Vänstern mobiliserar kärlek till våldet
De pågående skolprotesterna i Frankrike har börjat mobilisera delar av den våldsbejakande och våldstillämpande vänstern genom olika kampanjer. Våldsretoriken har djupa rötter inte bara inom Vänsterpartiet utan även inom klimatrörelsen. En våldsretorik som nu nått Järvafältet i Stockholm via än så länge okända avsändare.
Den 17 oktober 2026 deltog enligt det franska inrikesministeriet omkring 550 000 personer (organisatörerna uppgav cirka 800 000) i demonstrationer mot levnadskostnader och skolförhållanden. En stor del av marscherna var fredliga.
Samma kväll och natt inträffade plundring, bränder och skadegörelse i flera städer, bland annat Paris, Lyon och Marseille. Stadshuset i Limoges sattes i brand. Inrikesministern rapporterade över 1 800–2 000 gripna. Paris biträdande borgmästare Lamia El Aaraje uppgav att upp till 95 procent av de gripna i Paris var vuxna utan koppling till studentrörelsen. I Lyon fokuserade plundring på säljbara varor. Den 24 oktober deltog omkring 410 000 personer i nya demonstrationer. Plundringen upprepades även om det var i betydligt mindre omfattning.
Den fredliga delen av protesterna hade redan lett till att premiärminister Sébastien Lecornu tidigare, redan den 6 oktober gav ministrar i uppdrag att hantera elevernas krav. Men efter natten den 17-18 oktober skiftade debatten över till förekomsten av stölder och våld.
Samhällsdebattören och klimataktivisten Greta Thunberg deltog den 13 oktober i Saint-Denis och sade bland annat att de franska eleverna visar hur man bör ”revolting against an extremely violent system”. Om systemet definieras som våldet blir nästan alla våldsamma motåtgärder ett legitimt svar. Liknande formuleringsmönster återfinns i äldre uttalanden från Ung Vänster (2001–2002) om rätten att bekämpa ockupation ”med våld om så behövs” och att betrakta självmordsbombare ”i ljuset av det”.
Vänsterpartiets Michaela Larsson, politisk sekreterare med ansvar för kommunikation hos partiet i Malmö, publicerade en vecka efter plundringsnatten och de våldsamma kravallerna Paris, Lyon och Marseilles ett inlägg som i huvudsak argumenterar i fem steg:
- Protesterna är en konsekvens av kapitalismens villkor och ansvaret ligger hos regeringen
- Kritik av plundring bör vägas mot kapitalismens historiska och pågående skador
- Historiska rättigheter har vunnits genom våldsam kamp
- Förstörelse av egendom kan vara nödvändig för att hota den ägande klassen samt
- Den som fördömer motståndet har valt sida.
Larsson hänvisar i sin publicering till Andreas Malm. I boken How to Blow Up a Pipeline (2021) argumenterar Malm för sabotage mot fossil infrastruktur. I en föreläsning i Beirut 4 april 2024 (publicerad på Versos blogg 8 april) beskrev Malm sina första reaktioner på morgonen den 7 oktober 2023 som ”cries of jubilation”. Ett firande. Med andra ord, Malm tillhör de som hyllade Hamas terrorattack mot staten Israel.
Malm är till vardags docent i humanekologi (associate professor) vid Lunds universitet.
Greta Thunberg deltog den 13 oktober i Saint-Denis och sade bland annat att de franska eleverna visar hur man bör ”revolting against an extremely violent system”.
En vänster som bejakar våldet som metod
Om systemet definieras som våld och repression, likt de definitioner som Malm, Nilsson och Thunberg använder sig av blir nästan alla våldsamma motåtgärder ett legitimt svar. Liknande formuleringsmönster återfinns i äldre uttalanden från Ung Vänster (2001–2002) om rätten att bekämpa ockupation ”med våld om så behövs” och att betrakta självmordsbombare ”i ljuset av det”.
Nilsson och Thunberg förenas att legitimera plundring som enbart en ”konsekvens” av systemet. Synsättet undantar individerna från ansvar och kan samtidigt göra de drabbade indirekt medskyldiga genom att de tillhör systemet. Antingen försvarar man förstörelsen eller har man valt förtryckarnas sida. Ett tredje alternativ – att stödja arbetarklassens intressen samtidigt som man avvisar plundring av grannars egendom – utesluts av såväl Nilsson som Thunberg i deras respektive argumentation.
Men förkärleken till våldet som opinionsbildande politisk metod är inte ny.
Den förre riksdagsledamoten (V) Kalle Larsson och tidigare förbundssekreterare i Ung Vänster och har beskrivits som tillhörande en mer radikal del av partiet. Han har bland annat varit ordförande i Centrum mot rasism och deltagit i Ship to Gaza-aktioner I en intervju i Sydsvenska Dagbladet den 28 oktober 2001 (kort efter Göteborgskravallerna) sa Kalle Larsson:
”Våldet är en taktisk/strategisk fråga, inte en moralisk.”
Larsson är idag kanslichef för Vänsterpartiet och vice partiordförande Ida Gabrielssons partner.
En rörelse som accepterar förstörelse av grannars egendom riskerar att undergräva den trygghet den säger sig vilja bygga. Den liberala demokratins ordning har samtidigt möjliggjort rösträtt, strejkrätt och demonstrationsrätt.
Demonstrationer förbereds i utanförskapsområden
För närvarande pågår en mobiliseringskampanj med okänd avsändare på sociala medier inför den kommande helgen. Ett flygblad sprids med uppmaningar att delta samt som adresserar det breda missnöje och misstro som finns i Frankrike. I många svenska utanförskapsområden finns en motsvarande problematik som i de franska.
Ekonomen och samhällsdebattören Abdulla Miri har reagerat starkt på kampanjen på bl.a Facebook och uppmanar alla att vara försiktiga med misstänkta uppmaningar till demonstrationer och andra sammankomster som sprids via okända konton och sidor på sociala medier. Miri har uppmärksammat den pågående anonyma kampanjen och menar att de boende och andra inte ska låta sig utnyttjas av personer vars identitet och avsikter är okända.
Johan Westerholm
