De frågetecken som finns kring Brå rapport ”Islamofobiska hatbrott” blev med myndighetens svar till Ledarsidorna under påskdagen snarare fler. Dels eftersom myndigheten inte anger vilken form av hatbrott som studerats, hatbrott på individuell kognitiv nivå eller som utslag av en rasistisk rörelse på strukturerad makronivå, dels genom att myndigheten i efterhand inte vill ange vilka organisationer som intervjuats samt nekar till, trots att det framgår av rapporten, att intervjuer av organisatioiska företrädare genomförts.

Regeringens arbete med en plan mot hatbrott baseras på ett regeringsbeslut från 2016 där ansvariga statsråd var kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) tillsammans med justitieminister Morgan Johansson (S) samt inrikesminister Anders Ygeman (S). Det övergripande målet för detta är ett strategiskt, effektivt och samlat arbete mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott i Sverige.

Planen ska utgöra en grund och en inriktning för arbetet mot rasism och hatbrott inom de särskilt viktiga strategiska områden som regeringen har identifierat: mer kunskap, utbildning och forskning; förbättrad samordning och uppföljning; civila samhället: ökat stöd och fördjupad dialog; förstärkt förebyggande arbete på nätet; ett mer aktivt rättsväsende. 

Med planen utformas en struktur för samordning och uppföljning som lägger grunden för ett långsiktigt strategiskt arbete.

Planen består av tre delar: 1. Inledning, 2. Rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott i dagens Sverige och 3. Åtgärder: Fem strategiska områden.

För hatbrott mot muslimer formulerade regeringen genom dåvarande jämställdhetsminister Åsa Lindhagen uppdraget till Brå 2019: 

Regeringen ger Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att göra en fördjupad studie av islamofobiska hatbrott. Studien ska belysa den islamofobiska hatbrottslighetens karaktär för att uppnå mer kunskap så att det förebyggande arbetet mot rasism, särskilt islamofobi, kan stärkas.

Efter att Ledarsidorna gått igenom den rapport, eller snarare vad Brå menar är ett kunskapsunderlag  och kontaktat Brå men utan att få svar under onsdagen eller torsdagen före påskhelgen kom ett svar på påskdagen från myndigheten. 

Mer läsning: Brå förstärker extrema åsikter om islamofobi

Ledarsidornas kritik mot rapporten byggde på inledningsvis att det inte framgår vilka delar av den muslimska gruppen som intervjuats. Brå svarar på detta att

Generellt kan sägas att den absoluta majoriteten av de intervjuer vi gjort inte har gjorts med några “företrädare” eller personer som uttalat sig “officiellt” för någon organisations eller myndighets räkning, utan det handlar om berättelser av personliga erfarenheter av utsatthet för islamofobiska hatbrott och närliggande uttryck. Av det skälet är det naturligt att alla som deltagit har anonymitet enligt forskningsetiska principer. Därför kan vi inte heller lämna ut enskildas svar.

Svaret från Brå korresponderar inte med rapportens innehåll. Av rapporten framgår i sammanfattningen (s 7) att

Dels har över 50 intervjuer genomförts med privatpersoner, representanter för muslimska församlingar, föreningar och organisa­tioner, forskare och nyckelpersoner inom rättsväsendet. Nästan fyra av fem intervjuade har egna erfarenheter av utsatthet.

Brå redovisar inte i rapporten vilka delar av rättsväsendet som åsyftas.

Islamofobi – Ett begrepp med flera nyanser

Vidare använder sig Brå av islamofobi som term. Frankrike har, till skillnad från Sverige, förkastat denna term då den riskerar att hämma befogad granskning och kritik av religion och politiska tillämpningar av religion. Islamofobi är, visar även svenska studier, en term med motsättningar i sig.

Ett försök att reda ut begreppen finns i en kandidatuppsats från Linné-universitetet 2006 vilket idag är en av de bättre sammanfattande studierna. Denna baserar sin studie av begreppet efter att ha analyserat 153 vetenskapliga artiklar eller rapporter. Uppsatsen sluter sig till att islamofobi kan kategoriseras på två olika sätt;

• Mikro-slamofobi som innehåller definitioner som definierar islamofobi som ett emotionellt eller kognitivt fenomen. Fokus här är på individnivå.
• Makro-islamofobi, som fokuserar mer på strukturell nivå, och innehåller definitioner av islamofobi som en ideologi / diskurs eller islamofobi som rasism.

