Från en konferens på Lidingö 1995 till en votering i Europaparlamentet löper en rät linje av opinionsbildning, beslut och samarbeten. Det den dåvarande utrikesministern tog initiativ till kunde kanske inte krönas med framgång i parlamentet trettio år senare men bli väl synligt för alla. Effekterna av socialdemokraternas opinionsbildning tillsammans med det Muslimska brödraskapet.

När Sverige blev EU-medlem den 1 januari 1995 hade landet tre nyligen självständiga grannar öster om Östersjön. Den socialdemokratiska regeringen under Ingvar Carlsson och utrikesminister Lena Hjelm-Wallén valde ändå att profilera Sverige kring relationerna mellan Europa och den muslimska världen.

I juni 1995 arrangerade regeringen en konferens på Lidingö om europeiska och islamiska kulturer och om muslimers situation i Europa. Hjelm-Wallén uppgav senare i riksdagen att den anordnats på hennes initiativ. Idén kom enligt Svenska Dagbladet från ambassadör Ingmar Karlsson, då chef för UD:s idé- och analysgrupp som ville ge Sverige en ”euroislamisk profil” i samband med EU-inträdet.

Karlsson har själv beskrivit syftet. Konferensen skulle signalera till EU att Sverige som ny medlem inte skulle agera som ”provinsiella engelsktalande tyskar som bara blickade ut över Östersjön”, utan se Medelhavsländernas problem som sina och i gengäld förvänta sig att de skulle se Sveriges närområdesproblem som sina. Den skulle också signalera till den växande muslimska befolkningen i Sverige att regeringen hade deras intressen för ögonen.

Konferensens dubbla syften

Profilen hade en dubbla syften: utåt mot unionen och inåt mot Sveriges muslimer. Integrationsminister Leif Blomberg visade enligt Svenska Dagbladet i maj 1996 dock ett ”svalt intresse”. En källa på departementet citerades med att det som från början var regeringens initiativ i praktiken blev bara UD:s. Dialogen hade till en del lanserats som ett sätt att försöka visa att huvudfåran inom islam i Sverige inte var fundamentalistisk.

När EU och tolv Medelhavsländer undertecknade Barcelonaförklaringen i november 1995, med Hjelm-Wallén som Sveriges undertecknare, framhölls den svenska satsningen enligt Svenska Dagbladet som ett föredöme. Departementets tjänstemän noterade att Sverige hade fått ”en stjärna i boken”. Projektets ansvarige, ambassadör Lars Lönnback, kommenterade att det hade blivit en process som sjunkit in i det europeiska samarbetet och att den svenska profilen därmed skulle bli mindre framträdande.

Uppföljningen hölls i Mafraq i Jordanien den 10–13 juni 1996 under statsminister Göran Persson. Sverige bidrog med omkring 700 000 kronor och Lönnback var utlånad som konsult åt den jordanska regeringen. Mäns och kvinnors ställning, demokratisyn och mänskliga rättigheter fanns i det program som utarbetats i samråd med svenska UD, men ”i praktiken blev de utraderade ur programmet”, rapporterade Svenska Dagbladet.

Israel deltog inte. Israelska diplomater hade under vintern signalerat intresse, men efter Israels operation i Libanon i april bedömde Lönnback att det var omöjligt för jordanierna att bjuda in en israel. Mötet lades utanför Barcelonaprocessen. Israel skulle hädanefter utestängas från all dialog. Isoleras.

Konferensen rekommenderade regeringarna att inrätta ett gemensamt islamiskt-europeiskt sekretariat med säte i Sverige för den fortsatta dialogen, med EU, Unesco och Islamiska konferensorganisationen som aktiva deltagare. Om sekretariatet någonsin förverkligades om än symboliskt har inte gått att belägga. Det som byggdes blev i stället Svenska institutet i Alexandria, efter den utredning som Sverker Åström genomförde 1997–98 på uppdrag av biståndsminister Pierre Schori. Den dåvarande utrikesministern Anna Lindh band vid invigningen 2000 institutet uttryckligen till konferensen på Lidingö 1995.

