ABF:s ordförande Tomas Eneroth och Vuxenskolans Jesper Rehn vill att en miljard kronor ur försvarsramen ska gå till folkbildningen i tider av oro. Argumentet är tillit. Det är ett bra argument. Därför är det angeläget att se hur tilliten har förvaltats av främst ABF. Vilket den inte har.

Premissen i ABF:s ordförande Tomas Eneroths och Vuxenskolans Jesper Rehns debattartikel i Expressen är svår att invända mot. Civil beredskap vilar på människor som kan organisera sig, lita på varandra och lära sig nya saker tillsammans. Det vet de myndigheter som planerar totalförsvaret, och det vet varje kommun som övat en längre elavbrottskris.

De menar att civilsamhället, i detta fall studieförbunden, ska finansieras med bland annat medel ur försvarsbudgeten.

Men försvarsbudgeten är inte ett anslag bland andra. Varje krona som tas ur den ramen tas från något annat. Som ammunition, skyddsrum, reservdelar, utbildade värnpliktiga. Pengarna följs därför av krav som det vanliga folkbildningsanslaget som idag finansierar studieförbunden aldrig har mött. Spårbarhet. Revision. Säkerhetsprövning.

Frågan är inte om folkbildning kan bidra till beredskap. Frågan är om de organisationer som ska ta emot pengarna klarar de krav som följer med dem. Det finns underlag för att pröva förutsättningarna för detta. Och hur lämplig ABF är att förvalta skattemedel.

Miljarder som försvann

I september 2022 publicerade Riksrevisionen sin granskning av statsbidraget till studieförbunden, närmare två miljarder kronor om året. Slutsatsen var att kontrollen brast i alla led. Ett okontrollerat läckage av skattemedlen identifierades på alla nivåer, hos studieförbunden som betalar ut pengarna, hos Folkbildningsrådet som ska följa upp dem och hos regeringen som styr. Modellen byggde på att aktörerna granskade sig själva.

I de akter Riksrevisionen gick igenom saknade 44 procent av utbetalningarna av kostnadsersättningar tillräckligt underlag. Revisorerna pekade på risken att statsbidraget i stället subventionerade privata bolag, blev ett allmänt verksamhetsstöd för samverkande föreningar eller gick till privat konsumtion. Villkoren för bidraget var så vida formulerade att det var svårt att ens avgöra vad som var felaktig verksamhet. Regeringen delade bedömningen. Folkbildningsrådet delade bedömningen.

Det är mot den bakgrunden de 500 miljoner kronor som Eneroth och Rehn nu vill ha tillbaka i årliga anslag ska läsas. I debattartikeln beskrivs nedskärningen under Tidö-regeringen som en orsak till försvagad beredskap, en efterhandskonstruktion där vare sig Eneroth eller Rehn vill tillstå de uppenbara brister som omgärdat verksamheten.

Där Riksrevisionen inte heller uteslöt finansiering av kriminell verksamhet med medel avsedda för folkbildning.

ABF försvårar granskning medvetet

Det finns en del av ABF:s verksamhet där samma fråga går att ställa med större precision. Den internationella.

ABF:s internationella arbete kanaliseras genom Olof Palmes Internationella Center, som i sin tur finansieras av Sida. Den som vill veta vart pengarna tar vägen börjar i Sidas årsredovisning för 2025. Där nämns Palmecentret inte en enda gång. Myndigheten hänvisar till databasen Openaid, där ramavtalet på 478 miljoner kronor finns men transaktionsfliken, där redovisningen skall publiceras är tom.

För att komma vidare måste man veta att Openaid hämtar sina uppgifter från den internationella biståndsstandarden IATI, att den kan frågas via en tredjepartstjänst, att ramavtalet där är uppdelat i fem aktiviteter med egna nummer och vad kolumnerna heter. Då syns utbetalningarna, fördelade på datum, land och sektor. Inte på mottagare. Den kolumnen finns inte.

Mottagarna finns på ett fjärde ställe. Palmecentrets egen rapportering till IATI, på engelska, 138 poster. En av dem heter IFWEA, en internationell federation registrerad i Kapstaden, med 3 325 000 kronor utbetalt under 2024. Beloppet stämmer mot federationens eget bokslut i sydafrikanska rand. Det återfinns inte i någon svensk årsredovisning. En annan post anger att ABF har bilaterala avtal med IFWEA.

