Snart ett år efter Vargas-bolaget Northvolts konkurs, den största i svensk historia, finns bara ruiner kvar av en hel regions framtidshopp. Och samtidigt vittnar konkursen om ett djupt mänskligt drag hos de involverade. En människa i kris kan välja att stanna kvar och slåss och ta ansvar eller att fly från situationen. Av grundarna, de opnionsbildare som bidragit till miljardsvindeln och de högst ansvariga politikerna finns inga spår kvar att de ens varit där.

Den 12 mars i år lämnade batteritillverkaren Northvolt slutligen in sin konkursansökan till tingsrätten i Stockholm. En långdragen kris som kulminerade hösten 2024 när styrelsen valde att gå in i rekonstruktion vid en amerikansk domstol, så kallad Chapter 11 hade föregått ansökan. Bolaget försökte få in mer pengar för att finansiera verksamheten men utan att lyckas.

En konkurs som idag satt en hel region i kris. I kommunen råder en dubbelt så hög arbetslöshet mot tidigare, 300 tomma hyresrätter och ett 30-procentigt pristapp på bostadsrätter rapporterar DN.

Det går inte att komma ifrån en viss nedslagenhet när tidningen intervjuar kommunalrådet Lorents Burman (S) som menar 

– Att vi behåller en hög arbetslöshet ger två fördelar. Det ena är att vi vet att människorna finns kvar i Skellefteå, vilket kommer behövas framöver när Lyten startar upp.

– Den andra fördelen är att det ger oss skatteintäkter då personerna är skrivna här.

Burman är sannolikt unik som kommunalråd som ser en hög arbetslöshet som en tillgång. Samma logikt som menade att Sandvikens kommun blev till en ekonomisk framgångssaga under migrationskrisen. I Burmans och Skellefteås kommun är arbetslösa en intäktskälla.

På Dagens Industris ledarredaktion är förhållningssättet till Skellefteå kommuns öde utan sorger. Nästan som det inte hänt. Frida Wallnor menar att 

”den innovationsdrivna gröna omställningen pågår för fullt inom det svenska näringslivet, även om alla inte skyltar med det på samma sätt som tidigare.”

Inget tycks ha hänt av vikt i Skellefteå är hon i förbifarten berör den största konkursen i svensk historia i modern tid. En konkurs där ägaren och grundaren kom att på ett tidigt stadium, i praktiken först av alla, lämnade de anställda, underleverantörer och kommuninvånare i sticket. Finansmannen Harald Mix kom inte att vid något tillfälle stå kvar i blickfånget med sina kollegor Peter Carlsson och Carl-Erik Lagercrantz som drivit fram situationen i kommunen med löften om framgång byggda på lånade pengar och statliga bidrag.

Ingen berättade det som idag många tvingas erkänna för sig själva över tid. Bolaget hade aldrig en framtid. Bolagsledningen hade negligerat expertvarningarna om den valda tekniken, helt bortsett från det svenska forskningsunderskottet och inte minst inte velat inse att bolaget valt en väg som alla övriga batteriutvecklare dömt ut som en återvändsgränd.

Ett beslut om vägval som hade kunnat hanteras finansiellt om det varit småskaligt. Men Mix hade valt att för lånade pengar och svenska pensionsmedel satsa en hel kommuns framtid i potten. 

När korten synades lämnade Mix efter sig en tom stol efter sig själv, en havererad regional arbetsmarknad och tusentals krossade livsdrömmar. Inte bara hos de tidigare anställda utan även hos underleverantörerna som fått se konkurser med miljonskulder som enda substantiella resultat av trions framfart.

I detta mörker så blir ändå ett tydligt mänskligt drag tecknat hos den trio, som i samförstånd bland annat politiker som Per Bolund (MP), Mikael Damberg (S) samt Ibrahim Baylan som satte Skellefteå i en utförsbacke. Ett drag som bara blir tydligt i extrema situationer. Där djuret i människan gör sig påmint. Ett djur i en stressad situation väljer mellan två vägar för att överleva.

Anfall eller flykt. Eller som i engelskan — ”Fight or flight”. Anfall och försvar av det som byggts upp eller flykt från situationen oavsett värdet på det som överges eller konsekvenserna för de som lämnas bakom.

Mix, Lagercrantz och Carlsson valde alla att fly. Det gjorde även Bolund, Damberg och Baylan. Kvar i ruinerna står Skellefteåborna med Lorentz Burman som ser ett framtidsljus i en hög arbetslöshet.