Om Sverige blir som Malmö – Hur blir det då?
En avdelning i Malmö Prides parad skanderade “Hela Malmö hatar polisen” vilket flertalet medier rapporterat om. Ordföranden för Vänsterpartiet i Malmö menade i efterhand att ramsan inte skulle tas bokstavligt. Uttalandena har väckt debatt och det finns skäl att titta närmare på både ramsans ursprung och den politiska kontext den uppstått i. Och vad det kommer innebära inför höstens val.
Den 4 juli 2026 gick Malmö Prides parad från Mölleplatsen mot Folkets Park. Ur Vänsterpartiet Malmös del av tåget hördes ropen “Hela Malmö hatar polisen”. Sydsvenskan filmade händelsen. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) kallade det skandalöst och efterlyste svar från både Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ledning.
Ordförande för Vänsterpartiet Malmö, Tove Karnerud, svarade att orden inte skulle tas bokstavligt utan sågs som en protest mot rasism och repression inom polisen samt hänvisade till att polisprotest historiskt hört till Prides tradition.
Det sistnämnda stämmer väl med Prides historia. Frågan som återstår är hur ramsan ska förstås i ljuset av den politiska rörelse som förde fram den.
Begreppet queersocialism
Queersocialism, eller queermarxism, är ett ramverk som dess företrädare beskriver öppet i egna texter på flera språk och sedan flera decennier.
Grundtanken är att hbtq-befrielse och antikapitalism hänger ihop. Att könsordning och kapitalism förstärker varandra och att en fullständig frigörelse enligt detta synsätt kräver att båda avskaffas. Den amerikanska organisationen DSA för fram detta i sina programtexter. Peter Drucker förband 2015 marxism och queerteori i boken Warped. I Tyskland driver Heinz-Jürgen Voß och Salih Alexander Wolter en liknande linje samt i Frankrike går tankegodset tillbaka till Front homosexuel d’action révolutionnaire på 1970-talet.
Fyra teman återkommer i denna tradition:
- Att sexuell läggning och identitet, enligt bland andra historikern John D’Emilio betraktas som socialt konstruerade snarare än medfödda.
- Att formell jämlikhet (till exempel företags Pride-engagemang) av vissa inom rörelsen ses som otillräcklig eller rentav problematisk, snarare än som en framgång.
- Att kärnfamiljen som ekonomisk enhet ifrågasätts som samhällsstruktur.
Att polisen och staten i denna tradition betraktas som förtryckande institutioner är en uppfattning som delas av breda kretsar inom denna rörelse. Den historiska kontexten är med hänvisning till att Stonewall 1969 var ett uppror mot polisingripanden, inte primärt en fest. Parollen “Cops out of Pride” har sitt ursprung här.
Stonewallupproret var en serie våldsamma demonstrationer 1969 mot en polisrazzia som företogs mot homosexuella och transpersoner på baren Stonewall Inn i New York. Upproret spred sig snart till större delar av gayrörelsen i Greenwich Village och betraktas av de mer militant aktivistiska delarna av rörelsen som en milstolpe.
Karneruds förklaring att polisprotest hör till Prides historia är i sak korrekt. Samtidigt pekar den queersocialistiska traditionen på att sådan protest inte är en bisak utan en central del av rörelsens självförståelse.
Ramsan kan alltså läsas både som en allmän protestyttring och som en formulering som ligger nära denna ideologiska tradition, tolkningen beror på vilket sammanhang man lägger vikt vid. Banderollen “Queera socialister” i samma del av tåget signalerar i varje fall vilken politisk identitet blocket själva vill förknippas med.
Ramsans ursprung och sammanhang
Ramsan har rötter i en bredare subkultur. “All Cops Are Bastards” (ACAB) och siffervarianten 1312 har sitt ursprung i brittisk punk- och skinheadmiljö och förekommer i dag inom delar av den autonoma vänstern samt antifascistiska rörelser.
Säkerhetspolisens och stiftelsen Expos symbollexikon beskriver uttrycket, tillsammans med “FCK CPS”, som ett uttryck för poliskritik kopplat till den autonoma miljön. Inte sällan har denna miljö ett betydande våldskapital själva.
Liknande resonemang har också förts fram i akademisk form. Den 18 juli 2020 skrev forskarna Ida Nafstad och Amin Parsa vid Rättssociologiska institutionen i Lund i Sydsvenskan att stora delar av den svenska poliskåren borde avvecklas med hänvisning till vad de menade var systematisk rasism inom polisarbetet. I en artikel riktad mot polisens insats Rimfrost i Malmö förklarade detta. Nafstad och Parsa har ingen koppling till paraden eller till Vänsterpartiet Malmö, artikeln nämns här som exempel på att liknande kritik mot polisen som institution förekommer i flera sammanhang, akademiska såväl som aktivistiska.