Två fokusområden

Karlsson skrev promemorian inför Lidingökonferensen. Den 9 maj 1996 höll han en föreläsning vid Islamiska konferensorganisationens forskningscentrum IRCICA i Istanbul. Texten innehåller två hållningar.

• Den första betonar dialogen. Väst borde föra dialog med ”moderata” islamiska rörelser och ta in dem i den politiska processen; det skulle, med ett uttryck lånat av Olivier Roy, ”socialdemokratisera” dem. Sakfrågorna skulle ”avislamiseras”.

• Den andra betonar gränser. Regeringar i muslimska stater och olika organisationer skulle försöka utnyttja migranterna för sina egna syften. Lagtroheten undergrävs av appeller utifrån från organisationer som fordrar en ren och kompromisslös islam. Därför: ”Vi får därför inte genom en alltför vid tolkning av begreppet multikulturalism eller av missriktad allmän svensk välvillighet och slapphet tolerera att parallella politiska institutioner byggs upp.” ”Toleransen får under inga villkor gälla totalitära föreställningar.” Och: ”Bara en avpolitiserad och liberal islam kan integreras i Europa.”

Dialogen fick institutioner: konferenser, det föreslagna sekretariatet och Svenska institutet i Alexandria. Någon motsvarande institution för promemorians andra hållning har inte gått att finna.

Ingemar Karlsson och Brödraskapet

I maj 2002 promoverades Karlsson, då generalkonsul i Istanbul, till teologie hedersdoktor i Lund. I promotionsföreläsningen, publicerad i Svensk Teologisk Kvartalskrift, presenterade han Tariq Ramadan – sonson till Hassan al-Banna, Muslimska brödraskapets grundare – som en framträdande företrädare för det nya europeiska muslimska tänkandet. Karlsson citerade Ramadan om att en muslim kan känna sig hemma där ett rättssamhälle skyddar samvets- och religionsfrihet och att det är hans skyldighet att ”bära vittnesbörd” om sin tro. Begreppet dar al-shahada (vittnesbördets område) togs upp som en av de nya idéer som var erforderliga.

Ramadan föddes i Genève 1962. Hans far Said Ramadan var en ledande gestalt i Muslimska brödraskapet i exil; modern Wafa var äldsta dotter till Hassan al-Banna. Han blev professor i samtida islamstudier vid St Antony’s College i Oxford. Hösten 2017 tog han tjänstledigt efter att flera kvinnor anmält honom för våldtäkt. I Schweiz dömdes han i september 2024 av appellationsdomstolen i Genève för våldtäkt och sexuellt tvång till tre års fängelse, varav två villkorliga; Förbundsdomstolen fastställde domen i augusti 2025. I mars 2026 dömde en brottmålsdomstol i Paris honom i hans frånvaro till arton års fängelse för våldtäkt mot tre kvinnor mellan 2009 och 2016. Domen har ännu inte vunnit laga kraft. Ramadan har nekat.

Cirkeln sluts i Europaparlamentet

Den 8 oktober 2026 antog Europaparlamentet resolutionen om en EU-strategi mot islamistisk entrism och Muslimska brödraskapets nätverk med 381 röster mot 167. Resolutionen pekar bland annat ut FEMYSO. S&D-gruppen röstade nej med 84 av 87 röster. De svenska socialdemokraterna Heléne Fritzon, Evin Incir, Johan Danielsson, Adnan Dibrani och Sofie Eriksson röstade alla nej. Den samlade svenska delegationen delade sig elva mot nio. Motståndarna i debatten anförde att resolutionen riskerar att drabba antirasistiska organisationer och stigmatisera muslimer.

Resolutionens oro – organisationer som utnyttjar en religiös gemenskap, parallella strukturer, påverkan utifrån – motsvarar den andra hälften av den promemoria som en socialdemokratisk regerings utrikesförvaltning skrev 1995. Det var den första hälften som blev Sveriges profil i unionen. Den andra kom aldrig att implementeras.

I profilfrågorna står den svenska socialdemokratin kvar där den ställde sig 1995. Promemorian från 1995 hade två hälfter. I juni 1996 betalade Sverige ett möte i Jordanien där Israel inte fanns inbjudet. Den 8 oktober 2026 stod den svenska socialdemokratin fast vid den ena delen av promemorian vid omröstningen i Europaparlamentet. Som löpte parallellt med Brödraskapets intressen. Där står Socialdemokraterna kvar.

