Ett kungadöme i rörelse – “Kingdom in motion” är titeln på en nyutkommen bok om Saudiarabiens utveckling. En välinformerad, personligt buren skildring av ett land i strukturell omvandling. Boken är skriven av en författare som både suttit vid bordet men samtidigt behållit den kritiska distansen. Genom att konkretisera och namnge riskerna med ett land som genomgått och genomgår dramatiska förändringar i vår tid blir boken aktuell för både de som vill göra affärer med landet och den som vill förstå den regionala utvecklingen i ett bredare perspektiv. 

Den tidigare arbetsmarknadsministern (M) Sven-Otto Littorin öppnar sin bok om det Saudiarabiska kungadömet med en bild. Bilden av sex saudiska kvinnliga entreprenörer på förstasidan av Arab News, tre av dem barhuvade. För den som inte följt Saudiarabien på nära håll är det svårt att förstå hur explosiv den bilden faktiskt var. Så sent som 2009 hade den varit olaglig, 2019 en sensation, 2026 en icke-nyhet. Just det spannet, från förbjudet till självklart på mindre än ett decennium, är bokens egentliga ämne.

Som Sveriges arbetsmarknadsminister 2006–2010 och sedermera rådgivare åt det saudiska arbetsmarknadsministeriet 2017–2021 (den förste utlänningen någonsin att anställas direkt av ministeriet) har Littorin suttit i rummen där Saudiarabiens ”Vision 2030” faktiskt förhandlas fram, inte bara läst om det. 

Littorin rör sig obesvärat mellan det personliga och det policyanalytiska. Ett möte i arbetsmarknadsministeriet där ett för svenska ögon trivialt beslut tar månader att fatta blir en ingång till en bredare diskussion om majlis-kulturen, konsensusbyggande och varför Saudiarabiens beslutsapparat är betydligt mindre toppstyrd än den brukar framställas som.

Bokens politiska tyngdpunkt vilar på tre perspektiv. Det första är det historiska. Littorin ramar in dagens reformer som den tredje “saudiska kungadömet” med 1744 års pakt mellan huset Saud och den wahhabitiska prästerskapet som ständig fond. Det andra är 1979, med ockupationen av Kaba i Mecka om han beskriver som den händelse som utlöste den historiska parentes som kronprinsen Mohammed bin Salman nu formellt stänger. Det tredje är begreppsparet sunna och umma som han använder genomgående för att förklara varför reformtakten både kan vara snabb och ändå förbli förankrad i religiös legitimitet snarare än i konflikt med den.

Det som lyfter boken över den vanliga genren “väst förklarar Mellanöstern” är att Littorin vägrar anamma  de två gängse beskrivningssätt av Mellanöstern han själv identifierar. Det glättiga reseföljetongsperspektivet där allt är Monte Carlo i öknen, eller människorättsrapportens perspektiv där allt är Mordor men med luftkonditionering. 

Khashoggi-mordet, dödsstraffets fortsatt frekventa tillämpning och den auktoritära maktkoncentrationen skönmålas inte men används inte heller som facit. Han håller båda sanningarna i samma hand vilket är precis den balansakt många svenska betraktare av Gulfstaterna misslyckas med.

Littorin är transparent med hans dubbla roll. Han driver rådgivningsfirman The Vision Bridge med kommersiella intressen kopplade till saudiska affärer och han skriver uttryckligen att han “gynnas professionellt av Saudiarabiens framgång”. 

Littorin lägger korten på bordet redan i förordet snarare än att låtsas vara en neutral akademisk observatör. Men det är också något läsaren bör väga in genom hela boken, särskilt i de mer optimistiska passagerna om reformtakten och riskerna framöver.

Aktualiteten är obestridlig. Boken skrivs uttryckligen med 2026 som fond. Vapenvilan i Gaza som delvis förhandlats fram via Riyadh, den arabisk-muslimska koalitionens arbete med Washington kring en tvåstatslösning samt efterdyningarna av kriget mot Iran vävs in som del av samma berättelse om ett Saudiarabien som omförhandlar sin roll i regionen. Det ger boken en skärpa som en mer akademisk, tidlös analys aldrig skulle uppnå.

Bokens sista kapitel, där Littorin gör vad han själv kallar en “ärlig riskbedömning”, är dess mest värdefulla ur ett svenskt affärs- och policyperspektiv. Han räknar upp tre huvudsakliga sårbarheter.

• Det finanspolitiska (ett budgetunderskott på omkring tre procent av BNP och ett break even-oljepris kring 98 dollar fatet, samtidigt som en betydande andel av Public Investment Funds tillgångar är långsiktiga och illikvida satsningar snarare än likvida reserver)

• Det politiska systemets sårbarhet för en enda persons hälsa och auktoritet. Reformtakten bygger i hög grad på kronprinsens personliga engagemang och kontroll av över ministerier och säkerhetsapparat vilket gör ordningen svårare att upprätthålla för en efterträdare  samt

• Det religiösa motståndet. Där pendeln mellan sträng och tillåtande tolkning historiskt har svängt förut och enligt Littorin kan göra det igen. Han pekar också på hur beroendet av den amerikansk-kinesiska balansgången skulle sättas på hårt prov om Washington och Peking någonsin krävde exklusiv lojalitet av sina partner samtidigt. 

Det är just den här sortens konkret identifierbar sårbarhet snarare än ett vagt “utmaningar kvarstår” som skiljer boken från den mer hejarklacksartade litteraturen om Vision 2030.

Sammantaget är “Kingdom in Motion” en välinformerad, personligt buren skildring av ett land i strukturell omvandling, skriven av en författare som både suttit vid bordet och behåller den kritiska distansen att namnge riskerna. 

Boken fungerar lika bra som fältguide för den som ska göra affärer i kungadömet som för den som vill förstå varför den utdaterade bild av Saudiarabien de flesta européer bär med sig är minst trettio år gammal. Och förlegad.

Du kan beställa boken via Amazon.com i länken här.