Den svenska laguppställningen i förhandlingarna med Turkiet vittnar om ett lågt förtroende från motparten i relation med dagens  svenska politiska utrikesledning. Statsminister Magdalena Andersson markerar situationens allvar med att skicka sin egen statssekreterare istället för, vilka andra har gjort, sin respektive kabinettssekreterare.

Under gårdagen inleddes förhanlingarna mellan Turkiet å ena sidan och ansökningländerna till Nato, Finlad och Sverige å den andra efter det att Turkiet meddelat att de avser blockera medlemskap för bägge länderna.

Från svensk sida deltog statsminister Magdalena Anderssons statssekreterare Oscar Stenström. Finland hade skickat Jukka Salovaara, motsvarande kabinettssekreterare på finländska utrikesdepartementet.

Turkiets representanter bestod av Kalin och biträdande utrikesministern Sedat Önal kunde bland annat Expressen rapportera om.

Ur ett diplomatiskt perspektiv är lagupptställningen från svensk sida närmast en bekräftelse på att Turkiet saknar förtroende för sin svenska motpart, det svenska utrikesdepartementet med kabinettssekreterare Robert Rydberg som då skulle representerat Sverige. Turkiet har tidigare markerat att de inte är intresserade av att lyssna på fördelarna med en feministisk utrikespolitik framförd av Ann Linde utan hellre nyttjar tiden till att utveckla försvarsalliansen Nato samt Europas säkerhet i bredare termer.

Samtidigt ger det Sverige en möjlighet att markera för Turkiet och president Erdogan med vilket allvar man tar situationen på. Det råder ingen tvekan om att Oscar Stenström har statsministerns mandat under förhandlingarna. Stenström är även en internationellt uppskattad motpart vilket fler källor kan vittna om.

Mötet följer på en rad samtal på olika nivåer den senaste tiden. Till exempel har statsminister Magdalena Andersson och Finlands president Sauli Niinistö båda talat med president Erdogan.

– Vi har varit väldigt tydliga med att vi naturligtvis följer terroristklassningen av PKK. Jag kan konstatera att Sverige var ett av de allra första länderna – redan under Olof Palmes tid på 80-talet – som terroristklassade PKK och drev det i EU, sade Linde före mötet (hon inte deltog i, Red:s anm).

Turkiet hävdar att Sverige skänkt miljarder till PKK och det kurdiska partiet PYD (Demokratiska unionspartiet), vars väpnade gren YPG Turkiet likställer med PKK.

Oaktat vad den enskilde kan ha för synpunkter på Turkiets president, politik i allmänhet och  utrikes- och säkerhetspolitik i synnerhet har Turkiet en poäng i sitt påstående även om Sverige skulle göra en annan bedömning. PKK, PYD och YPG är i praktiken kommunicerande kärl. 

I en intervju i WJS, Wall Street Journal ger gerillakrigaren Zind Ruken sin syn på saken:

“Allt är PKK men olika enheter, Ibland är jag PKK, ibland PJAK, från tid till annan YPG. Det spelar egentligen ingen roll. Alla är PKK.” 

I övrigt tycks ändå de delar som Turkiet uppfattat som ett vapenembargo vara på väg att lösas. För även om inte en minister eller regering får intervenera i en självständig myndighets utövning, i detta fall Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) så kan det mycket väl falla inom ramen för den myndighetsdialog som finns formaliserad.

Det skulle då falla under handelsminister Anna Hellbergs ansvarsområde. Anna Hellbergs samordnare för handelsfrågor är rekryterad till UD från Svenska Freds av Margot Wallström personligen. Hon rekryterades i en annan tid, när den feministiska utrikespolitiken fyllde världen med häpnad. Medarbetaren lånades ut till Statsrådsberedningen men kom att omplaceras från Statsrådsberedningen tillbaka till UD.

Så helt slipper inte Turkiet undan den feministiska utrikespolitiken nu när handeln med krigsmateriel ser att att kunna finna en lösning. Även om det var nära att Turkiet slapp mer av monologer på bruten engelska om det förträffliga med feministisk utrikespolitik.

I övrigt så har förtroendet mellan Statsrådsberedningen och Utrikesdepartementet aldrig varit lägre än nu. Utrikesdepartementet har nu tre större fiaskon bakom sig där information funnits i systemet men blivit liggande utan åtgärd då informationen inte passat i det feministiska narrativet.

• Afghanistan
• Ukraina
• Nato

Där ansvariga semi-politiska enhetschefer eller politiska befattningshavare helt enkelt inte fullgjort sina åligganden, sjukskrivit sig när det drog ihop sig, skyllt på Post-Covid med diffusa symptom eller helt enkelt bara struntat i att agera. Låtit information ligga kvar på skrivbordet utan åtgärd.