Den ryska avhopperskan Aliia Roza har den senaste tiden fått stor uppmärksamhet i amerikansk press. Den historia hon har att berätta är alls inte helt ny, det är främst en mycket tydlig varning till ett samlat väst att kampen om informationsinitiativet hårdnat. I en kamp mellan öst och väst där alla medel, nya som gamla, inte bara är tillåtna utan även kommer att användas.

Ryskan Aliia Roza är i relativa termer okänd i den svenska debatten och även i det internationella nyhetsflödet. Men hon blir alltmer känd i vissa mycket speciella perspektiv.  Hon trädde in i den bredare offentligheten med en berättelse om sitt liv som rysk sexspion. Historierna har skakat om stora delar av det internationella politiska landskapet med hennes personliga erfarenhet parat med en obekväm geopolitisk laddning. 

I sitt framträdande i The Shawn Ryan Show med miljoner lyssnare presenterade hon sig som tidigare verksam inom rysk underrättelsemiljö samt som avhoppare och kritiker av samma system. 

Aliia Roza är född i Ryssland och beskriver sin uppväxt som formad av ett samhälle där staten och säkerhetsapparaten alltid var närvarande. En miljö präglad av hårda krav, tydliga patriarkala hierarkier och en låg tolerans för avvikelse eller oliktänkande.

Med rötterna i Kazakhstan, med asiatiska drag och en möjlig tatarmuslimsk bakgrund kom hon att sticka ut i Moskva som barn.  Enligt hennes egen utsago identifierades hon i unga år som lämplig för träning kopplad till säkerhets- och underrättelsemiljöer. Med fokus på mindre av ideologisk övertygelse och mer på funktionalitet. Uthållighet, lydnad och förmågan att läsa och påverka andra människor var, och är, eftersträvansvärda egenskaper. Något som Roza levde upp till.

Så skapas en påverkansagent

Hennes beskrivning är en berättelse om en miljö präglad av disciplin, selektion och psykologisk träning. Men även av våldtäkter, manipulation, grava övertramp och rena övergrepp. Inget unikt i sig inom de ryska säkerhetsstyrkorna. Tusentals ryssar dör, skadas och traumatiseras varje år av egna befäl i sin egen försvarsmakt. Men Rozas berättelse innehåller något mer.

Hennes narrativ har blivit både omdebatterat och fått stort genomslag på kort tid. Inte minst därför att det belyser ett mjukt spionage i en tid där gränsen mellan säkerhet, ekonomi och kultur blivit allt mer porös och flytande. 

Begreppet hybridkrigföring hörs alltmer i den europeiska debatten av goda skäl. Det innebär en samordnad användning av militära, politiska, ekonomiska, psykologiska, digitala och informationsmässiga verktyg för att påverka, destabilisera eller kontrollera en motståndare. 

Men utan att formellt befinna sig i krig.

Psyke separeras från kroppen

Till skillnad från populärkulturella bilder av spionage betonar Roza vardaglig psykologi: observation, relationsbyggande och gradvis påverkan. Centralt i hennes berättelse är det hon beskriver som rysk underrättelsemetodik präglad av social ingenjörskonst. Det som i väst kallas för ”grooming”.

Aliia Roza var i huvudsak ett lockbete. Genom sin kropp och genom sin förmåga att manipulera män. De egenskaper som gjorde henne till en lämplig kandidat för det ryska underrättelsekomplexet.

Roza lyfter fram det hon kallar för ”honey-pot”. Där sexualitet och intimitet används som medel för att skapa emotionellt beroende och tillit. 

I identiteten som ”honey-pot” – agent blir, i hennes beskrivning, jaget ett slags operativt verktyg. Inte ett privat jag, inte heller en egen personlighet. Kroppen frikopplas från känslor och blir ett operativt verktyg. 

Den process som leder till detta sker både genom våldtäkter och genom psykologisk träning. 

I sin berättelse om sitt liv i systemet hävdar hon att hon deltog i operationer riktade mot kriminella nätverk, men också att systemet rymde en intern brutalitet där alla operatörer reducerades till att vara resurser. En våldsam händelse – som hon själv beskriver som kidnappning och misshandel – blir brytpunkten som leder till hennes avhopp, flykt och identitetsbyte. 

Efter att ha lämnat Ryssland etablerade hon sig i USA, där hon i dag verkar som entreprenör, föreläsare och coach med fokus på psykologisk självkontroll och personlig säkerhet. Hon har över en miljon följare på Instagram och förekommer återkommande i olika modekretsar.

Det finns de som tvivlar över hennes historia. Men ur ett ett säkerhetsperspektiv är Aliia Rozas av betydelse Inte i första hand beroende av att vi kan bevisa varje detalj, utan av den diskussion hennes berättelse sätter igång i andra länder. 

Hon pekar på hur underrättelse- och påverkansoperationer i allt högre grad riktas mot informella maktcentra i väst.  

Krig och kontroll om informationen

Sektorer som löper en uppenbar risk att utsättas är bland annat Techsektorn med sin AI-utveckling, finans- och politiska nätverk utanför formella institutioner och inte minst media. Samtidigt som vanliga Svenssons lär sig ChatGPT och ungdomar gör roliga memes pågår det ett veritabelt krig kring utvecklingen av AI.

Utvecklingen av AI är idag särskilt sårbar. Alex Karp, VD för det amerikanska AI-företaget Palantir Technologies med merparten av det internationella underrättelsekomplexet som kunder menade att

”den aktör (företag eller stat) som snabbast gör AI till fungerande kapacitet i ekonomi, försvar och industri får makt – och sätter villkoren för resten. Antingen vinner USA eller så vinner Kina. Tro mig, det är bäst att vi vinner.”

I flera intervjuer har Roza särskilt betonat att miljöerna kring avancerad AI och amerikansk techindustri i dag är kraftigt infiltrerade av utländska underrättelseintressen, där inte minst kinesiska aktörer utgör en central del.  Enligt Roza handlar detta sällan om spektakulära angrepp, utan om långsiktig psykologisk påverkan. 

Som hon själv sammanfattar det: målet är inte att förföra, utan att manipulera känslor – att säga det någon behöver höra för att sänka garden. 

Den mest värdefulla informationen, menar hon, är sällan hemligstämplad utan delas frivilligt när människor upplever trygghet, bekräftelse och emotionell närhet.

Roza aktualiserar därmed en bredare politisk fråga: hur öppna samhällen ska skydda sig mot påverkan som inte sker genom propaganda eller cyberangrepp. 

Angrepp som sker genom påverkan genom relationer, bekräftelse och adresserar mänskliga svagheter. I hennes analys framstår västvärldens styrkor – hög tillit, informella nätverk och social öppenhet – samtidigt som det innebär kulturella och strukturella sårbarheter. 

Rozas berättelse bör betraktas mindre som av en personlig berättelse och mer en varningssignal. En varning om att psykologisk motståndskraft, gränssättning och medvetenhet kan vara lika avgörande för nationell säkerhet som tekniskt skydd och lagstiftning. 

Den som tror att Sverige och EU är undantaget denna typ av spionage kommer visa sig ha fel.

Edward Nordén

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling