kapacitetsuppbyggnad

Att Alexandriainstitutet redan från början fick denna funktion stod klart med tanke på vilka tre personer som svarade för den utredning som låg till grund inför öppnandet. Den dåvarande biståndsministern Pierre Schori (S) gav diplomaten Sverker Åström tillsammans med UD:s Charlotta Sparre i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett svenskt dialoginstitut.

Utredningen – Beställningsjobbet

I utredningen blir det uppenbart att beslutet att öppna ett instittut redan fattats och att det nu skulle formuleras godtagbara och svårtolkade motiv i efterhand. Bland de svenska samarbeten som lyfts fram återfinnns inte bara biståndsmyndigheten Sida utan även det i grunden Kreml-kontrollerade fredsforskningsinstitutet Sipri. Den tidigare ambassadören och UD:s förste folkrättslige expert professor Bo Theutenberg har i sin ”Dagbok från UD” kunnat beskriva Sipris verksamhet och följsamhet till Kremls intressen historiskt.

Verksamheten är dock fortfarande nära allierad med Kreml då dess nuvarande ordförande Stefan Löfven menade att ett svenskt medlemskap i Nato skulle destabilisera Östersjöregionen, en direkt upprepning av Vladimir Putins utrikesminister Sergej Lavrovs varning till Sverige våren 2022. Löfven kom dock att backa från sitt uttalande men behöll långt in i 2023 en av Vladimir Putins rådgivare i Sipris styrelse. Trots det ryska anfallskriget mot Ukraina.

Men även från början hade Alexandria-institutet en tydlig inriktning varför resultatet, en kraftig slagsida åt Kreml och det Muslimska brödraskapet var oundviklig. Utredningen gav Schori tämligen vida ramar att arbeta inom redan från början

Ur Åströms och Sparres utredning frånn 1998 går det att läsa om verksamheten att

När tanken på ett institut nu åter aktualiseras har det nya viktiga momentet tillkommit att institutet avses bli finansierat via statsbudgeten, anslaget för internationellt bistånd. Därmed markeras att projektet skall ses som en del av svensk utrikespolitik och svenskt internationellt utvecklingssamarbete i bred mening och tjäna syftet att främja de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen såsom ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling, jämställdhet, framsynt hushållning med naturresurserna och omsorg om miljön.

…

Just därför att institutet representerar en delvis ny strategi är det av särskild vikt att redan från början finna det rätta greppet.

Om verksamhetens innehåll och fokus menar Åström och Sparre att

Det är inte möjligt att i förväg i detalj ange vilka ämnen som bör bli föremål för institutets uppmärksamhet.

(Red:s fetmarkeringar)

Det gick med andra ord inte att från början definiera institutets inriktning samtidigt som biståndsministern och den förste direktören gavs mandat och befogenhet nog för att ”inte tappa greppet” om utvecklingen.

Så allt kunde utvecklas enligt plan. En plan som inte fanns i offentliga handlingar.

Moskva i skuggorna

Sverker Åströms karriär kantades av misstankar från den svenska säkerhetspolisen Säpo att han var sovjetisk påverkansagent med kodnamn ”Getingen”. Även detta redogör Theutenberg för i sina dagböcker men detta var något som Åström ihärdigt förnekade. 

När en ny kabinettssekreterare i UD skulle utses 1967 så bidrog Säpos misstankar till att regeringen Erlander inte utsåg Åström, vilket Dagens Nyheter avslöjade 1989. Först under regeringen Palme blev Åström kabinettssekreterare 1972. Åström menade att han friskrivits från misstankar av Tage Erlander personligen när hans ärende var uppe men detta motsägs av Erlanders dagböcker där inga sådana uppgifter om friskrivning finns. Inte heller kan Åströms utsaga styrkas av andra källor.

Enligt Erlanders dagbok hade Åström varken orienterat honom själv eller Olof Palme om hans sexuella läggning som då skulle ha använts som påtryckningsmedel av Sovjetunionen..

Även genom den beställande ministerns, Pierre Schoris, finns både händelser och uppgifter om inte bara en lojal relation till Kremls intressen utan även till PLO från den tid som PLO fortfarande var att anse vara en terroristorganisation.

Med början i Alger

Få socialdemokrater har haft en så stor påverkan på Sveriges relationer med sin omvärld under en så lång tid. Sedan slutet på 1960-talet har Schori alltid varit en del av händelseförloppen. Inte sällan dramatiska sett i ett historiskt perspektiv.