Den andra delen, som varnade för entrism och extremism hade Sveriges egen utrikesförvaltning under ledning av bland annat Schori låtit dö sotdöden.

Cirkeln slöts till slut.

Källor och noter

Citat ur promemorian återges i den svenska lydelse som Ingmar Karlsson publicerade 2021, med den engelska föreläsningstexten från 1996 i noterna. Citat översatta från engelska av artikelförfattaren.

1. Lena Hjelm-Wallén, svar på skriftlig fråga 1995/96:279, 14 februari 1996: den ”Euro-Islam konferens, som på mitt initiativ, anordnades i Stockholm sommaren 1995”. Lidingö som plats: Bitte Hammargren, Svenska Dagbladet 7/5 1996, s. 13 (”svenska regeringens Lidingömöte förra sommaren”).
2. Bitte Hammargren, ”Oklart om israeliskt deltagande i euroislamisk konferens”, Svenska Dagbladet 7/5 1996, s. 13. Läst i sidbild (KB).
3. Ingmar Karlsson, ”Euro-islam eller ghetto-islam”, Dagens Arena 1 maj 2021, utdrag ur Ett utrikes liv (Historiska Media, 2021).
4. Council of the Baltic Sea States, ”History” (cbss.org): det första toppmötet för Östersjöstaternas stats- och regeringschefer hölls i Visby 3 maj 1996. Om utvidgningspolitiken: Ulrike Hanssen-Decker, Von Madrid nach Göteborg. Schweden und der EU-Beitritt Estlands, Lettlands und Litauens, 1995–2001 (Frankfurt am Main 2008), enligt Krister Hannes recension i NORDEUROPAforum 19 (2009:2), s. 121–124.
5. Bitte Hammargren, ”Leif Blomberg kritiseras för bristande intresse i islamfrågan”, Svenska Dagbladet 7/5 1996, s. 13. Läst i sidbild (KB).
6. PASSIA, Annual Report 1993 (Jerusalem), förteckningen över utländska besökare, under ”Sweden”: ”Ingvar Carlsson, Former Prime Minister and Chairman of [the] Social Democratic Party; Mikael Dahl, Consul General; Lena Sundh, Counsellor, Permanent Mission of Sweden to [the] UN.” Samma uppgift på PASSIA:s webbplats för möten 1993 (Wayback Machine).
7. Hammargren, Svenska Dagbladet 7/5 1996, s. 13 (not 2). Barcelonaförklaringen, antagen vid Europa–Medelhavskonferensen i Barcelona 27–28 november 1995.
8. Johan Westerholm, ”Varningarna om Muslimska brödraskapet fanns 1995 – ändå fortsatte samarbetet”, Ledarsidorna 9 maj 2026 (ledarsidorna.se). FEMYSO, historik (femyso.org): ”The first meeting between Muslim youth organisations across Europe took place in Sweden in 1995, when the Foreign Ministry of Sweden in co-operation with the Swedish Muslim Youth organisation SUM (Sveriges Unga Muslimer), organised an international conference titled ’Islam in Europe’.”
9. Daniel Schatz, Leaders Matter: Foreign Policy Change in Sweden’s Middle East Policy 1999–2001 (diss., Humboldt-Universität zu Berlin, 2013), enligt intervju med Schatz i Fokus. Anna Lindh blev utrikesminister i oktober 1998.
10. Bitte Hammargren, ”De känsligaste frågorna ströks från dagordningen”, Svenska Dagbladet 23/6 1996, s. 15, med faktarutan ”Konferens om euroislam i Mafraq, Jordanien”, där rekommendationerna återges. Lönnback som ”tillfällig konsult åt den jordanska regeringen”: Hammargren, Svenska Dagbladet 7/5 1996, s. 13. Lönnback om slutsatserna till Åströms utredning: Dagens Industri 29 oktober 1997; Sverker Åström, Ett svenskt institut i Alexandria, Ds 1998:28.