Sju steg för ett ramavtal på 478 miljoner kronor. Som jämförelse krävs ett klick för att se vart sju miljoner kronor till ett bokmässearrangemang gick, med varje partnerorganisation namngiven.

Under förbundsnivån löper ett tredje flöde. Lokala ABF-avdelningar medfinansierar internationella projekt ur sina lokala folkbildningsanslag, till stor del med kommunala och regionala skattemedel. Det flödet finns bara i respektive avdelnings egna räkenskaper. För att kartlägga helheten skulle en granskare behöva läsa Palmecentrets noter, IFWEA:s sydafrikanska bokslut och varje berörd avdelnings bokföring för sig.

Inget av detta är olagligt. Varje formellt krav på öppenhet är uppfyllt. Men allt som är lagligt är inte lämpligt i förvaltningen av skattemedel.

En kultur av lögner och osanningar

Vad köpte pengarna? Sedan 1992 har Fatahs ideologiska akademi i Jeriko, organisationens interna skola för politiska kadrer, i stor utsträckning finansierats genom kanalen Palmecentret, ABF och Sida. Akademins egen styrelseordförande har beskrivit ABF som den svenska partner som höll verksamheten vid liv. Skolan har rötter i den kaderutbildning som en av Fatahs grundare, Hani al-Hassan, ledde från 1969.

Det fanns en kaderskola till, finansierad med svenska skattemedel, i Kapstaden. Bägge finansierade med svenska skattemedel.

Den 1 januari 1995 tillträdde Mona Hillman-Pinheiro som ABF:s förbundssekreterare, förbundets operativa chef. Hon begärde en delegationsordning för utlandsresor och bättre redovisning av den internationella verksamheten. Varför man reste. Vem man träffade. Vad det ledde till. I oktober 1996 sade hon till Arbetet Nyheterna att förbundet genom slarv hade missat närmare en miljon kronor i bidrag från Palmecentret. En företrädare för ABF svarade samma dag i Aftonbladet att hon ljög.

Samma månad avsattes hon. Styrelsens motivering var att hon varit okänslig och använt förtäckta hot. Själv beskrev hon en konferens i Köpenhamn där hon anklagades inför ett fyrtiotal personer utan möjlighet att bemöta anklagelserna. Dagens Nyheter kallade ABF för stormarnas hus.

Hennes tre frågor har, såvitt det gått att finna, aldrig besvarats i något offentligt dokument.

I februari 2025 avslutade flera ABF-distrikt sina lokala samarbeten med Kommunistiska Partiet. Förbundets verksamhets- och kommunikationschef förklarade att ABF aldrig haft något centralt samarbete med partiet och att besluten fattats lokalt. Något som är en direkt lögn.

ABF:s egen jubileumskrönika från 1962 anger att samarbetet med kommunistiska organisationer återupptogs 1938. En återblick utgiven av förbundsexpeditionen 1992 redovisar Arbetarpartiet Kommunisterna i samarbetsstatistiken för 1991. Förbundets egen webbplats har listat både APK och Sveriges Kommunistiska Parti som nationella medlemsorganisationer, senast i en arkiverad version från 2020.

I Botkyrka fick ABF:s avdelning i Botkyrka-Salem lägga ned efter uppgifter om kopplingar till gängkriminella. I Malmö tog ABF efter studieförbundet Ibn Rushds avveckling över arrangemanget av en Eid-festival med kommunal finansiering. Ibn Rushd är en av Muslimska brödraskapets svenska nätverksorganisationer.

ABF möter varje granskare med en häxprocess

En försvarsbudget har sin egen logik. Varje krona ska gå att följa från anslag till effekt. Mottagaren ska tåla en säkerhetsprövning. Den som ställer kontrollfrågor är inte ett problem som ska hanteras, utan en del av systemet. Eneroth och Rehn har rätt i att beredskap byggs av människor som litar på varandra. Men tillit är samtidigt en resurs som bara kan förbrukas och aldrig återställas.

Innan en miljard kronor lyfts ur försvarsramen finns tre frågor att ställa till mottagarna. De formulerades inom ABF redan 1995. Med en häxprocess mot den som ställde frågorna som resultat.

Varför. Med vem. Till vilket resultat.