Oavsett utfall i rättsprocessen bör det redan nu stå klart att det som pågått och pågår mot de två iranska bröder som står åtalade för spionage inte kommer ta slut på flera år. De paralleller som lyser igenom med fallet Wennerström är av en sådan karaktär att samma form av erfarernhetskommission som bland annat  försökte radera motsättningarna inom säkerhets- och underrättelsekomplexet bör tas tillvara eller återuppväckas.

Rapporteringen från rättegången mot de två bröder, med iranskt ursprung som står åtalade för brott mot rikets säkerhet är uppseendeväckande detaljrik. Detaljer som i sig för en tränad analytiker ger en god bild av Säkerhetspolisens kompetens, behörigheter och kapacitet. För även om en rättegång, med tillhörande förundersökning skall vara så offentlig som möjligt för att garantera rättssäkerheten är detaleriingsgraden anmärkningsvärt god kring några av utredningsverktygen de förfogar över vilket olika medier för vidare.

Relaterat: Spionrättegången väcker frågor bortom anklagelserna om spioneri

Jakten på bevis mot de spionmisstänkta bröderna ledde Säkerhetspolisen till bland annat flera offentliga toaletter i Uppsala. Utredarna tolkar den ena brodern anteckningar som att en sådan kan ha används som ”död brevlåda”.  Det och fler andra detaljer ger en god bild av hur Säkerhetspolisen har agerat och lagt upp arbetet i utredningen. Något som kan komma att användas av främmande makt med agenter eller informatörer i Sverige som på ett eller annat sätt kan dra nytta av informationen för att öka sitt eget skydd och egna varningssystem samt inte minst anpassa sina rutiner. 

Att tidigt kunna identifiera om man fastnat på Säpos eller MUST´s radar.

Även om de flesta jämför detta fall, som fortfarande inte är rättsligt avgjort, med spionen Stig Bergling så finns det fler beröringspunkter med ett annat av Sveriges största spionfall. Fallet med flygvapenöverrsten Stig Wennerström.

Författarern och journalisten Anders Sundelins bok om detta fall, Fallet Wennerström (Weyler förlag 2013), ge ren god inblick i den problematik som ser ut att ha upprepats i fallet med de två bröderna. Wennerström kom för första gången upp på Säpos radar i mitten på andra världsrkiget men ärendet avskrevs på oklara grunder då Säpo och åklagare gjorde en bedömning att Wennerströms nära umgänge med Nazi-Tyskland var något han gjode i tjänsten. 

Trots dessa första indikationer kunde Wennerström utses till flygattaché i Moskva. Inte bara en tjänstöringsperiod utan två. När det stod klart för Wennerström att han inte skulle kunna komma ifråga för tjänstgöring som flottiljchef, en förutsättning för att senare kunna utnämnas till generals grad, tjänstgjorde han som militärattaché i såväl Moskva en gång till som i Washington.

Vid hemkomsten inträffade en rad med händelser som gjorde att Wennerström fick ögonen på sig igen av Säpo. Varje händelse enskilt viftades bort av försvarsmakten som naturlig men sammantaget bildade dessa ett mönster vilket gjorde att åklagare beslutade om att öppna en förundersökning och tillåta olika former av hemliga tvångsmedel. Utredningen kom att intensifieras från 1959 och fyra år senare, 1963, kunde Wennerström gripas efter det att hans städerska, som sambarbetat med Säpo, funnit exponerade filmrullar gömda i bostaden uppe på hans vind. 

Filmrullar med bland annat de första ritningarna på flygvapensystemet 37 Viggen. Dessa stod Wennerstöm i begrepp om att överlämna till sin ryske motpart. Den senare menbedömningen visade att Wennerström under en nära tjugo år lång period sålt ut allt av värde om det svenska flygvapnet till Sovjetunionen.

Ett av skälen till den långa utredningstiden och inte minst den stora skada som Wennerström åsamkade det svenska försvaret låg, och vågar jag påstå, och ligger i den konkurrenssituation som finns inom underättelsse- och säkerhetskomplexet.

Även om Säpo och MUST har olika huvuduppgifter finns det en konkurrenssituation mellan dom inom det område som kallas för Säkerhetsunderrättelsetjänst. Det fält, eller gränsland, som båda är aktiva inom. Idag finns även en tredje aktör, Myndigheten för Psykologiskt Försvar, som arbetar med bland annat desinfomraionskampanjer i Sverige syftande till att försvaga eller destabilisera den svenska försvarsförmågan men som har sitt urspung hos främmande makt eller i transnationella organisationer eller nätverk.

Exempel på det senare är Muslimska Brödraskapet och Extinction Rebellion. Nätverksorganisationer utan egentligt huvudsäte men som delar en ideologisk övertygelse samt som inte nödvändigtvis är en juridisk person i respektive länder de är verksamma i. Med en transnationell verksamhet som spänner från opinionsbildning, civil olydnad till terrorrelaterad aktivism.

Fallet Wennerström tappade flera år av utredningstid på grund av att försvarsmakten inte kunde tro att en överste, en av deras egna, skulle kunna ens misstänkas för ett så pass grovt brott mot rikets säkerhet.

Även om fallet Wennerström som redan från början präglades av motsättningarna mellan Säpo och Must kom samarbetet att både reformeras och formaliseras så kvarstår konkurrenssituationen. Detta har kartlagts i professor Johan Erikssons ”Kampen om hotbilden” (Santerus förlag, 2004)

Oavsett om nu de spionmisstänkta döms eller inte i den pågående rättegången, i allmänhetens ögon är de redan dömda, så bör inte den nya regeringen lämna frågan därhän.

De paralleller som lyser igenom med fallet Wennerström är av en sådan karaktär att samma form av erfarernhetskommission som bland annat  försökte radera motsättningarna inom säkerhets- och underrättelsekomplexet bör tas tillvara eller att arbetet med de resultat de gav återuppväcks.

Oavsett utfall i rättsprocessen.