Så underskattar regeringen riskerna med patienter från Gaza
Precis på samma sätt som regeringen lagt om sin Israel-politik börjar flera statsråd öppna för att ge vård till palestinska araber från Gaza-remsan. Ett beslut som är förenat med kända risker sedan Sverige tog emot skadade från inbördeskrigets Libyen. Där ingen som tvingades hantera denna form av situation i den svenska vården då vill uppleva detta igen.
Som en effekt av den väpnade konflikten mellan staten Israel och Hamas har 227 skadade barn och civila från Gaza fått vård i Europa. Långt ifrån tillräckligt enligt UNHCR. EU-kommissionen bad i juli Sverige om hjälp – men regeringen säger nej.
Men svensk sjukvård står redo att ta emot patienter.
– Det kommer stå i historieböckerna att Sverige inte hjälpte till, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.
Enligt biståndsminister Benjamin Dousa (M) är dörren dock inte helt stängd för att ta emot skadade barn från Gaza vilket DN kunnat rapportera om:
– Först och främst så släpper Israel ut väldigt få svårt skadade patienter ur Gaza. När jag var i Egypten för några veckor sedan så såg jag att de vill ta emot patienter. Regeringen är redo att stötta Egypten med att vårda patienter från Gaza.
Regeringens mjukare linje mot palestinska araber och hårdare hållning mot Israel har drivits fram av Dousa, som gått så långt att han bjuder in socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson för överläggningar, menar fler av varandra oberoende källor. Inte heller Kristdemokraterna utesluter att Sverige kommer att öppna för vård av patienter från Gaza vilket är i linje med Johanssons krav:
– Vi har inte sagt nej, vi bedömer löpande situationen, säger sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) till SVT.
I Sverige är det framför allt Vårdförbundet och Sjukhusläkarna som menar att vården står redo och har tillräckliga resurser för mottagandet. Denna bild delas inte av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som menar att utöver den brist på ekonomiska medel som finns ute i regionerna utan även bristerna på personal och kompetens. Kombinationen av ekonomiska begränsningar och kompetens- och personalbrist medför att vården idag har svårt att bemanna upp i tillräcklig omfattning och möta vårdbehoven.
Sverige har dessutom, vilket inte framkommit i debatten, erfarenhet av att ta emot patienter från krigshärdar i Mellanöstern. Ett antal patienter, skadade i kriget i Libyen, fick vård i Hässleholm och på andra sjukhus inom Region Skåne. De första patienterna anlände i november 2011. Ett 20-tal krigsskadade libyer anlände till Skåne i slutet av oktober 2012. Ett 50-tal patienter togs ut från en grupp för att få vård i Skåne, varav en del fick vård i Hässleholm.
Hepatit C och MRSA på Hässleholms lasarett
Vården som gavs vid Hässleholms lasarett, ett sjukhus som är specialanpassat för byte av knä- och fotleder och var inte dimensionerat för den form av allmänkirurgisk kompetens som erfordrades. I denna vårdinsats belastades inte regionerna utan samtlig vård som gavs, inklusive resa och uppehälle, finansierades av Qatar som även anställde särskilda kockar för att förse patienterna med kost som levde upp till de religiösa kraven som Qatar ställde. Även en imam kom att ingå i den speciellt utformade personalstyrkan som svarade för patienternas kringtjänster.
Av de fyra personer, två läkare samt två sjuksköterskor som vårdade de libyska patienterna, som kontaktat Ledarsidorna eller som Ledarsidorna varit i kontakt med vill ingen uppleva det som Hässleholms lasarett fick uppleva 2011-2012. För även om kulturkrockarna medförde starka spänningar mellan den ordinarie sjukvårdspersonalen, patienterna och servicepersonalen var stora så följde andra problem. De problem som den svenska vården inte vill få in.
Multiresistenta bakterier, MRSA, samt Hepatit C. Bägge är vanligt förekommande i regionen. Och den svenska vården är inte dimensionerad för att hantera en spridning av dessa tillstånd i större patientgrupper. I Hässleholms fall var detta extra allvarligt. Just den formen av kirurgi som sjukhuset bedriver, ersättning av leder, ställer krav på absolut bakteriefria miljöer.
Varje kirurgiskt ingrepp på någon av de libyska patienterna innebar en total sanering av de utrymmen dessa varit i vilket medförde kraftiga kostnadsökningar för sjukhuset och skapade dessutom oförutsedda undanträngningseffekter. Saneringen av lokalerna tog mer tid i anspråk än väntat samtidigt som det redan från början saknades ”luft” i systemet.
Även om vården av patienterna från Libyen ekonomiskt innebar en vinstaffär för Region Skåne är det få, eller inga, som vill vara med om denna upplevelse igen. Oavsett om det är någon annan som finansierar vården.
Det tog år att reparera personalgrupperna som på grund av den stress som de utsattes för kom att ha en extrem personalomsättning. Vissa chefer stod endast ut i ett par månader.
Det åtagande som statsråden Ankarberg och Dousa argumenterar för och håller öppet för skulle, om de genomfördes, hota patientsäkerheten vid de sjukhus eller vårdinrättningar som tar emot patienter från Gaza.
Johan Westerholm