Ordföranden egen historia spelar in
Tove Karnerud har en lång bakgrund inom den utomparlamentariska solidaritetsrörelsen, dokumenterad i offentliga handlingar.
- 2007 företrädde Karnerud Asylgruppen i Malmö. 2009 var hon ordförande för Emmaus Björkå och rikstalesperson för organisationens kampanj mot svensk och europeisk migrationspolitik med kritik riktad mot EU:s gränspolis Frontex, förvar och utvisningar.
- I maj 2010 undertecknade hon, som styrelseledamot i Emmaus Björkå, ett uttalande efter bordningen av Ship to Gaza-konvojen med krav om att utvisa Israels ambassadör, att riksdagen skulle ansluta sig till BDS-rörelsen och att Israel skulle uteslutas ur OECD.
- Omkring 2013 var hon engagerad i kampanjen Isolera Israel. 2016 talade hon vid Ship to Gaza vid ett Malmöstopp. Mellan 2018 och 2022 satt hon i styrelsen för Malmö Pride, de sista åren som ordförande, och var samordnare för WorldPride 2021 – ett arbete som av flera beskrivits som brett förankrat och inkluderande snarare än ideologiskt smalt.
- 2014 gick hon med i Vänsterpartiet. 2023 blev hon ordförande för partiets största lokalförening.
Karnerud har varit tydlig med sin politiska inriktning i offentliga sammanhang. I Internationalen, Socialistiska Partiets tidning, har hon sagt att Vänsterpartiet bör fortsätta vara kritiskt mot det kapitalistiska systemet och att målet är socialism med ambitionen att flytta fram partiets positioner när tillfälle ges. I april 2026 höll hon ett tal mot försvarsavtalet med USA med krav om att USA ska lämna Sverige och att Sverige ska lämna Nato.
Hon har beskrivit Vänsterpartiet Malmös uppgift som att bygga den infrastruktur arbetarrörelsen behöver. Dessa uttalanden är offentliga och i huvudsak gjorda av Karnerud själv.
Vad det betyder för det politiska landskapet
Det finns flera sakförhållanden värda att ta på allvar. Stonewall 1969 var historiskt ett uppror mot polisingripanden. Polisprotester har en lång tradition inom Pride-rörelsen. BDS-rörelsen, Palestinasolidaritet och Nato-motstånd är värderingar som delas av betydande delar av vänstern i breda led, inte enbart av dess yttersta kant.
Samtidigt är ramsan ingen enskild händelse utan uttryck för en politisk tradition som har sina egna förespråkare och sitt eget ramverk, och den som offentligt försvarat tolkningen av den är ordförande för Vänsterpartiets största lokalförening . Ett parti som i valet 2022 fick nära tjugo procent av rösterna i Malmö.
Opinionsmätningar indikerar att Tidöpartierna kan förlora regeringsmakten i höstens val. Karnerud har själv talat om ett fördjupat samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Malmö. Om ett sådant samarbete blir aktuellt, även på riksnivå, blir frågan om Vänsterpartiets roll och politiska inriktning relevant för fler väljare än de i Malmö.
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har ännu inte redogjort för hur en eventuell socialdemokratiskt ledd regering skulle se ut. I dagens opposition är det endast Centerpartiet har uteslutit att sitta i en regering där Vänsterpartiet ingår.
Frågan som återstår,och som knappast har ett givet svar, är hur man ska väga Vänsterpartiets parlamentariska praxis och konkreta politik mot de mer långtgående ideologiska formuleringar som förekommer bland enskilda företrädare. Vad det skulle betyda i praktiken om partiet fick inflytande över en regering. Om Malmö är framtidsstaden och Sverige ska bli som Malmö, hur blir det då?
Det är en fråga väljarna rimligen bör kunna börja bilda sig en uppfattning om före valet den 13 september.
Politisk islam, antifascism och andra radikaliserande kluster
Detta är en liten del av vad som tas upp i den fristående uppföljaren av “Islamismen i Sverige” (2020) som är planerad till 2027. Där jag går djupare och breddar beskrivningen av inte bara politisk islam, AKA islamism, utan även rör mig in i de antifascistiska miljöerna. Den queersocialistiska miljön är ett exempel på kluster som drar till sig radikaliserande trender. Inte sälla med våldskapital.
Islamismen i Sverige ligger idag ute gratis efter att donationer inkommit, som en gåva till folkbildningen inför valet 2026. Du får gärna ansluta dig till de som gjort detta utköp av rättigheterna möjligt.
Scanna koden bara.
Johan Westerholm