Brå menar i svaret att

Skälen till att olika synsätt på begreppet islamofobi och gränsdragningen kring befogad eller obefogad kritik m.m. inte ägnas särskilt mycket plats i rapporten handlar om att Brå inte fått i uppdrag att studera eller synliggöra den problematiken som finns kring det. Brå har fått i uppdrag att studera de islamofobiska hatbrottens karaktär och har i första hand utgått från de juridiska ramarna avseende hatbrottsbegreppet, men har till följd av att vi sett att även kringliggande uttryck för islamofobi har betydelse för känslan av utsatthet även inkluderat beskrivningar som är något bredare.

Det vill säga, utan att ha gjort en analys av islamofobi som sociologiska begrepp jämställer myndigheten detta med den juridiska definitionen för hatbrott vilket är den definition som Muslimska brödraskapet strävar efter. 

Islamofobi som en strukturerad ideologi på makronivå är för övrigt en uppfattning som den forskare som Brå refererar oftast till, professor Mattias Gardell, kommunicerat i sin rapport till den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA. Samma rapport där Gardell menade att ett islamofobiskt kluster i Sverige utgjordes främst av biträdande professor Aje Carlbom, riksdagsledamoten Amineh  Kakabaveh samt Ledarsidorna.

Kulturdepartementets och Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, lanserade under förra mandatperioden sidan Islamofobi.se. Denna är i sin helhet uppbyggd och drivs av en av muslimska brödraskapets svenska nätverksorganisationer, studieförbundet Ibn Rushd. Likt Brå rapport om hatbrott och islamofobi har sitt ursprung på kulturdepartementet sorterar SST under detsamma.

Det kan därmed inte uteslutas att Muslimska brödraskapets svenska kluster haft ett stort inflytande på Brå implicita definitioner, urval, avgränsningar och slutförande av rapporten.

Brå skapar fler frågor än svar

Avslutningsvis menar Brå att

Eftersom vi valt intervjupersoner utifrån det uttalade målet att få med en spridning avseende de intervjuades erfarenheter, kunskaper, grad av religiositet m.m. har vi fångat upp många olika erfarenheter och förhållningssätt, och det är detta som är styrkan med rapporten.

Återigen blir Brå förhållningssätt problematiskt då de inte beskriver vilka organisationer som de intervjuat. Vilket framgår i rapporten att de gjort men att de nu i svaren på frågorna i efterhand inte vill vitsorda eller besvara. Det finns ett grundläggande intresse att veta ungefär vilka organisationer som kontaktats för att vidare göra analyser av Brå rapport.

Då det finns spänningar inom det muslimska civilsamhället går det inte med Brå rapport i dess nuvarande skick att dra några som helst slutsater innan en bättre beskrivning än “en stor bredd” kan redovisas. Det går inte att utesluta att det är företrädesvis Muslimska brödraskapets kluster av organisationer som kontaktats.

De frågetecken som finns kring Brå rapport ”Islamofobiska hatbrott” blev med myndighetens svar snarare fler. Dels eftersom myndigheten inte anger vilken form av hatbrott som studerats, hatbrott på individuell kognitiv nivå eller som utslag av en rasistisk rörelse på strukturerad makronivå, dels genom att myndigheten i efterhand inte vill ange vilka organisationer som intervjuats samt nekar till, trots att det framgår av rapporten, att intervjuer av företrädare genomförts.

Reds slutkommentar:

Min bestämda uppfattning är att Brå rapport 2021:3 ”Islamofobiska hatbrott” måste dras tillbaka för kompletteringar, förtydliganden samt sträva efter en bättre balans i urvalet av litteratur och forskning i enlighet med den kritik jag framfört.

Min bestämda åsikt är att Sverige snarare skall anamma det franska förhållningssättet till hatbrott.

Med den fragmentering av hatbrottsbegreppet som regeringen Löfven strävar efter öppnas dörrarna till en utveckling där Sverige inför ytterligare särbegrepp och bäddar för inte bara särlagstiftning utan även blasfemilagar. En utveckling som inte alls är orealistisk då Sverige har en lång historia av att toleranta i relation till intoleranta.

En bättre väg är att följa Frankrikes och Emmanuel Macrons exempel. Radera islamofobi som juridisk term och behandla alla lika utefter de lagrum som finns.

Jag och Ronie Berggren diskuterar rapporten och begreppen i Amerikanska nyhetsanalyser.