HBTQ-rörelsen i allmänhet, och inte minst Pride-rörelsen i synnerhet kapades av särintressen när Q-et lades till. Rörelsens ställning är idag hotad som frihetsrörelse från insidan. Inte minst är alla de frihetsreformer och framsteg som frigjort kvinnor hotade. Ett hot som är reellt och där mansnormen kommer att pressa tillbaka alla dessa reformer och framsteg om tankar kring ett könsneutralt samhälle tillåts slå rot.

Det största problemet som HBT-rörelsen har, och har haft, är könsnormen, vilket normsystem som rörelsen bygger på. En rörelse som från början var en frihetsrörelse har genom åren kommit att utvecklas till en rörelse för särintressen och politisk extremism. 

Första gången som förkortningen hbt förkom i tryck var 2000 i RFSL:s tidning Kom Ut. Syftet var att bredda tidigare använda uttryck som homo, lesbisk, bög och gay, och nu även inkludera transpersoner. Över åren har  fler bokstäver tillkommit i förkortningen. År 2012 började RFSL använda hbtq istället för hbt, och år 2019 etablerades officiellt förkortningen hbtqi.

Homosexuell och bisexuell handlar om sexuell läggning, det vill säga vem man blir kär i eller attraherad av. Som homosexuell blir den enskilde kär i och attraherad av personer av samma kön som en själv. Som bisexuell är det möjligt att bli kär i och attraherad av personer oavsett kön.

Transpersoner är ett paraplybegrepp som rymmer en mängd olika identiteter kopplat till kön. Trans har inget med sexualitet att göra utan handlar om vilket kön man själv har eller hur man uttrycker det. 

Relaterat: Gräver Pride sin egen grav?

Q står för queer, som är ett brett begrepp och som kan översättas till normbrytande. När en person definierar sig som queer brukar det innebära att den bryter mot normer som rör kön, relationer och/eller sexualitet. Queer i förkortningen “hbtqi” handlar om queer som identitet, att vara queer. Det innebär att på något sätt bryta mot normer kring kön, sexualitet och/eller relationer, exempelvis genom att vara transperson, ha en icke-monogam relation eller att skaffa barn med en vän istället för en kärlekspartner.

Det vill säga, sedan 2012 har HBT och Pride-rörelsen kommit att stå under påverkan och på seenare år under de som ser kön och sexuella uttryck mer som en livsstilsfråga. En idé eller en värdering snarare än en sexuell medfödd läggning som inte går att välja bort. Och ur denna rörelse, eller idé, växte tankarna om könsneutralitet vilket kom att förstärkas i vardagen med pronomet hen.

Ordet som permanentar förtryck – inte befriar från diskriminering

Hen är ett svenskt könsneutralt personligt pronomen som används på samma sätt som orden han och hon. Ordet kan användas då köns- eller genustillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras.

Ordet kan även användas om personer som inte vill kallas han eller hon – ett pronomen för ett tredje kön.Hen kan också ses som ett uttryck för normkritik. Ordet har fått mycket uppmärksamhet och såväl positiv som negativ kritik.

Men med ett tredje, tillagt och konstruerat, kön som inte har med biologi att göra utan på normer så gynnas mansnormen. 

Mansnormen dominerar – även utan normer

Oavsett reformer som kvinnlig rösträtt och 100 år av kollektivavtal är det mannen som är normen i det svenska samhället. Det är tydligt i medicinsk forskning och hur en samhällssektor, vården,  som domineras av kvinnor som anställda är anpassad och utformad av mannen. För att uppfylla mannens behov. Det var min erfarenhet när jag satt i den medicinsketiska prövningsnämnden vid Karolinska institutet – huvuddelen av den forskning som utfördes var på män. Endast vid uttalade projekt berördes kvinnors behov. 

På samma sätt domineras majorieten av andra sektorer av mäns behov, inte av kvinnors vilket slår igenom på allt från denergonomiska och säkerhetsutformningen av fordon.

Nyligen lanserades en kvinnligt utformad docka för krocktester av bilar, något som blev en världsnyhet. Att ta fram dockan har tagit 14 år. För männen har motsvarande forskningshjälpmedel för att utveckla säkrare fordon funnits i snart 80 år. De första dockorna utvecklades i USA på 1940-talet för tester av det amerikanska flygvapnets katapultstolar.

Tas begreppen manligt och kvinnligt bort, vilket framför allt Q-rörelsen med sin normkritik strävar efter leder det till att de normer som idag styr samhället permanentas eller fryses. 

De de facto skillnader som finns mellan könen, i allt från ergonomi till löneskillnader och medicinsk forskning, som finns riskerar att permanentas. Och Q-rörelsen kan sägas skyddas av sin egen plattform, eller den plattform i form av HBT-rörelsen som de kapat med det tillagda Q-et. Med sitt Q som egentligen är en åsikt och en värdering, inte en medfödd sexuell läggning. Utan en åsikt om sexualitet med politiska övertoner.

Relaterat: Så anammade Stockholm Pride Teherans narrativ och desinformationskampanj mot Sverige

Kungsholmsbögarnas dominans

I HBT-rörelsen är det det den homosexuelle mannen, bögen, som har företräde i  den offentliga debatten före flatan eller den lesbiska kvinnan. Jonas Gardells och hans tidigare make Mark Lewengood har blivit normen för hela HBT-rörelsen. 

Inte flatan Fatima eller lesbiska Lena. Inom rörelsen kallas den form av HBT-ideal som paret Gardell och Lewengood representerar för “Kungsholms-bögar”. En homosexuell man som arbetar inom design, inredning, media och kommunikation och lever i huvudsak på champagne. Som behandlas som en maskot av kollegorna på de reklam- och PR-byråer de arbetar på.

Ett ekivokt och politiskt korrekt inslag. Långt ifrån den vardag som “average gay” lever i. Med diskriminerring och trakasserier.

Återigen är det mannen som är representativ. Och mannens behov. Det är Jonas Gardell som har problemformuleringsinitiativet med sin roll som krönikör i Expressen, inte Eva Dahlgren, Efva Attling eller någon av alla de framgångsrika idrottskvinnor som med stor risk för trakasserier och förföljelse ”kommit ut” med sin medfödda sexuella läggning på senare år.

”Riksbögarna” Gardell och Lewengood förstärker och permanentar mansnormen i HBT-rörelsen. En rörelse som kommit att kapas av Q-folket som bara vill ha den för sin egen opinonsbildnings skull.

Q-folket hotar med andra ord alla de reformer och framsteg som kvinnor i allmänhet, och lesbiska kvinnor i synnerhet vunnit sedan den kvinnliga rösträtten infördes.  Mannen är fortfarande normen i de flesta samhällssektorer och så länge Q-rörelsen tillåts frysa eller bortse från de faktiska skillnaderna mellan kvinnligt och manligt är det kvinnorna som blir de stora förlorarna.

Det är bara att titta på hur den rörelse de kapat nu tar allt mer plats för att utjämna skillnaden mellan könen. HBTQ-rörelsen representeras i det offentliga rummet i huvudsak av män. Inte kvinnor.

Och då förlorar kvinnorna.

Relaterat: Svenska kyrkans ledning sprider #fakenews och desinformation