Den tidigare diplomaten och biståndsministern Pierre Schori (S) kritiserar i skarpa ordalag Urban Ahlin, Sveriges sändebud i Washington D.C, USA för att han deltagit som gäst på det republikanska partikonventet. Men Schoris kritik skall ses och tolkas ut ur det perspektiv som hans egen, raderade historia återger. En berättelse som börjar under hans sena tonår i Paris och som sedan löper som en röd tråd, som en del av Socialdemokratins historia in i våra dagar.

Hur kan det vara möjligt att en svensk ambassadör, Urban Ahlin, deltar i evenemang under Trumppartiets antidemokratiska propagandamöte? Det frågar sig den tidigare biståndsministern och diplomaten Pierre Schori, S, i en debattartikel i tidningen ETC. Schori menar att Ahlins deltagande är något som Trump kan peka på som ett stöd för hans presidentkandidatur samt att kunna visa upp som en legitimitet för hans tänkta utrikespolitik.

Schori menar att den internationella tidskriften Politico reagerade också syrligt på Washingtonambassadören Urban Ahlins synpunkter i MAGA-miljön. Make America Great Again. Schori menar att Politico noterade att diplomaterna började bli alltmer diplomatiska när det gällde Trump.

Vilket inte är så onaturligt vilket Schori bör vara fullständigt medveten om. En diplomats naturliga roll är, vilket Schori i andra sammanhang framhåller att han är, är att ha goda relationer med sina värdar oavsett politisk tillhörighet och egna politiska preferenser. Vad Schori heller inte nämner, utan tvärtom implicerar motsatsen av är Ahlins mycket tydliga markering mot Ryssland, och implicita kritik mot Trumps eftergiftspolitik vid hans deltagande i det republikanska konventet.

“I’ve heard at this Republican convention many times how important it is that you as a citizen abide to the law, and I agree with that,” Ahlin said. “But it is also important that countries abide by the international law, and the Russians have broken every law there is.”

Ahlins budskap gick ut på att föra fram den svenska hållningen vilket med viss tydlighet framgått i Politicos referat som Schori dessutom hänvisar till. Ahlin är dessutom sannolikt styrd av talepunkter som han försetts av från UD. Men detta utelämnas av Schori. Schori själv har å andra sidan själv i en utrikespolitisk kontext fört en tydlig Kreml-trogen linje sedan tonåren.

Oavsett om det varit regeringens politik eller inte. Oavsett talepunkter. Som inte ens behövt vara socialdemokratisk i alla skeenden.

Schoris raderade historia om sig själv

Pierre Schori besökte under sin ungdom Paris flera gånger och ägnade sig åt bland annat fransk poesi och att återfinnas i de studentkretsar som arbetade för Henri Curiel och hans organisation Solidarité eller Aide et Amieté.  

Henri Curiel (1914 – 1978) var en sovjetkommunistisk politisk aktivist verksam i Egypten och Frankrike. Efter att Curiel utvisats, trots sitt egyptiska medborgarskap från Egypten 1950 bosatte han sig i Frankrike. I Frankrike hjälpte han Algerian Front de Libération Nationale, FLN samt andra nationella befrielserörelser. Bland annat de organisationer som var verksamma i Sydafrika och Latinamerika såsom ANC och Fidel Castro på Kuba.

Curiel mördades 1978, mordet är fortfarande olöst. 

Curiel var, menar bland annat CIA och den franska säkerhetstjänsten, under KGB:s kontroll och även om Schori i sina memoarer förnekar någon som helst närmare kännedom om Curiel motsägs detta av brevväxling och franska källor som Ledarsidorna tagit del av.

Curiel skulle istället kunnat ha utgjort bryggan för Schori omvittnat starka nätverk med de kubanska kommunisterna och den marxist-leninistiska och Moskva-kontrollerade islamistiska rörelse som växte fram i Algeriet under 1960-talet. Och som senare tog klivet ut i Europa via Berlin, München och Paris under 1960-talet.

Relaterat: Dialoginstitutet – Schoris beställningsjobb

Det var i varje fall i Algeriet som Ernesto ”Che” Guevara samtidigt drev utbildningsläger för gerillarörelser samt där Schori i egenskap av internationell sekreterare för Socialdemokraterna tillsammans med den dåvarande partisekreteraren Sten Andersson, sedemera utrikesminister, kom att etablera begreppet ”det palestinska folket” istället för ”palestinska araber” under senare delen av 1960-talet.

Schoris påstående att han inte skulle stött på Curiel ens under denna period bör anses vara orimligt.

Curiel var dessutom kusin till George Blake (1922 – 2020). Blake var samtida med bland annat Kim Philby som var en del av “Cambridge Five“, den spionring av brittiska underrättelsemän som i själva verket var dubbelagenter för Sovjetunionens räkning. Blake dömdes 1959 till 42 års fängelse men lyckades 1966 rymma och ta sig till Moskva där han till slut avled i full frihet av ålder 54 år senare.

Schori visade även under ett presidiemöte i Socialistinternationalen 1981 öppet sitt stöd till Sovjetunionen då han ställde sig bakom en planerad sovjetisk ockupation av Polen. I samband med att Lech Walesa inledde strejker vid varvet i polska Gdansk 1980 och organiserade fackföreningen Solidaritet förberedde Sovjetunionen en militär intervention. Detta avhandlades på ett möte med Socialistinternationalens Centralkommitté i december 1981 där Schori var närvarande.

Enligt Bukovskyarkivens transkribering av protokoll och CIA:s handlingar, där hemligstämpeln hävdes 2007, framgår tydligt hur Schori positionerade sig och Socialdemokraterna. 

Pierre Schori, i egenskap av internationell sekreterare i det socialdemokratiska partiet, kallade Walesa och Solidaritet föraktfullt (enligt CIA-agentens kommentar) för ”social democratic freedoms fighters” mot vilka Sovjet borde kunna ingripa med ”martial laws”, d.v.s krigslagar. Något som Schori, och därmed Sverige, inte skulle protestera mot om Moskva ansåg sig behöva genomföra en sådan aktion.

Relaterat: Schori gav Moskva grönt ljus för ockupation av Polen

Att en svensk socialdemokrat, och senare FN-diplomat samt biståndsminister, argumenterade för att det då kommunistiska Moskva skulle ingripa med krigslagar mot ett annat lands arbetarrörelse borde ha ansetts graverande. Ännu mer graverande borde det ha varit för regeringen Löfvén och utrikesminister Margot Wallström tillsammans med kabinettsekreterare Annika Söder (S) som utsåg Schori till särskilt sändebud med diplomatisk status inför den senaste svensk säkerhetsrådskampanjen.

Det är i ljuset av Schoris egen i stort sett ur historien numera raderade historia som hans utfall och kritik mot Urban Ahlin bör tolkas.

Inget annat.

Relaterat: Pierre Schori och hans supporterskara allt mer isolerade