11. Bitte Hammargren, ”Oklart om israeliskt deltagande i euroislamisk konferens”, Svenska Dagbladet 7/5 1996, s. 13, läst i sidbild (KB): ”Under vintern – och före det senaste Libanonkriget – gjorde israeliska diplomater klart att landet ville ha en plats i den euroislamiska dialogen”; Lönnback: ”Men jag misstänker att det som nu hänt i Libanon gör det omöjligt för jordanierna att bjuda in en israel.” Barcelonaprocessen och ambassadören: faktarutan i Hammargren, Svenska Dagbladet 23/6 1996, s. 15. Mafraqs deltagarförteckning är inte läst.
12. Anders Jerichow och Jørgen Bæk Simonsen (red.), Islam in a Changing World: Europe and the Middle East (Richmond: Curzon, 1997), vars sex första uppsatser kommer från konferensen i Köpenhamn 16–18 juni 1996; bland dem Saad Eddin Ibrahim, ”The troubled triangle: populism, Islam and civil society in the Arab world”, och Ahmad S. Moussalli, ”Discourses on human rights and pluralistic democracy”. Boken innehåller också ett bidrag av utrikesminister Niels Helveg Petersen, ”The Muslim world and the west, a need for dialogue”. Arrangörer, program och deltagare enligt bokens avsnitt ”Conference Organizers”, ”Conference programme” och ”List of participants” (läst i Routledges utgåva 2013). Ellen Margrethe Løj, ”Challenges and opportunities”, bokens Annex 2: ”There are limits to dialogue. If radicals – either in the shape of nation states or political movements – reject the concepts of dialogue and democracy, or do apply or justify violence and terror as a political means, dialogue simply is not an option to be considered.”
13. Ingmar Karlsson, ”A European Islam Policy and Islam in Europe”, föreläsning vid IRCICA, Istanbul, 9 maj 1996, i Ekmeleddin İhsanoğlu m.fl., The West and Islam: Towards a Dialogue (IRCICA Lecture Series 1, Istanbul 1999), s. 11–24. Att andra hälften är promemorian inför konferensen 1995 framgår av Karlsson 2021 (not 3).
14. Karlsson 1999, s. 15–17: ”to enter into a dialogue with ’moderate’ Islamic movements”; ”This would ’social-democratise’ them, to use an expression coined by Olivier Roy”; ”we must ’de-Islamise’ them”.
15. Karlsson 2021; Karlsson 1999, s. 18 och 20–22: ”Both the governments of Muslim states and the various sects and organisations might attempt to exploit the immigrants for their own purposes” (s. 20); ”we must not tolerate the establishment of parallel political institutions, as now exists in Britain where there is a separate Muslim parliament. This is due to an excessively broad interpretation of the concept of multiculturalism or perhaps, as in Sweden, a misguided general spirit of goodwill, sweetness and light, or simply flabbiness” och ”Under no circumstances should tolerance be extended to totalitarian views or ideas” (s. 21); ”Only a depoliticised and liberal Islam can be integrated into Europe” (s. 18, nästan likalydande s. 22). I 2021 års lydelse fortsätter meningen om parallella institutioner med ”eller försöken att upprätta en ’kalifatstat’ i Tyskland”; det ledet saknas 1996 men finns i föreläsningen i Lund 2002 (not 17, s. 168).
16. Anna Lindh, invigningstal, Svenska institutet i Alexandria, 3 oktober 2000: ”It was in this spirit that the Swedish Government in 1995 hosted a major conference on relations between European and Islamic Cultures, and of the situation of Moslems in Europe.”
17. Ingmar Karlsson, ”De muslimska invandrarna – en brygga mellan två kulturer?”, promotionsföreläsning vid Lunds universitet 30 maj 2002, Svensk Teologisk Kvartalskrift 78 (2002), s. 165–170, här s. 168 (journals.lub.lu.se). Avpolitiseringsmeningen: s. 167. Begreppet: ”nya idéer är därför erforderliga som dar as-Shahada (vittnesbördets boning)” (s. 168). Samma föredrag i turkisk översättning: ”Müslüman Göçmenler: İki Kültür Arasında Köprü Mü?”, i İsmail Kurt och Seyit Ali Tüz (red.), XXI. Yüzyılda İslâm Dünyası ve Türkiye(Istanbul: Ensar Neşriyat, 2003), s. 261–272, Ramadan s. 270.
