I praktiken samtliga svenska riksdagspartier, med något undantag, har haft positiva och mer eller mindre långtgående relationer med radikal politisk islam på något sätt. Med samma motivbild. Moderaterna är ett parti som inte på något sätt är förskonade. I det partiet tog sig en medlem av det Muslimska brödraskapet ända fram till riksdagens försvarsutskott.

Fyra dagar efter riksdagsvalet 2010 gratulerade Islamiska förbundet i Sverige ”sin medlem och sittande ordförande, Abdirisak, till riksdagsplatsen för moderaterna”. Abdirizak Waberi satt för Moderaterna i Göteborgs valkrets 2010–2014 och under mandatperioden som suppleant i försvarsutskottet. Hur han hamnade på listan går inte riktigt att belägga. Vad som däremot går att få bekräftat är att alla involverade var fullt medvetna om vem han var när han kom dit. Och hur de som ställde kritiska frågor bemöttes av partiet.

Bakgrunden till att matcha fram Waberi är krisen efter att Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund publicerades 2007. Statsminister Fredrik Reinfeldt kallade då till ett möte med muslimska företrädare i Stockholms moské. Det är denna höst Mahmoud Aldebe, se nedan, pekar tillbaka på när han talar om en uppgörelse. Dock inte mötet med statsministern utan ett annat, med justitieministern, som saknar känd dokumentation.

Waberi var 1998 med och grundade friskolan Römosseskolan i Göteborg och var dess rektor till 2010. Samtidigt var han ordförande i Islamiska Förbundet i Sverige fram till december 2010 och vice ordförande i Federation of Islamic Organisations in Europe, FIOE med ansvar för medborgarskap och information.  Såväl IFiS som FIOE är det Muslimska brödraskapets paraplyorganisationer i Sverige respektive Europa. Enligt Säkerhetspolisens rapport av den 28 mars 2022 har FIOE angetts som Muslimska brödraskapets europeiska gren.

Efter riksdagsinträdet fortsatte kopplingen. Den 9 februari 2013, som tjänstgörande riksdagsledamot, deltog Waberi i FIOE:s rådsmöte enligt en notis från Muslimskt Politiskt Forum: ”Abdirizak är vice ordförande i FIOE samt avdelningsansvarig för Medborgarskap och PR.” Federationens ordförande var då Chakib Benmakhlouf.

Mahmoud Aldebe, som själv var med och byggde Sveriges muslimska förbund och Sveriges muslimska råd, bröt 2013 offentligt med organisationerna och beskrev Islamiska förbundet som ”svenska grenen av Muslimska Bröderskapet”. I en artikel på hemsidan al Noor skrev Aldebe under den arabiska våren 2014 att förbundets ordförande:

”….alltså Waberi, nominerades till riksdagen som motprestation för att förbundet lovat dämpa muslimska protester efter Muhammedteckningarna 2007, en uppgörelse han uppger slöts med dåvarande justitieminister.”

Aldebe namnger dock ingen minister och inte heller något datum för överenskommelsen.

Våren 2010, ett halvår före valet, drev Waberi och personer i hans krets webbplatsen Muslimskt Politiskt Forum. Den 26 april publicerades en politisk deklaration som beskriver Islamiska förbundet som forumets ”föregångsorganisation” och Sveriges muslimska råd som stödjande part. 

Waberi var ordförande. Bland övriga i styrelsen fanns Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd. Allt material forumet lämnat efter sig är daterat till april–maj 2010. Fem månader senare satt dess ordförande i riksdagen för Moderaterna.

Listan utan pappersspår

Moderaterna i Göteborg införde öppet provval först inför valet 2014. Listan till 2010 sattes i en sluten partiprocess vars handlingar inte är offentliga. Valmyndighetens webbarkiv anger ”Namnet gallrat” för samtliga kandidater i Göteborgs kommuns valkrets 2010. Det går inte att i efterhand se vare sig nomineringsunderlag eller vem som förde fram vem.

Forskaren Sameh Egyptson har i Göteborgs-Posten uppgett att Muslimskt Politiskt Forum ”lyckades att övertyga moderaterna i Göteborg inför valet 2010 att MPF representerar muslimer politiskt i Sverige”, och att Waberi därefter fick plats fem på listan. Det finns med andra ord ingen handling att begära ut och ingen som trätt fram och berättat hur nomineringen gick till. Det är inte samma sak som att det inte fanns något att veta – det är att processen inte lämnade några spår.

