Polisen uppger att de ser ett ökat samarbete mellan kriminella nätverk i Stockholmsområdet. En utveckling som främst berör utsatta och särskilt utsatta områden som tidigare varit uppdelade mellan kriminella gäng med starka klanmarkörer. Utvecklingen borde inte förvåna någon då kunskapsläget numera får anses vara gott om än politiskt känsligt för främst regeringen.

Polisen uppger att de ser ett ökat samarbete mellan kriminella nätverk i Stockholmsområdet. Det handlar bland annat om narkotikaaffärer, beskydd och mordplaner rapporterar SR/Ekot. 

Anna Rise, chef för underrättelseenheten hos polisen i Region Stockholm, säger att det till exempel kan handla om att man importerar ett narkotikaparti och sen delar upp mellan nätverken. Enligt en kartläggning från underrättelseenheten i polisregion Stockholm som kom i höstas ser man också att fler nätverk agerar utanför sitt egna geografiska område.

Utvecklingen bör inte förvåna någon. Sedan snart tio år har kunskapen om det som skulle kunna kallas klandynamik vuxit sig starkare efter det att författaren och journalisten Per Brinkemo gav ut boken ”Mellan klan och stat” (Timbro 2014). 

Brinkemos arbete, inte minst som föreläsare, har haft stor betydelse för integrationen migranter från länder med starka klankulturer och i grunden förändrat skolors och myndigheters förståelse för klankulturer. Till 2020 års utgåva har författaren skrivit ett nytt kapitel om reaktionerna på boken och det genomslag som begreppet klan har fått i svensk debatt de senaste åren.

Den författare och forskare Brinkemo ofta återvänder till är den amerikanske experten i konstitutionell rätt Mark S Weiner och hans arbete ”Rule of the Clan” (MacMillan 2014). Weiner tar redan i sitt förord upp vad som händer i en stark klankultur när den hamnar i en ny kontext över generationer. Framför allt vad som riskerar att ske i de fall migranter från starka klankulturer inte fångas upp eller assimileras in i det nya värdlandets kultur och samhälle. Tillhörigheten i ursprungsklanen luckras upp och de enskilda bildar nya klan-liknande hybrider som utgör en mix av muntligt överförda beteenderegler och andra uppförandekoder.

Som stående utanför sammhället blir då kriminalitet inte en ovanlig försörjningskälla och en form av verksamhet som bidrar till att löst sammansatta grupperingar, såsom de olika gänggrupperingarna på Järvafältet i Stockholm, närmar sig varandra i olika former av samarbeten. Denna form av klaners närmande till varandra beskrivs även i Bengt G Nilssons bok ”Oljans pris” (Ethno Press Förlag 2015). Hur klaner går ihop mot en yttre eller gemensam motståndare eller för en sak. Men de sociala koderna, starkt påverkande, följer med i respektive sub-gruppering. De sub-grupperingar som kan sägas skapa basen för den nya och större klanen. 

Relaterat: Därför har Sverige inte sett toppen på kriminaliteten än

Klankriminalitet kan kopplas direkt till migration och misslyckad integration. Även det är väl känt genom bland annat om inte direkt så indirekt av Paul Collier i hans bok “Exodus” (Oxford University Press 2013). Med en identifikation som att vara ”icke-svensk” försämras livsförutsättningarna för inte bara första generationens migranter utan även de följande generationernas ättlingar. Det är stor skillnad visar Collier på i en av sina studier på livsinkomst och livskvalitet hos en person som identifierar sig som turk-svensk istället för svensk med turkiska rötter även om de till hör samma generations migranter och haft samma förutsättningar som sina jämnåriga i skola och uppväxt.

Relaterat: Så växelverkar statsbidrag och livsstilskriminalitet

Klankriminalitet, eller kriminalitet med stark klanlogik- och dynamik är idag så pass utbredd att den utgör ett direkt hot mot allmän ordning och samhällssäkerhet i de områden de växer. Som på Järvafältet. Det som kännetecknar klankriminalitet är att den i praktiken uteslutande är kopplad till utrikesfödda eller personer med två utrikesfödda föräldrar samt en från början tydlig klantillhörighet och oerhört svåra att infiltrera. 

Relaterat: Kriminalitet och kulturell radikalisering – två sidor av samma mynt

Utvecklingen där nu flera olika klanorienterade sammanslutningar och grupperingar med stark klan-dynamik eller ursprung borde inte förvåna någon. Det är en logisk konsekvens av en misslyckad integration som nu kan sägas ”betala av sig” i andra och snart tredje generationens ättlingar till migranter som landat i det som sedan blev utanförskapsområden. 

Där politisk nervositet och inkapslande kulturbidrag och andra projekt som syftat till att stärka ursprungskulturer nu samspelar. Resultatet har blivit att vi ser nya grupperingar, med svag förankring i det svenska samhället och i ursprungskulturer bildas. Men det de tar med sig är klankulturen och klandynamiken i att organisera sig mot ett samhälle de inte förstår och upplever fientligt.