Att Socialdemokrater för Tro och Solidaritet har en nära relation med det Muslimska brödraskapet är ingen nyhet. Och att Socialdemokraterna i allmänhet har denna apologetiska syn på denna islamistiska nätverksorganisation är en direkt effekt av decenniers arbete där Brödraskapet presenterats internt som ett ganska normalt religiöst politiskt parti som bäst kan jämföras med europeiska kristdemokrater.

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, tidigare och ibland fortfarande kallat för Broderskaparna, har sedan flera decennier utvecklat en positiv relation till islamistiska rörelser. Starkast är relationen till det Muslimska brödraskapet där bland annat en av föreningen Hjärtas tidigare ordförande, Omar Mustafa, dessutom var ordförande i Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS.

IFiS är förutom via sina stadgar även enligt dem själva Brödraskapets kärnorganisation i Sverige. Dels har imamen i Stockholms moské uttryckt detta i flera olika intervjuer, dels har IFiS tidigare talesperson Mahmoud Aldebe beskrivit IFiS i samma termer samt även givit en bild av hur Brödraskapet arbetar i Sverige på sidan al Noor. Aldebe citeras dessutom av Sameh Egyptson i “Erövringen”; not 85 där han öppet vitsordar Brödraskapets existens i egenskap av IFiS talesperson.

De starka banden blev som tydligast under 2012, när den arabiska våren var som starkast. Tro och Solidaritet menade då i ett pressmeddelande att Brödraskapet var Egyptens främsta organisation för säkerställande av den allmänna välfärden samt att nätverksorganisationen närmast var att likställa med ett normalt europeiskt kristdemokratiskt parti. Ordförande för Tro och Solidaritet 2012 var Peter Weiderud. Weiderud är idag anställd på Utrikesdepartementet som kansliråd, rekryterad av den tidigare utrikesministern Margot Wallström personligen.

Detta trots att det redan då var känt att Brödraskapet avsåg förinta staten Israel samt hade en repressiv syn på andra minoritetsgrupper och kvinnors ställning. Mindre känt då, men desto mer känt idag, är att Brödraskapet utgör ett radikalt och radikaliserande kluster som möjliggör rekrytering till IS och al Qaida.

Bara några år tidigare hade Brödraskapets andlige ledare bjudits in till Stockholm av IFiS för att Stockholms moské kungöra att civila judiska kvinnor och barn var legitima mål i kampen för ett fritt Palestina.

Inget kristdemokratiskt parti i Europa har, så vitt känt, fört en motsvarande politik eller retorik.

Att stödet från Tro och Solidaritet kom 2012 och var utformat som det var hänger ihop med Tro och Solidaritets val av politisk bas att stå på. Den befrielseteologiska samt gör ett annat uttalande logiskt. 2011 menade Tro och Solidaritets dåvarande ordförande att socialdemokraterna fick acceptera en viss nivå av homofobi och andra vanföreställningar hos muslimska medlemmar. Detta motiverades med att denna grupp inte hunnit processa frågan om allas lika värde på samma sätt som majoritetsbefolkningen.

Inför valet till Svenska kyrkan är det därmed av intresse hur socialdemokraterna i allmänhet och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet förhåller sig till sidoorganisationens ställningstagande från 2012.

Ledarsidorna har sökt Tro och Solidaritets ordförande, Sara Kukka Salam, utan framgång för att få svar på frågan hur sidoorganisationen definierar det Muslimska brödraskapet idag eller om uttalandet från 2012 står fast.