”Rasister ljuger”

Uppgifterna om Waberi var kända redan före nomineringen: en intervju i RFSU:s Ottar 2006 och SVT:s Dokument inifrån 2009 hade båda behandlat hans syn på koranen och familjerätt. Trots det bemöttes den återkommande kritiken genom hela hans tid i riksdagen aldrig i sak. Utan genom att avfärda kritikerna i olika tonarter.

Moderaternas gruppledare i Göteborg, Jan Hallberg, kallade i september 2010 anklagelserna förtal spritt av islamofober och sade att Waberi ”varit med länge i vårt parti”.

Mönstret upprepades 2012. Den 11 november publicerade Olle Ljungbeck en debattartikel i Gefle Dagblad där han hävdade att Moderaterna ”skyddar religiöst grundad extremism” med hänvisning till en TV-intervju där Waberi resonerat teologiskt kring koranstycken om månggifte och aga.

Den 6 december svarade Tomas Tobé, då vice gruppledare för Moderaternas riksdagsgrupp, och Cecilia Magnusson, riksdagsledamot och förbundsordförande för Moderaterna i Göteborgs stad i samma tidning under rubriken ”Främlingsfientliga krafter ljuger om Waberi”. De kallade Ljungbecks påstående ”helt fel” och ”gränsande till förtal” men bemötte aldrig sakfrågan om vad Waberi faktiskt sagt. 

Partiets reaktion var att beskylla kritiker för lögn och koppla kritiker till främlingsfientlighet. Waberi själv uttalade sig inte i repliken. Partiet centralt svarade inte heller på de frågor Bahareh Mohammadi Andersson ställde om Waberi i Göteborgs-Posten 2011.

Här finns inget att se

Socialdemokraterna hade en motsvarande process, men en mer dokumenterad sådan. Redan 1999 antog Broderskapsrörelsen, i en gemensam projektgrupp med Sveriges muslimska råd, rapport 4/99 med siffersatta mål: fram till 2002 skulle muslimer finnas på minst 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och riksdagslistor i minst 5 län. 

Rådets ordförande Mostafa Kharraki kommenterade målen: ”En viss förbättring på det politiska livet kan noteras genom att flera muslimer har fått politisk förtroendeposter på kommunalnivå och vi hoppas att få ännu fler på riksdagsnivå i nästa val.” Ur processen växte också Politisk Islamisk Samling, beskriven av rådet självt som Sveriges muslimska råds ”politiska gren”.

Den processen fick också ett tydligt haveri att peka på. I april 2013 valdes Omar Mustafa, då ordförande i Islamiska förbundet, in i Socialdemokraternas partistyrelse. Han avgick fyra dagar senare, sedan det uppmärksammats vilka talare och gäster förbundet bjudit in till sina möten.

Skillnaden är med andra ord inte att den ena sidan hade kopplingar till den radikala islamistiska miljön och den andra inte. Skillnaden är att den ena processen är dokumenterad, öppet omdebatterad i över tjugo år och slutade med att förbundsordföranden fick avgå efter fyra dagar medan den andra saknar pappersspår helt och slutade med en hel mandatperiod i riksdagen.

Och sopades under mattan.

Källor (urval)

• Islamiska förbundet i Sverige, ”Abdirisak Waberi (m) valdes in i riksdagen”, 23 september 2010.
• Sveriges riksdag, ledamotsregister, Abdirizak Waberi.
• Mahmoud Aldebe, öppet brev oktober 2013; الرأي العام السويدي و الموقف من العنف العنصري, alnoor.se, 26 mars 2014.
• Muslimskt Politiskt Forum, mpfsweden.se (arkiverad), ”Politiskt deklaration” 26 april 2010, ”MPF Historik” 30 april 2010, notis 9 februari 2013.
• Sameh Egyptson, Göteborgs-Posten, GP Debatt.
• Valmyndigheten, historik.val.se, Göteborgs kommuns valkrets 2010.
• ”Pekas ut som islamist”, Realtid, 27 september 2010.
• Olle Ljungbeck, Gefle Dagblad, 11 november 2012; Tomas Tobé och Cecilia Magnusson, ”Främlingsfientliga krafter ljuger om Waberi”, Gefle Dagblad, 6 december 2012.
• Broderskapsrörelsen, rapport 4/99, ”Delaktighet, identitet och integration”, förbundskongressen i Örebro 1999.
• SVT Nyheter, ”Omar Mustafa avgår”, april 2013.
• Säkerhetspolisen, rapport om Muslimska brödraskapet i Sverige, 28 mars 2022.
• Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Muslimska brödraskapet i Sverige, 2017.