Första gången som Schori var en del av ett avgörande händelseförlopp, som kom att få effekter långt in i våra dagar, var 1969. Schori ingick då i en socialdemokratisk delegation bestående av den dåvarande partisekreteraren Sten Andersson samt SSU respektive Broderskap (idag Tro och Solidaritet) på ett besök i Algeriets huvudstad Alger. Besöket resulterade i ett skifte i hur den palestinska terrororganisationen PLO definierade sig själva och presenterades för omvärlden.

Innan resan presenterades palestinierna som palestinska araber av regeringar och internationell press. Dagen efter hemkomst påbörjades ompositioneringen när såväl Andersson som Schori endast benämnde dessa som ”Palestinska flyktingar” och inte minst “det Palestinska folket”, en term som tidigare inte använts i någon större omfattning. Som blev avgörande för framtiden.

Ett namnbyte, eller en omdefiniering alternativt ett nytt narrativ som skedde i praktiken över natt visar slagningar i det svenska mediearkivet.

Med de nära relationerna som Andersson och Schori utvecklade med Yassir Arafat och PLO följde en god vänskap med det Muslimska brödraskapet. Arafats mor var kusinbarn till Stormuftin i Jerusalem Amin el Haj Husseini och Arafat hade under sin livstid rollen som Brödraskapets palestinska politiska ledare som ordförande för PLO. Men det stannar inte där.

1980 oroades den dåvarande Warzawa-pakten av strejker i den polska staden Gdansk. Strejkerna leddes av en okänd varvsarbetare, Lech Walesa. Walesa skulle senare bli Polens president men det visste han inte då när han stod på barrikaderna som strejkledare. För en strejk som fått Moskva att darra. Risken fanns att strejken i sig skulle sprida sig och börja ställa krav på en demokratisering av Polen samt att Polen bröt sig ur Warzawapakten. Något som till varje pris måste stoppas då det skulle riskera att destabilisera Warzawapakten samt inte minst att Moskva förlora en buffertstat.

Strejkerna kom att upphöra i samband med “Luciakuppen” i december 1981. Då utfärdades undantagstillstånd, medan Solidaritet förbjöds och de flesta av rörelsens ledare greps.

Situationen bedömdes vara så allvarlig för Sovjetunionen att den behandlades på Socialistinternationalens presidiermöte den 17 december 1980. I det CIA-protokoll som upprättades,  St 241/108, 17 December 1980 Excerpt from item 108 of Minutes No. 241 of the Central Committee Secretariat, där hemligstämpeln hävdes 2007.

Av materialet framgår att Pierre Schori gav sitt och de svenska socialdemokraternas explicita stöd för Sovjetunionens krav på en invasion av Polen.

Relaterat: Schori gav Moskva grönt ljus för ockupation av Polen

Cirkeln sluts

1999, när Alexandriainstitutet öppnades efter den beställning som lagts av Pierre Schori utsågs utredningssekreteraren Charlotta Sparre till ambassadråd vid ambassaden i Kairo åren 1999-2003. Ambassadrådet har lägre rang än ambassadören och minister, men högre än förste, andre respektive tredje ambassadsekreterare. Detta var Sparres första utlandskommendering och en mycket ovanlig nivå för en tjänsteman utan tidigare utlandserfarenhet.

Sparre hade såväl plattform som mandat att följa och rätta till institutets första år.

Denna kommendering kom för Sparre att följas av flera som ambassadör, bland annat i Amman, Jordanien. Efter denna kommendering kom Sparre, som utsågs till direktör 2020 att återinviga det av Egypten nedstängda institutet i Amman 2021 tillsammans med Kabinettssekreterare Annika Söder (S). Vid invigningen var samtliga länder och religioner inbjudna att delta utom en. Staten Israel och den judiska religionen.

Av lätt insedda skäl.

Genom utnämningen av Sparre 2020 återställde Margot Wallström och Annika Söder den ordning som Pierre Schori inledde 23 år tidigare. I augusti tillträder ambassadör Ann Måwe, Vänsterpartiets europaparlamentariker Jonas Sjöstedts maka tjänsten som direktör.

I kommande artiklar redogörs för hur Socialdemokraterna genom en aktiv och progressiv personal- och utnämningspolitik får Dialoginstiutet och Generalkonsulatet i Jerusalem att agera ideologiskt koordinerat. Det konsulat som bland annat Ann Måwe har som en av sina första tjänstgöringar på och som varit en viktig finansieringskanal för Hamas. Även den växelverkan som uppstod kommer beröras samt inte minst hur detta lade grunden för en mer omfattande korruption med skattemedel ur biståndet.

Den utnämningspolitik som tillämpas följer ideologiskt kvalitetssäkrande processer för att säkra inriktning och stabilitet. En struktur som grundlades under Pierre Schoris tid som biståndsminister.

Extramaterial