PLO, och även Fatahs och Hamas agerande historiskt har begränsat viljan att ens överväga att ge araber med palestinsk bakgrund medborgarskap. Ett agerande som gjort palestinier impopulära i hela regionen med en status som andra klassens araber i flera av grannländerna.

Vice överåklagare Bengt Åsbäck ska hålla förhör med Socialdemokraternas riksdagsledamot Jamal El-Haj på fredag. Anledningen är den förtalsanmälan mot Moderaternas riksdagsledamot Fredrik Kärrholm som Jamal El-Haj lämnat in efter att Kärrholm kallat honom för en “säkerhetsrisk” med kopplingar till Hamas på plattformen X rapporterar Aftonbladet.

– På fredag håller vi förhör med målsäganden, säger Bengt Åsbäck till Aftonbladet.

El Haj, uppvuxen i Libanon som palestinsk flykting är fortfarande aktuell då han deltagit i de insamlingskonferens som anordnades i Malmö under våren av en av Hamas insamlingsorganisationer. Det är själva bakgrunden till bland annat Kärrholms uttalande om el Hajs vandel.

Hamas är en av både EU och USA klassad terroristorganisation.

Även om el Haj inte har några egentliga band med det territorium som hävdas av Hamas och den Palestinska myndigheten hävdar han palestinsk flyktingstatus. Detta har varit möjligt genom den lösning som FN-organet URWA gjorde möjlig.

UNRWA – Det flyktingpolitiska missfostret

Bekräftade ättlingar till av UNRWA registrerade palestinska flyktingar, som innehavare av “Nansen pass” och “Certificate of Eligibility” (de dokument som utfärdats till dem som fördrivits av andra världskriget) eller som UNHCR-flyktingar, ärver samma palestinska flyktingstatus som sin manliga förälder. En lösning som kapslar in flyktingarna i ett bidragsberoende och som i praktiken hindrat en assimilation de länder de sökt sig till.

UNRWA anses av Jewish Policy Center vara en av Hamas främsta finansieringskällor.

Under Palestinakriget 1948 flydde omkring 700 000 palestinska araber eller 85 procent av den totala befolkningen i det som blev Israel  till länderna Libanon, Syrien och Jordanien. Dessa, och deras ättlingar som också har rätt till registrering, assisteras av UNWRA i 59 registrerade läger, varav tio etablerades i efterdyningarna av sexdagarskriget 1967. Av de som flydde 1948 var mellan 30 000  till 50 000 vid liv 2012.

Tillsammans med de mellan 245 000 som flydde 1967 blir summan palestinska flyktingar c.a sju miljoner. Matematiken är möjlig eftersom flyktingstatusen går i arv på svärdssidan. I ett normalfall hade annars antalet reella flyktingar varit under miljonen.

Som parallell kan nämnas att de boende i finska Karelen aldrig fick flyktingstatus efter det att Ryssland annekterat landområdet. Dessa assimilerades istället in i det finska samhället.

När vinterkriget mellan Finland och Sovjet tog slut efter drygt 100 dagar, i mars 1940, tvingades Finland att avstå från stora landmassor däribland Karelska näset vid Finska viken och en stor del av befolkningen evakuerades till Finland.

Moskvafördraget den 12 mars 1940 innebar att Finland avstod 11 procent av sitt territorium till Sovjetunionen och runt 450 000 finnar och karelare blev berövade sitt land. Finland förlorade sammanlagt cirka 35 000 km² att jämföra med Israels areal om 20 770 km².

Palestinska araber lågstatusgrupp i Mellanöstern

Vad som försvårar situationen är den låga status som palestinska araber, som hävdar flyktingstatus, har i regionen. Den egyptisk-israelsika tankesmedjan Sadat Begin Center forr Strataeegic Studies listar några exempel.

 I Jordanien försökte de palestinska terrororganisationerna 1970, ledda av PLO-chefen Yasser Arafat, ta över landet genom att etablera egna autonoma regioner i norr, komplett med vägspärrar och beväpnade palestinska araber som utmanade monarkin. 

I september 1970 hade kung Hussein av Jordanien och  fått nog och förklarade mot mot de palestinska flyktingarna vilket kostade tusentals liv på båda sidor. 

1990 stödde Arafat Saddam Husseins irakiska invasion av Kuwait. Som hämnd utvisade Kuwait, när det väl befriats från den irakiska erövringen, omkring 400 000 palestinier ut ur landet. De flesta hade bott i emiratet i decennier och lämnade dem utblottade över en natt.

Palestinska araber har dessutom under ett sekel sålt land till judar tjänat enormt på affärerna och sedan kommit att hävda dels flyktingstatus men även krävt av arabvärlden att  dessa ska befria “Palestina” från den “sionistiska ockupationen.”

Under årens lopp har de palestinska araberna tilldelats avsevärd ekonomiska resurser i form av bidrag från FN och UNWRA vilket summerar till miljarder i euro och dollar. 

Beloppen som betalas ut årligen som bidrag utan motprestation innebär att den årliga inkomsten per capita i PA är flera gånger större än den för egyptiska, sudanesiska eller algeriska. En palestinsk flykting har idag avsevärt bättre levnadsstandard än araber som bor i Syrien, Irak, Libyen och Jemen. Och definitivt under de senaste sju åren.

Med den historia som palestinska araber bär med sig är oviljan från grannländerna att stödja denna folkgrupp explicit. Dessa länder vill inte riskera att hamna i en situation där de tvingas avträda land till en religiöst radikaliserad grupp som inte vill assimileras samt vant sig att leva på omvärldens bidrag.

PLO, och även Fatahs och Hamas agerande historiskt har även begränsat viljan att ens överväga att ge araber med palestinsk bakgrund medborgarskap.