Utrikesminister Ann Linde befinner sig för närvarande i FN-högkvarteret i New York med sina närmaste medarbetare. Med följer även Oscar Stenström, den ende i regeringskansliet som kan sägas representera bägge regeringsalternativen. Och den ende som har något att säga till om då Linde inte längre kan eller får uttala sig om Sveriges politiska linje i olika frågor. Nato-frågan i synnerhet. 

Att ett av Ulf Kristerssons första kommunicerade beslut efter valsegern var att behålla Magdalena Anderssons statssekreterare Oscar Stenström (S) som Nato-förhandlare kan ses som en signal åt vilket håll Kristersson vill gå. Ett beslut även Sverigedemokraterna stod bakom.

Det har av vissa tolkats som ett tecken på att Moderaterna kommer vilja luta sig mot Socialdemokraterna i fler frågor utöver själva Nato-processen, där Magdalena Andersson redan sedan tidigare initierat ett samarbete.

Men att Oscar Stenström nu har en central roll i svensk utrikespolitik vittnar hans närvaro i New York vid det som kallas UNGA, när FN:s generalförsamling sammanträder om. Det kan inte uteslutas att Stenström, förutom att passa på att träffa företrädare för Turkiet i ett annat sammanhang än Nato, nu fungerar som överrock åt Ann Linde med hennes handplockade sällskap. 

Linde representerar formellt en övergångsministär och saknar därmed fullmakt att ingå bi- eller multilaterala överenskommelser. Det är endast Stenström som har mandat att företräda båda regeringsalternativen, det vill säga både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson ifråga om Nato

Linde, tillsammans med UD, blev helt bortkopplade från Sveriges Nato-process tidigare i år. Ett beslut som skall ha fattats av Magdalena Andersson efter ett mer eller mindre katastrofalt framträdande, baserat på UD:s material, i Helsingfors. Andersson menade då att en svensk Nato-ansökan skulle destabillisera den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön.

Ett helt och hållet Kreml-kontrollerat narrativ som även Anderssons företrädare som statsmininster kommit att referera till. Som ordförande för fredsforskningsinstitutet SIPRI har Stefan Löfven ställt sig som motståndare till en svensk anslutning till försvarsalliansen.

Relaterat: Löfven om Nato:  “USA:s kärnvapen ett problem”- Nämner inte Kaliningrad

Löfvens utrikespolitiska kompetens vilar i huvudsak på det han fått till sig av Alexander Sassan Ahklagi, den socialdemokratiska föreningen Hjärtas tidigare ordförande när Hjärta fortfarande var en del av Tro och Solidaritet, samt Jenny Ohlsson. Hassan Ahklagi, utbildad vid bland annat det regimkontrollerade universitetet i Teheran, var Löfven förste utrikespolitiske rådgivare efter regeringsskiftet 2014.

Sassan Ahklagi antogs senare till diplomatprogrammet och tjänstgör för närvarande som förstesekreterare vid Sveriges representation i Afghanistan. Sedan evakueringen är han placerad i Stockholm.

Det är vida känt att SIPRI ända sedan grundandet varit en partiell arena för Kremls narrativ och opinionsbildning. En utveckling som förstärktes under den förre ordföranden Jan Eliasson som upplät arenan för bland annat diktaturen Iran.

Kretsen kring Linde

Vid UNGA sammanträde sitter Oscar Stenström på Ann Lindes högra sida. Bakom Stenström i bild skymtar Ellinor Hammarskjöld, handplockad av den tidigare utrikesministern Margot Wallström (S) och den förre kabinettsekreteraren Annika Söder(S)  som URP, eller utrikesråd för politik.

Detta utrikesråd (ett av tre) är det mest inflytelserika och den högst rankade tjänstemannen på utrikesdepartementet. Hammarskjöld har varit en central del av utvecklingen av den feministiska utrikespolitiken då hon innan hon blev URP var personalchef samt rättschef och utformade den socialdemokratiska personalpolitik som råder på departementet.

Även om Hammarskjöld har en formellt opolitisk ställning menar allt fler av hennes kollegor på UD att hon istället bör betecknas som  politisk. Detta eftersom hon haft en särställning i produktionen av socialdemokratisk utrikespolitik i allmänhet och feministiska utrikespolitiska ställningstaganden under hela sin karriär i synnerhet.  Något som varit ständigt närvarande under hela hennes anställningstid på UD.

Relaterat: Så korrupt är UD:s personalpolitik

Bredvid Hammarskjöld ses ambassadör Jenny Ohlsson, Statssekreterare hos biståndsminister Ernkrans. Ohlsson kommer närmast från att ha varit  ambassadör för migration och flyktingfrågor samt Agenda 2030. Ohlsson var tidigare politisk rådgivare till statsmininster Stefan Löfven.

Till vänster på den bakre raden syns även Carl Skau, idag chef för FN-enheten. Skau ansvarade för kampanjen inför Sveriges säkerhetsrådskandidatur i nära samråd med sin maka som arbetar på Dag Hammarskjöld–stiftelsen.

Skau kom att efterträda Efraim Gomez som blev rikskänd för att ha vägrat lämna ut utvärderingen av kampanjen till riksdagens utrikesutskott. Margot Wallström kom senare att prickas av konstitutionsutskottet för det senare och fick motta kritik för kampanjen. Kampanjen sköttes på en separat medium utan att diarieföras enligt regelverket och gällande lagstiftning. Detta avslöjades av både Ledarsidorna och Dagens Nyheter i en parallell nyhetsrapportering.

Relaterat: Historien om UD:s Darknet

Gomez var tilltänkt som URP men denna utnämning ändrades i sista stund av statsrådet Hans Dahlgren (S) som i ett direkt besked till dåvarande kabinettssekreterare Annika Söder påtalade att oppositionen skulle uppfatta en sådan utnämning som alltför provokativ.

Gomez är idag tjänstledig från UD för tjänstgöring i chefsposition på ett av FN-kontoren i Geneve.

Dag Hammarskjölds anhöriga representeras i stiftelsens styrelse av Ellinor Hammarskjöld.