18. Om Tibis begrepp: Johan Westerholm, ”Europas förlorade kulturkrig”, Ledarsidorna 4 februari 2026 (ledarsidorna.se), där även Tibicitatet återges; Bassam Tibi, Euro-Islam statt Islamismus (ibidem, 2020). Karlssons rubrik 1995: Ingmar Karlsson, Euroislam – eller ghetto-islam (Utrikespolitiska institutet, serien Utblick 1995:5). Seminariet: notis i Dagens Nyheter 20 mars 1998, läst i original (KB); seminariet hölls 28 mars 1998 under ledning av ambassadör Erik Cornell, med Tibi (”Islam in Europe between Integration and Communitarism”), Karlsson och Jan Hjärpe som talare.
19. Begreppet: Tariq Ramadan, To Be a European Muslim (Leicester: Islamic Foundation, 1999), och Dār ash-shahāda: l’Occident, espace du témoignage (Lyon: Tawhid, 2002). Deltagarlistan 1995: Westerholm 2026 (not 8); Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani, Muslimska brödraskapet i Sverige (MSB, 2017).
20. Uppgifterna om födelse, föräldrar, Oxford och utgivning enligt Wikipedia, ”Tariq Ramadan” (en.wikipedia.org), läst 11 oktober 2026. Caroline Fourest, Frère Tariq: discours, stratégie et méthode de Tariq Ramadan (Paris: Grasset, 2004).
21. Schweiz: RTS, ”Le Tribunal fédéral confirme la condamnation de Tariq Ramadan pour viol” (2025, rts.ch); Kvartal, ”Världskänd teolog dömd för våldtäkt” (kvartal.se). Paris: AFP i Malay Mail 26 mars 2026 (malaymail.com). Oxford: universitetets besked 7 november 2017 om tjänstledighet ”by mutual agreement”, som enligt universitetet inte innebar något antagande om skuld.
22. Europaparlamentet, resolution B10-0424/2026, antagen 8 oktober 2026. Johan Westerholm, ”FEMYSO i centrum när Europaparlamentet kräver strategi mot islamistisk entrism”, Ledarsidorna 10 oktober 2026 (ledarsidorna.se).
23. HowTheyVote.eu, omröstning 198051 med namnvis röstlista (howtheyvote.eu), hämtad 11 oktober 2026.
24. The Local, ”Magdalena Andersson once again given job of building new Swedish government”, 2 oktober 2026 (thelocal.se). Rösterna: not 23; Emma Wiesner (C) röstade inte.
25. Agence Europe, Europe Daily Bulletin nr 13955, 9 oktober 2026 (agenceurope.eu); FEMYSO m.fl., gemensamt pressmeddelande 8 oktober 2026 (femyso.org): resolutionen ”wrongfully links the organisations with the Muslim Brotherhood”.
26. Drönarna över Polen natten till 10 september 2025: Arms Control Association, ”NATO Downs Russian Drones over Poland”, Arms Control Today, oktober 2025 (armscontrol.org). Tre MiG-31 i estniskt luftrum i tolv minuter 19 september 2025 och Estlands begäran enligt artikel 4: Euronews 19 september 2025 (euronews.com); CBC (cbc.ca). Sveriges Natomedlemskap trädde i kraft 7 mars 2024.
27. TT, ”Rödgröna eniga: Frys handelsavtalet med Israel”, Göteborgs-Posten 9 oktober 2026 (gp.se); mandatfördelningen och Johanssons roll som utskottsordförande: Bulletin 8 oktober 2026 (bulletin.nu). Motiveringen: Socialdemokraternas inlägg på Instagram, oktober 2026 (”Tillsammans med C, MP och V vill vi att Sverige driver på i EU för att pausa handelsdelen i avtalet med Israel. Det gör vi mot bakgrund av det eskalerande våldet mot palestinier på Västbanken och krigsbrotten i Gaza.”).