Den kris som nu drabbat Centerpartiet är en mer eller mindre självskapad kris i media. Det finns en större kris som de fortfarande inte hanterat. Partiledaren Muharrem Demirok har fortfarande inte presenterat det turkiska regeringsbeslut som avslutat hans formella medborgarskap. Demirok är som partiledare aktuell för samtliga ministerposter i en värld där ingen har råd med den tvekan ett dubbelt lojalitetsband i form av medborgarskap ger upphov till.

Centerungdomarnas försökte i veckan att initiera en kedja av avgångskrav riktade  mot partiledaren Muharrem Demirok. Cuf-ordföranden Caroline von Seths attack på partiledaren följer de andra som trätt fram och baseras inte i huvudsak på politik utan är mer orienterade mot Demirok som person. 

Sakpolitiskt är det få som idag är intresserade av var partiet står i olika frågor och krisen, om det är en kris, baseras helt och hållet på interna slitningar. Väljarna är långt ifrån intresserade av partiet i allmänhet men desto närmare valdagen kommer partiet granskas desto hårdare. Inte minst om Demirok och C har som ambition att ingå i en regering.

Sedan 2022 har ett helt nytt politiskt landskap brett ut sig. Dels som en effekt av Rysslands anfallskrig mot Ukraina men även att Sverige, som nybliven medlem i försvarsalliansen Nato dagligen utsätts för olika assymetriska hot och inte minst hybridkrigföring. En hybridkrigföring som innefattar en rad med olika metoder såsom desinformationskampanjer riktade mot svenska myndigheter och intressen samt inte minst nyttjandet från främmande makt av personer med dubbla medborgarskap.

Exemplen är flera. Bland annat anslöt sig Partiet Nyans partiledare till den desinformationskampanj riktad mot den svenska socialtjänsten samt ställde sig öppet på Turkiets sida när Sveriges medlemsprocess i Nato försenades. På grund av Turkiet. Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel, som är turkisk medborgare, framträdde vid upprepade tillfällen i den av Turkiets president Recep Tayiip Erdogan kontrollerade engelskspråkiga TV-kanalen TRT World. I denna, samt andra turkiskspråkiga kanaler, förstärktes det anti-svenska budskapet.

Bara dagarna innan migrationskrisen 2015 blev akut och Sverige tvingades stänga gränserna besökte den dåvarande bostads- och IT-ministern Mehmet Kaplan Turkiets huvudstad Ankara och Istanbul. Innan han åkte dit, på en resa till Sverige från USA bytte Kaplan flygplan på Kastrups flygplats och åkte istället till Istanbul. I Köpenhamn bytte Kaplan inte bara flygplan och destination, även hans pressekreterare byttes ut. Kaplans svenske medarbetare flög som planerat hem till Stockholm för att ersättas med den turkiske regeringstjänstemannen Raafet Candemir.

Raafet Candemir är den turkiska regeringens representant i Sverige vid sidan av den officiella turkiska ambassaden och kontaktyta för regimlojala svensk-turkar boende i Sverige.

Relaterat: Begick Mehmet Kaplan brott mot rikets säkerhet i november 2015?

Kaplans dagboksblad kom att gallras ut av regeringen Löfven och det saknas även ett fullständigt underlag för Kaplans resa tur och retur USA hösten 2015. Biljetter finns för hela resan utom sista flygsträckan mellan Köpenhamn och Stockholm. Ingen kan förklara hur Kaplan tog sig sista sträckan men förklaringen finns i att han aldrig gjorde den resan. Istället dök han och Raafet Candemir upp i Ankara och genomförde, som den svenska regeringens officiella representanter vid olika besök hos ministrar och myndigheter. Inte heller resan från Turkiet finns det någon svensk redovisning av. Mycket tack vare att turkiska intressen eller myndigheter stod för bokningar och ersättningar.

Några noteringar om besöket finns inte i regeringens arkiv. Inte på UD, inte på Statsrådsberedningen och inte på Näringsdepartementet.

Turkiet kunde några månader senare förhandla till sig oväntat högt stöd från EU för att bromsa flyktingvågen samtidigt som svenska skattemedel finansierade olika turkiska infrastrukturprojekt.

Ett tredje exempel på den intresse- och lojalitetskonflikt som kan uppstå är att läsa igenom Nyamko Sabuni (L) installationstal som hon höll när hon nyligen blivit vald till Liberalernas partiledare. Sabuni framhåller sitt afrikanska ursprung som en tillgång och detta hade sannolikt många hållit med henne om tills hon började föra ett resonemang om lojaliteten till  ”mitt folk”.

Sabuni åsyftade inte svenskar eller ens européer som hennes folk. Hon syftade på stammen Babembe, ett bantufolk som deltog i folkmordet på tutsier i Rwanda 1994.

Ett fjärde exempel är Socialdemokraternas problem med riksdagsledamoten Jamal el Haj. När el Haj, trots uppmaningar om att undvika samröre med Hamas insamlingsorganisationer, valde att låta hans palestinska identitet och lojalitet stå över hans svenska motsvariga så blev partiet nödgade att skilja honom från hans medlemskap. El Haj sitter fram till valet kvar på sin riksdagsplats, trots att han erhöll den som företrädare för Socialdemokraterna.

Turkiet – Både motståndare och allierad

I Demiroks fall så har han uppgivit att hans turkiska medborgarskap är avslutat men har trots det inte kunnat presentera de urkunder som styrker hans utsago. För även om Demirok i formella termer uppfyller villkoren för avsägelse, att han köpt sig fri från skyldigheten att fullgöra turkisk värnplikt och enligt egen utsago lämnat in en avsägelse till den turkiska ambassaden så saknas beslut.

Ett beslut om beviljad avsägelse kan endast, enligt den turkiska konstitutionens medborgarlagar fattas av ministerrådet. Ministerrådet sammankallas endast av dess ordförande.

Det turkiska ministerrådets ordförande, som nog sannolikt även Muharrem Demirok känner till:

Recep Tayyip Erdgogan.

Så som Sveriges säkerhetspolitiska situation utvecklats de senaste åren finns det goda skäl att ifrågasätta dagens ordning. Att statsrådsposter och andra för det svenska samhället känsliga ämbeten skall vara öppna för personer med dubbla medborgarskap och därmed dubbla lojaliteter. Särskilt känsligt blir det i de fall som beskrivits ovan där det andra medborgarskapet kommer i intressekonflikt med svenska prioriteringar.

Relaterat: Därför råder Erdogan över Muharrem Demiroks medborgarskap

Turkiets sak är inte Sveriges sak. Palestinas sak är inte Sveriges. Listan är lång.

Muharrem Demirok har fortfarande inte presenterat det turkiska regeringsbeslut som avslutat hans formella medborgarskap. Demirok är som partiledare aktuell för samtliga ministerposter. 

Därför är hans relation till främmande makt aktuell för samtliga svenska väljare och regeringar inom försvarsalliansen Nato. Om den är avslutad eller inte berör fler än centerpartiets väljare.

Relaterat: Centerpartiet om Demiroks dubbla medborgarskap: ”Om vi har något att säga får du det per mail”